storigelknopp (aggregat)

Storigelknopp i vid bemärkelse förekommer i ett par underarter i Närke. Den är starkt koncentrerad till Hjälmaren. Vanlig storigelknopp finns över hela landskapet utom i bl.a. näringsfattiga områden. Av fynd som inte säkert kan bindas till underart, men troligen är vanlig storigelknopp, bör följande nämnas: I diken väster om Bäcksjön i Viby 1925 och öster om stationen i Hallsberg 1929 registrerade Broddeson (ms) massbestånd av växten. Stora bestånd fanns också V om Hammarsundet i Hammar (Stålberg 1939) och längs 3 km av Lillån norr om Örebro i Hovsta 1934 (Broddeson ms). Den sågs vid 2 av Vibys sjöar på 31 lokaler, de flesta i socknens norra del (Nilsson 1978). Flertusenåriga lämningar har noterats vid bl.a. Axberg, Ekeby och Hackvad (L. von Post 1925, Sernander & Kjellmark 1896).

Gammla bofast arter.

Tämligen allmän-spridd.

I Ångermanland finns troligen enbart subsp. microcarpum (S. microcarpum). Alla bestämda belägg, markerade * ovan, tillhör denna underart.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: när så varit möjligt har fynden fördelats på arter, men då endast individ med fullbildade frukter kan bestämmas till art har kollektiv behandling ofta varit nödvändig.

Stor igelknopp
Storigelknopp växer helst i näringsrika vatten med lerbotten. På sjöstränder förekommer den från någon decimeters till cirka en meters djup; den är mycket konkurrenskraftig och kan bilda vassar. Den anträffas även i åar och bäckar med lugnt flytande vatten, framför allt i mynningsområdena. Någon gång kan den växa i lövkärr, undantagsvis i hällkar. I kulturmark väljer växten särskilt stora diken, dammar, vattningsställen och lertag.

Arten var under 1800-talet sällsynt i västra Småland och spridd i övrigt (Scheutz 1857). Den har ökat påtagligt under 1900-talet, huvudorsaken är nog ökad näringsrikedom i vattendragen men även dikningar och sjösänkningar kan ha spelat in. Dessutom har biotoperna förskjutits från naturliga (åar, sjöar och bäckar) mot kulturskapade (dammar och diken): av de 66 fynden fram till 1977 med uppgift om växtplats är endast 21 % från dammar och diken, men av fynden efter 1977 kom 46 % från sådana biotoper; skillnaden är statistiskt säker. Orsaken till denna förskjutning är oklar.

Storigelknoppar växer främst i diken, dammar, kärr och andra småvatten; ibland påträffas de även vid större åar och sjöar. Storigelknoppar är vanligtvis kraftiga och konkurrensstarka. De gynnas av höga närsaltshalter och kan i starkt näringsberikade vatten bli mycket storvuxna. Växtplatserna är nästan alltid öppna och solexponerade. De missgynnas av beskuggning. Storigelknoppar är även beteskänsliga, och äts gärna av kreatur. Det är mycket som tyder på att de ökat i Sverige under de senaste årtiondena vilket delvis kan bero på minskad beteshävd av stränder och kärr samt eutrofiering. På Öland är denna ökning inte lika tydlig beroende på den utdikning och torrläggning som skett av landskapet.

Storigelknopparna har i Europa sedan gammalt varit uppdelade i fyra underarter: sotigelknopp Sparganium erectum subsp. erectum, vanlig storigelknopp S. erectum subsp. microcarpum, glansigelknopp S. erectum subsp. neglectum och klotigelknopp S. erectum subsp. oocarpum. I Sverige, Finland och Danmark betraktas de tre förstnämnda numera som arter, medan klotigelknopp anses vara hybriden mellan glansigelknopp och sotigelknopp. Alla utom klotigelknopp är kända från Öland. Även hybrider mellan vanlig storigelknopp och sotigelknopp, samt mellan vanlig storigelknopp och glansigelknopp, förekommer och har uppmärksammats på några platser i Sydsverige. Från inventeringen föreligger fynd av den sistnämnda. Jämfört med Sterner (1938) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Gammal, bofast.

Under inventeringen har underarterna inte hållits isär, varför de flesta fynden har rapporterats på artnivå. Med all säkerhet avser flertalet av dessa uppgifter vanlig storigelknopp, S. erectum ssp. microcarpum (S. microcarpum), varför de tas upp under detta taxon.

Se sotigelknopp Sparganium erectum, vanlig storigelknopp Sparganium microcarpum och  glansigelknopp Sparganium neglectum