Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även örnbräken Pteridium aquilinum
Taxasida
slokörnbräken
Pteridium aquilinum subsp. aquilinum
slokörnbräken är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
slokörnbräken är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- slokörnbräken
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Pteridium aquilinum subsp. aquilinum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Pteridium aquilinum subsp. aquilinum
Svenskt namn
slokörnbräken
norwegianBokmal
kysteinstape
norwegianNynorsk
kysteinstape
Finskt namn
lännensananjalka
finlandSwedish
slokörnbräken
Danskt namn
Almindelig ørnebregne
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt då underarten ej tidigare uppmärksammats.
Kommentar: B, granskare TKa. Mellanformer mellan denna och följande underart är vanligare än ren slokörnbräken.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Slokörnbräken förekommer i Sverige i typisk form på Öland och Gotland, i Skåne och vid Blekinges kust och når sydöstligaste Småland. Den är mer högvuxen än taigaörnbräken och har mjukt överhängande blad. Säkrare kännetecken är dock att bladen är äggrunda i omkrets samt att småflikarna är vinkelrätt utspärrade och starkt håriga på hela undersidan men inte alls på översidan (Karlsson i Jonsell 2000). Underarten växer i samma slags miljöer som taigaörnbräken men är sannolikt mera frostkänslig, bland annat därför att bladen inte vissnar så tidigt på hösten som hos denna.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig. Nymans (1842) notering från Lummelunds bruk gäller säkerligen ssp. aquilinum. Ännu för några år sedan växte denna underart i skogen längs vägen ovanför bruket, upp till 2,2 m hög. I övrigt sent observerad på Gotland och kanske förbisedd vid Projekt Gotlands floras inventeringar; de första lokaluppgifterna kom inte in förrän efter ca 10 års inventeringar. Svår att avgränsa från taigaörnbräken genom att mycket högvuxna mellanformer förekommer. Står grön senare om hösten än taigaörnbräken, ofta långt in i november.
Sandig barrskog eller blandskog, även i skog på torvjord i f.d. myrmark. Något kustbunden utbredning. Johansson kommenterade (1897) att örnbräken växte mest på sandjord. Detta passar bättre in på slokörnbräken än på taigaörnbräken. Kanske var slokörnbräken relativt vanligare på Johanssons tid, men att döma av antalet äldre belägg har slokörnbräken inte heller tidigare varit den vanligare underarten på Gotland.