Taxasida

skogsvinbär

Ribes spicatum

E. Robson

skogsvinbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Peter Ståhl
Översikt
Översikt

skogsvinbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • skogsvinbär
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Ribes spicatum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Ribes spicatum E. Robson
Svenskt namn
skogsvinbär
norwegianBokmal
villrips
norwegianNynorsk
villrips
Finskt namn
pohjanpunaherukka
finlandSwedish
skogsvinbär
Danskt namn
Vild ribs
Foton
Patrik Engström
Skierffe, Jokkmokks kommun 2022-07-16
Peter Ståhl
Orarna, Gävle 2026-05-01
Patrik Engström
Skierffe, Jokkmokks kommun 2022-07-16
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Dåligt känd buske som har samlats ett 10-tal gånger, främst 1989–2004, mest i fuktiga bäckraviner, lövlundar och vägkanter, möjligen också kvarstående efter odling.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

I nutid har skogsvinbär eller underarten vanligt skogsvinbär, R. spicatum subsp. spicatum belagts på tio lokaler. Från äldre tid finns 17 belägg av skogsvinbär eller vanligt skogsvinbär. Alla belagda fynd är granskade av specialist. Vanligt skogsvinbär är den dominerande under­arten i landskapet.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se även röda vinbär (aggregat) Ribes rubrum agg.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Hülphers (1777): "... dock wäxa på några ställen röda Winbär wildt."

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1042 Ribes spicatum Robs.

Syn.: R. rubrum L. p. p.

This polymorphic species, the taxonomy and nomenclature of which are complicated (cf. Fl. Eur. 1/1964, p. 383), occurs in nearly the whole of Europe and large parts of Asia. It is widely cultivated (also outside the map area), mostly named R. rubrum L., originating probably from W. Europe. Among other closely related taxa (species or subspecies) the following are tentatively mapped, viz. R. pubescens Hedl. in C. and E. Europe, R. scandicum Hedl. in C. Fennoscandia and NW. Russia, R. glabellum Hedl. in N. Fennoscandia and N. Russia and Siberia, R. hispidulum Pojark. in E. Russia and W. Siberia and R. paiczewskii Pojark. in E. Asia. R. rubrum is naturalized in eastern and central N. America.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

(R. rubrum subsp. sylvestre)
Status: gammal och bofast; dessutom stundom odlad som bärbuske och förvildad.
Förändring och hot: osäkert p.g.a. inkonsekvent taxonomisk behandling.
Kommentar: B, granskare TKa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Ribes rubrum ssp. rubrum fel använt
Skogsvinbär skiljer sig från trädgårdsvinbär R. rubrum genom att blommorna är skållika och saknar diskring mellan ståndarna och pistillen; ståndarknapparnas båda halvor stöter samman. Olikheter i bladform och hårighet finns men är inte genomgående. Skogsvinbär anses förekomma som ursprunglig i hela landet. Enligt Hylander (1971) skulle arten inte odlas i nämnvärd utsträckning, men det kan ifrågasättas om detta stämmer; i varje fall finns den belagd från Småland som kvarstående (se Hylte Femsjö).

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Möjligen förvildad, bofast (?).
Sällsynt. Upptas med tvekan i förteckningen. Under Projekt Gotlands flora rapporterad från 19 km2-rutor, men som helt säkra har vi bara tagit med tre, som rapporterats av professionella botanister. Ursprunget till de gotländska förekomsterna är inte känt för oss.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Skogsvinbär är säkerligen betydligt vanligare i landskapet än de få verifierade beläggen visar. Större delen av de röda vinbär som påträffas i skärgården och framför allt ute på öarna är ganska säkert skogsvinbär, och även inne i landet är underarten säkert förbisedd.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

I Sverige ursprunglig art. 32 kartblad, 45 kvadranter.

Namnförväxling och därmed felaktiga noteringar av skogsvinbär och trädgårdsvinbär är i flera fall uppenbara, varför de ovan presenterade resultaten är mycket osäkra.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Skogsvinbär anges först i Gävletraktens växter 1848 under namnet R. rubrum ssp. pubescens. I den senare upplagan 1863 preciseras uppgiften med exemplen Stenbäcken och Tolvforsbäcken. De flesta övriga källor skiljer inte på olika former av röda vinbär. Skogsvinbär har bara delvis kunnat separeras från trädgårdsformerna under florainventeringen.