Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Strandvallmo är ursprunglig på västkusten, men tycks nu endast finnas kvar som bofast i Bohuslän, då den antas vara utgången i Halland (Georgson 1997). Den är och har varit ytterst nyckfull i sitt uppträdande på flertalet lokaler, vilket framgår av följande citat (Fries 1945): "Är ofta synnerligen obeständig, förekommer ett eller ett par år o. är sedan försvunnen. dock händer det även, att växten efter många år åter dyker upp på samma plats. Individantalet är också utsatt för stora växlingar. ett år kan det vara mycket stort, året därpå finnes kanske endast ett eller annat stånd.”
Strandvallmo växer framför allt på grusiga och sandiga havsstränder men även bland klappersten på öar och på yttersta fastlandet. Förutom på stränder förekommer växten mer eller mindre tillfälligt på torra, ofta skräpmarksbetonade, sandiga lokaler en bit från havet. Arten har en långlivad fröbank, vilket märks på att den kan återkomma på lokaler efter många år. Den dyker till exempel ibland upp för något eller några år, då man gräver i marken i strandnära samhällen. Eftersom arten kommer och går, är antalet lokaler där den någon gång är funnen mycket stort i förhållande till det antal, där man kan förvänta sig att finna den vid någon given tidpunkt. Totalt finns drygt 100 lokaler angivna i litteratur, herbarier och i vår inventering. Strandvallmon tycks, även om det är svåröverskådligt, ha minskat både i frekvens och utbredning sedan förra inventeringen.
