Taxasida

späd ögontröst

Euphrasia stricta var. tenuis

(Brenner) Jalas

späd ögontröst är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

späd ögontröst är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • späd ögontröst
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Euphrasia stricta var. tenuis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Euphrasia stricta var. tenuis (Brenner) Jalas
Svenskt namn
späd ögontröst
icelandic
Kirtilaugnfró
norwegianBokmal
beiteøyentrøst
norwegianNynorsk
beiteaugnetrøst
Finskt namn
hentoketosilmäruoho
finlandSwedish
späd ögontröst
Danskt namn
Spinkel øjentrøst
Foton
Patrik Engström
Girjáluokta 2021-07-30
Torbjorn Tyler
Trundöudden i Norrfjärden socken 2022-07-20
Patrik Engström
Tjåmotis, Jokkmokks kommun 2022-07-24
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

7 aktuella uppgifter från 4 församlingar; 25 gamla uppgifter från 12 församlingar.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se även lila ögontröst Euphrasia stricta.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Späd ögontröst är beroende av kontinuerlig slåtter. Den var tidigare känd från ett tiotal lokaler i landskapet men är inte rapporterad sedan 1920-talet. Späd ögontröst har gått starkt tillbaka i hela södra Sverige under 1900-talet.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Konkurrenssvag slåtterängsväxt, möjligen försvunnen från Närke.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

I kortväxt gräsvegetation och på fast grusig mark på vägkanter, vägbankar, gamla körspår, dikes­och åkerrenar, trädesåkrar och vid ödetorp. Undantagsvis i kalkpåverkad myr. - Kontrollerade insamlingar (det T. Karlsson): 32 (15).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Fries 1915.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

[9]; utöver nedannämnda lokal är intet känt om dess forna utbredning i Västmanland. Nu säkerligen utdöd; senast samlad 1923 (lokal 6 och troligen 8). Utbredningstyp osäker.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: sedan länge ytterst sällsynt, men före slåtterängsbrukets upphörande på 1940-talet uppgiven från åtskilliga lokaler om än endast säkert belagd från ca 25.
Kommentar: B, granskare TKa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Fin ögontröst
Späd ögontröst växte i torr till frisk, traditionellt hävdad ängsmark, där den blommade och gick i frö före slåttern. Den är ljuskrävande och konkurrenssvag och försvinner därför vid igenväxning eller gödsling. Dessutom är den beteskänslig, eftersom dess ranka växtsätt och svaga tendens till förgrening gör att den lätt blir avbiten och då inte kan utveckla nya grenar.
Späd ögontröst var förr en rätt vanlig växt, som kunde förekomma i stor mängd och då färgade örtmattan i ängsmarkerna ljust blålila. Numera har den inte längre några kända växtplatser i Småland. Den sågs sista gången 1975 i en torr slåtteräng i naturreservatet Höö i Älmhult Stenbrohult (detaljer se nedan).
Då ängsbruket upphörde i Småland försvann förutsättningarna för denna växt att leva kvar.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Späd ögontröst är starkt minskande i de södra delarna av Sverige där den växer på frisk mark som hävdas genom slåtter eller måttligt bete. Blomningen sker tidigt, ofta innan midsommar, en anpassning till forna dagars slåtterbruk. I Norrland är späd ögontröst fortfarande spridd och vanlig. Den växer där i vägkanter, längs skogsbilvägar, diken, ängsmarker och annan kulturmark. Blomningen sker senare, under andra halvan av juli och början av augusti.

I dagsläget är späd ögontröst känd från Persnäs sn (två slåtterängar). Den är även funnen i betesmarken vid Ismantorps borg. På sydligaste Öland, Ås sn, finns den spridd på flera ställen i Norra lunden och Schäferiängen (betesmark respektive slåtteräng). Det finns ca 25 gamla fynd från Öland som bekräftats med belägg granskade av Thomas Karlsson. Späd ögontröst är en av de växter som minskat allra mest på Öland. I Sterners liggare finns noteringar av späd ögontröst från flera kyrkängar och nära prästgårdar. Tyvärr har dessa slåtterängar sedan länge omförts till åker, vuxit igen eller i bästa fall blivit betesmarker.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Hävdade ängen, blomning och frösättning före slåttern i mitten av juli; även i betesmark. Från tre av de lokaler där späd ögontröst setts under våra inventeringar är den nu försvunnen, i ett fall troligen genom för tidig slåtter. Ca 40 äldre lokaler har dokumenterats i litteratur och herbarier. Späd ögontröst har minskat sedan slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) angav dess frekvens som ”Troligen flerst.”. Utbredningen är koncentrerad till kustnära områden på södra och mellersta Gotland; från de äldre växtplatserna på norra Gotland och Fårö har späd ögontröst försvunnit.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Späd ögontröst växte förr i friska slåtterängar, där den hann sätta frö innan gräset slogs. Den missgynnas av gödsling, bete och tidig slåtter och har därför minskat mycket kraftigt i hela södra Sverige. Uppträdde ännu på 1970-talet ofta tillsammans med ängslosta i ängsmarker i södra Bohuslän (Thomas Karlsson, muntligen) men är numera nästan försvunnen. Det är osäkert om den finns kvar, där den blivit funnen under inventeringen.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Mycket gammal kulturföljeslagare, växer i slåtterängar. Varieteten är i södra Sverige anpassad till slåtter och blommar tidigt, redan i juni, med blommor i de nedre noderna på ej eller sparsamt greniga stjälkar. I norra Sverige är späd ögontröst vanlig och inte slåtterberoende. Har minskat kraftigt, tidigare troligen vanlig i södra Västergötland när varje gård hade en naturlig slåtteräng. Mycket sällsynt. 6 lokaler i 6 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Nordeuropa. I Sverige nu nästan enbart i norra delen, i Götaland och Svealand starkt minskande. I Sörmland inga nutida fynd, senast samlad 1934. Späd ögontröst växte fram till 1930-talet på slåtterängar, men har försvunnit helt med ängsbrukets upphörande.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Späd ögontröst är ganska vanlig på kulturmarker i större delen av Norrland. I Svealand och Götaland förekommer den på enstaka lokaler och i Uppland är den mycket sällsynt. 4 kartblad, 4 kvadranter.
Almq. Spridd till yttre skärgården (där vanligare än huvudarten); i Heby sällsynt?
Späd ögontröst blommar tidigt, ofta redan i juni, och är därmed anpassad till slåtterängar och naturbetesmarker. Dessa biotoper är den ursprungliga miljön, men nu växer den ofta på körvägar med gräsvegetation.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Späd ögontröst blommar tidigt, i månadsskiftet juni–juli. Den är funnen i små populationer, främst på välbevarade, örtrika ängsmarker, och är sannolikt anpassad att sätta frö före slåttern. Flera lokaler utgörs av i sen tid lieslagna ängar, en (i Njurunda) av naturlig betesäng. Den står särskilt i fuktfläckar med bevarad lågvuxen vegetation, t.ex. med slåtterblomma Parnassia palustris, hirsstarr Carex panicea och tagelsäv Eleocharis quinqueflora. I Borgsjö är den även sedd på en gammal vägkant. Den späda ögontrösten tycks vara något vanligare i högre liggande skogsbyar, vilket överensstämmer med dess högre frekvens i norra Norrland (som troligen beror på att växtsäsongen är kortare där).