Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Funnen på 16 lokaler i 15 socknar (Tyler i brev); utbredd i hela Blekinge. Aktuella fynd från 2 rutor.
Taxasida
stor hagfibbla
Hieracium megavulgatum
T. Tyler
stor hagfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
stor hagfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- stor hagfibbla
Taxonomi
Namn
Inga alternativa namn hittades.
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
G. Samuelsson godkände 3 insamlingar av Broddeson 1931–1940 men ansåg att Adlerz´ uppgift från Hamrarna i Götlunda var osäker. ”Säker endast från Götlunda men uppgiven från flera ytterligare socknar” (Tyler 2005).
Örebro Axberg (Adlerz 1903b).
Arboga Götlunda (Adlerz 1903b).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: mycket sällsynt; äldre uppgifter föreligger dock från ytterligare ett tiotal socknar.
Kommentar: B, granskare TTy.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
H. vulgatiforme
Stor hagfibbla förekommer från Skåne till Dalarna och Medelpad och är vanlig särskilt i sydöstligaste Sverige. Arten växer på vägkanter, i skogsbryn, hagmark och ekdungar.
Funnen i 18 rutor; tidigare uppgifter från 34 rutor. Ganska sällsynt men jämnt spridd. – Ursprunglig.
Stor hagfibbla förekommer från Skåne till Dalarna och Medelpad och är vanlig särskilt i sydöstligaste Sverige. Arten växer på vägkanter, i skogsbryn, hagmark och ekdungar.
Funnen i 18 rutor; tidigare uppgifter från 34 rutor. Ganska sällsynt men jämnt spridd. – Ursprunglig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Stor hagfibbla förekommer från Skåne till Dalarna och Medelpad; den är speciellt vanlig i sydöstra Sverige. Det finns några äldre fynd men inga under inventeringen och den sågs senast 1972.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Ängs- och skogsmark (äldre uppgifter). Känd från 28 socknar, från Hamra till Fårö; enligt Johansson (1897) ”H. o. d.” (motsvarande tämligen allmän). Under våra inventeringar har arten emellertid påträffats vid bara ett tillfälle. Den är säkerligen förbisedd, men troligen har den också minskat sedan slutet av 1800-talet.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Först publicerad från Uddevalla av K Johansson (1905).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Äldre fynd: Ornö. Strängnäs. Ösmo.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd från Skåne till Hälsingland.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Sydlig art som förekommer från Skåne upp till Hälsingland samt har några utpostlokaler i Norrbotten.