Populus nigra
svartpoppel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
svartpoppel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Svartpoppel har odlats länge i Halland. Den är funnen kvarstående och tillfälligt förvildad. Även den s k pyramidpoppeln P. nigra 'Italica' odlas i landskapet. Huvudformen är inhemsk i Central- och Östeuropa medan pyramidpoppeln troligen har sitt ursprung i norra Italien (Ekholm m fl 1991).
Svartpoppel är planterad som parkträd och för vindskydd (framförallt förr), och kvarstående eller tillfälligt förvildad i lövskog och på ruderatmark.
Odlat träd, läkeväxt, i Sverige funnen förvildad närmast i Småland (Flora Nordica 1).
En stor svartpoppel i slottsträdgården i Örebro figurerar i 1700-talslitteraturen (Linné 1745, Samzelius 1764, Bagge 1785). ”Poppelpilar” odlades i Örebro slottsträdgård på 1770-talet (Anonym 1777 i not till Sahlin 1737, jfr Waldén 1960). Träden fanns ”här och där planterade” i Närke (Gellerstedt 1852). 300 ex. sattes ut i Örebro län 1882 (ÖLHK 1883).
Nära förvildning kommer ett träd i en grusgrop vid Prästtorp i Glanshammar, men har hittills betraktats som odlat (1986, Nilsson ms).
En viss sammanblandning av kanadapoppel och svartpoppel har skett beträffande träden i Närke. Jfr kanadapopplarna vid Myrö i Rinkaby.
Se även: italiensk pelarpoppel Populus nigra 'Italica' och pelarpoppel Populus nigra 'Plantierensis'
Status: odlat prydnadsträd; ibland kvarstående eller utkommen genom utkast. Först uppgiven (som alléträd) 1749 från Ottarp (Linné 1751).
Kommentar: B, granskare KAO. Variabel art som representeras av ett flertal kultursorter. Endast pyramidpoppel P. n. ’Italica’ är säkert belagd, men endast en mindre del av beläggen har bestämts till kultursort.
Svartpoppel är ursprunglig i Europa, förutom de nordligaste delarna, och vidare till norra Afrika och centrala delarna av Asien. Äkta svartpoppel subsp. nigra förekommer i centrala och östra Europa medan i de västra delarna ses björkpoppel subsp. betulifolia, den sistnämnda knappt härdig i Sverige. Björkpoppel skiljs ut på sina håriga blad och årskvistar. Det finns två kultivarer av svartpoppel som är svåra att skilja, båda har en smal och pelarlik krona: pelarpoppel ’Plantierensis’ och italiensk pelarpoppel ’Italica’.
Svartpoppel har planterats på några ställen på Öland och är högst måttligt förvildad med rotskott till vägkanter, ruderatmarker och grusiga/sandiga stränder. Svartpoppel bedöms i nuläget inte som bofast på Öland.
Svartpoppel har bladskaft som är tydligt plattade; knopparna saknar doft och är inte klibbiga (ibland svagt klibbiga). Årsskotten är trinda och bladkanten är kal.
Kulturflykting, tillfällig.
Kvarstående, förvildad, tillfällig.
I dag är svartpoppel ganska vanlig i odling på Gotland i form av kultivaren pelarpoppel ’Plantierensis’. Som kvarstående eller, i två fall, utkommen med trädgårdsutkast är svartpoppel rapporterad från nio lokaler. I flertalet fall torde det röra sig om pelarpoppel. Särskilda anteckningar om detta föreligger dock bara från tre lokaler.
Den grova, vidkroniga underarten äkta svartpoppel Populus nigra ssp. nigra samlades i Visby 1891 (TV i S det. T. Karlsson). Numera odlas den, till skillnad från pelarpoppel, inte ofta. Tyvärr framgår det sällan av rapporterna om de avser äkta svartpoppel eller pelarpoppel (eller italiensk pelarpoppel ’Italica’). Det har också varit svårt att avgöra om en förekomst ska anses förvildad eller ej; för närvarande har vi inte underlag för att karakterisera arten som bofast.
Svartpoppel är införd från Medelhavsområdet och har länge odlats i parker och som vindskydd. De olika formerna har inte uppmärksammats under inventeringen. En del kvarstående stora träd har påträffats men också förvildade småträd och mindre plantor på schaktmassor.
