
svärdkrissla
Pentanema ensifolium
svärdkrissla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

svärdkrissla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- svärdkrissla


Inga nycklar finns för detta taxon.
Atlas of North European vascular plants
1793 Inula ensifolia L.
This species is mainly restricted to SE. and E. Europe and adjacent parts of Asia. It is considered indigenous on the island of Gotland and in the province of Västergötland, S. Sweden.
Ölands flora
Svärdkrissla förekommer i vårt land endast på Gotland. Den bildar lätt hybrider med krissla P. salicinum. Rikard Sterner anmärker på en smalbladig form av krissla på alvarmark som han menade närmade sig Inula vrabelyiana. Det är oklart vilket taxon som avses men hybriden mellan svärdkrissla och krissla har förr benämnts I. × vrabelyiana. Elias Fries uppger svärdkrissla från Alböke i KVA 1 och LUB 1. Några bevis för att svärdkrissla eller hybriden med krissla ska ha förekommit på Öland finns inte i form av belägg.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Svärdkrissla växer i kalkgrus och kalkflis, oftast på vinterfuktig vittringsjord i vätkanter, på kalkhällar och på grund jord på häll i gles tallskog.
Den gotländska formen av svärdkrissla skiljer sig enligt Pettersson (1958 s. 128) något från arten i övriga Europa, bl.a. genom starkare fjädernervighet på bladen (i st.f. helt parallella nerver). Detta är troligen en anledning till att Lönnroth (1854) och Johansson (1897) betraktade de gotländska svärdkrisslorna som en varietet (var. angustifolia) av krissla Inula salicina. Senare författare (t.ex. Neuman & Ahlfvengren 1901, Lindman 1910 och Hultén 1950) tolkade den som en form av hybriden I. ensifolia × salicina (med artnamnet I. vrabelyiana). Först Pettersson (1958) skilde mellan den rena arten och dess hybrider. En bidragande orsak till att svärdkrisslan feltolkades som hybrid i mer än hundra år är att nästan allt det tidiga materialet kom från en lokal, Hässle i Fleringe, där en stor del av plantorna utgjordes av verkliga hybrider och återkorsningar.
Johansson (1897) angav svärdkrissla som sällsynt med bara fyra växtplatser, medan Pettersson (1958) redovisade 16 förekomster för den på en prickkarta. Vi betraktar den nu som mindre allmän (några fynd kan dock avse hybriden). Arten ökade alltså under 1900-talet, förmodligen efter minskat utmarksbete.
Svärdkrissla är fridlyst.