skogsvinbär

Dåligt känd buske som har samlats ett 10-tal gånger, främst 1989–2004, mest i fuktiga bäckraviner, lövlundar och vägkanter, möjligen också kvarstående efter odling.

I nutid har skogsvinbär eller underarten vanligt skogsvinbär, R. spicatum subsp. spicatum belagts på tio lokaler. Från äldre tid finns 17 belägg av skogsvinbär eller vanligt skogsvinbär. Alla belagda fynd är granskade av specialist. Vanligt skogsvinbär är den dominerande under­arten i landskapet.

Se även röda vinbär (aggregat) Ribes rubrum agg.

Först uppgiven av Hülphers (1777): "... dock wäxa på några ställen röda Winbär wildt."

1042 Ribes spicatum Robs.

Syn.: R. rubrum L. p. p.

This polymorphic species, the taxonomy and nomenclature of which are complicated (cf. Fl. Eur. 1/1964, p. 383), occurs in nearly the whole of Europe and large parts of Asia. It is widely cultivated (also outside the map area), mostly named R. rubrum L., originating probably from W. Europe. Among other closely related taxa (species or subspecies) the following are tentatively mapped, viz. R. pubescens Hedl. in C. and E. Europe, R. scandicum Hedl. in C. Fennoscandia and NW. Russia, R. glabellum Hedl. in N. Fennoscandia and N. Russia and Siberia, R. hispidulum Pojark. in E. Russia and W. Siberia and R. paiczewskii Pojark. in E. Asia. R. rubrum is naturalized in eastern and central N. America.

(R. rubrum subsp. sylvestre)
Status: gammal och bofast; dessutom stundom odlad som bärbuske och förvildad.
Förändring och hot: osäkert p.g.a. inkonsekvent taxonomisk behandling.
Kommentar: B, granskare TKa.

Ribes rubrum ssp. rubrum fel använt
Skogsvinbär skiljer sig från trädgårdsvinbär R. rubrum genom att blommorna är skållika och saknar diskring mellan ståndarna och pistillen; ståndarknapparnas båda halvor stöter samman. Olikheter i bladform och hårighet finns men är inte genomgående. Skogsvinbär anses förekomma som ursprunglig i hela landet. Enligt Hylander (1971) skulle arten inte odlas i nämnvärd utsträckning, men det kan ifrågasättas om detta stämmer; i varje fall finns den belagd från Småland som kvarstående (se Hylte Femsjö).

Möjligen förvildad, bofast (?).
Sällsynt. Upptas med tvekan i förteckningen. Under Projekt Gotlands flora rapporterad från 19 km²-rutor, men som helt säkra har vi bara tagit med tre, som rapporterats av professionella botanister. Ursprunget till de gotländska förekomsterna är inte känt för oss.

Skogsvinbär är säkerligen betydligt vanligare i landskapet än de få verifierade beläggen visar. Större delen av de röda vinbär som påträffas i skärgården och framför allt ute på öarna är ganska säkert skogsvinbär, och även inne i landet är underarten säkert förbisedd.

I Sverige ursprunglig art. 32 kartblad, 45 kvadranter.

Namnförväxling och därmed felaktiga noteringar av skogsvinbär och trädgårdsvinbär är i flera fall uppenbara, varför de ovan presenterade resultaten är mycket osäkra.