Taxasida

sommarklynne

Valerianella dentata

(L.) Pollich

sommarklynne är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

sommarklynne är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sommarklynne
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Valerianella dentata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Valerianella dentata (L.) Pollich
Svenskt namn
sommarklynne
norwegianBokmal
brakksalat
norwegianNynorsk
brakksalat
Finskt namn
rikkavuonankaali
finlandSwedish
sommarklynne
Danskt namn
Tandbægret vårsalat
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2018-06-23
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2025-06-26
Torbjörn Tyler
I odling i Brönnestad socken 2024-06-11
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-07-03
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Sommarklynne har endast tillfälligt funnits i landskapet. Den ettåriga växten är ett gammalt, kalkgynnat åkerogräs med sydlig utbredning.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1738 Valerianella dentata (L.) Poll.

This species originates from the Mediterranean region and the adjacent parts of the Orient. It has spread northwards with agriculture. It has also been introduced into Ethiopia.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Tillfälligt ogräs i trädgårdar.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har alltid varit sällynt men från mitten av 1800-talet till efter mitten av 1900-talet med betydligt fler (15–25) aktuella lokaler än i dag. Nationellt rödlistad (VU).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Sommarklynne är ett åkerogräs med sydlig utbredning. I vårt land tycks arten vara gammal endast på Öland och Gotland, där den åtminstone tidigare var relativt vanlig, och möjligen i Skåne. I övrigt finns enstaka, i regel tillfälliga förekomster norrut till Medelpad. I inre Småland har arten säkerligen kommit in i sen tid med utsäde. På det tyder de regellöst strödda lokalerna och de ofta rikliga, men obeständiga, förekomsterna i åkrar. Den tycks dock ha varit temporärt etablerad i Jönköping Gränna (funnen vid Röttle från 1887 till 1920-talet).
Flera fynd har gjorts på slätten vid och söder om Kalmar. Hård (1924) tolkade detta som att arten hade en permanent förekomst där, men det är troligen inte riktigt. Det tidiga 1900-
talets Kalmarbotanister såg den inte, och arten saknas som bofast i det naturgeografiskt likartade Blekinge. Sjöstrand (1863) ansåg att den i fastlandsdelen av Kalmar län troligen var ´inkommen med Öländskt korn, i sednare åren´.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 9 rutor. – Sannolikt inkommen i sen tid; bofast (men numera försvunnen) i Jönköping Gränna.
Sommarklynne betecknas som sårbar på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Sommarklynne är ursprunglig i området runt Medelhavet och angränsade områden av Orienten. Genom jordbruket har växten spridit sig norrut i Europa. Idag är sommarklynne främst ett åkerogräs som växer i hörnen av åkern dit ogrässprutan inte når. Ibland finner man i samma skifte andra hotade åkerogräs exempelvis åkerranunkel Ranunuculus arvensis och riddarsporre Consolida regalis. Marken ska vara kalkrik och helst höstsådd med raps, vete, råg eller korn. Ibland är sommarklynne funnen i trädesåkrar, vallar, vägkanter och vid ett tillfälle på en jordtipp. Notabelt är att växten dykt upp vid två tillfällen när grävarbeten skett i åkerkanter (breddning av väg respektive anläggande av cykelbana). I de närbelägna åkrarna hade då sommarklynne inte rapporterats på flera decennier. Kanske finns en viss frövila?

Utbredningen visar att sommarklynne nästan helt saknas på de västra delarna av södra Öland, i den så kallade Mörbylångadalen. Odlingslandskapet domineras där av stora åkerfält där stenmurar och andra odlingshinder tagits bort. I stället är det de mindre åkrarna på lätta, kalkrika jordar i Persnäs, Löt, Långlöt och Runsten sn där man har störst chans att finna sommarklynne. Sammantaget finns fortfarande en del lokaler för arten men frågan är hur länge den kan fortleva? Även på Öland har en minskning av sommarklynne noterats. Jämfört med Sterner (1938) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammalt ogräs.
Åkrar, främst med råg, korn, raps; även trädor. Mest noterad på öns södra och sydvästra delar. Johansson (1897) klassade arten som ”Täml. allm.”. Sedan dess har arten minskat på Gotland.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal inkomling i Kinnekulletrakten, växte där som ogräs i åkrar. Tidigare även tillfällig på andra håll. Konkurrenssvag och kalkgynnad, finns närmast i Skåne samt på Öland och Gotland. Nationellt hotad art (VU sårbar). Under 1900-talet kraftigt minskande. Funnen på en lokal.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sommarklynne är tidigare tillfälligt inkommen, förmodligen med frövaror.

Södra Europa, Mindre Asien. I Sverige vild i Skåne samt på Öland och Gotland. 

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ettårigt åkerogräs som är bofast på Öland och Gotland, men tillfälligt uppträder inom ett större område i södra och mellersta Sverige. Rödlistad. Ej funnen efter 1990.
Almq. Tillfälligt adventiv (med gräs- eller vallfrö).

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen till Gävle hamn 1843 (CHn i UPS) och 1846 (Hartman 1848) samt påträffad som trädgårdsogräs i Gävle 1895 (Arnell 1924b).

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förr på barlast och som ogräs i odling.