Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Trivialart
Publicerad som Ranunculus peltatus.
Taxasida
sjömöja (aggregat)
Ranunculus schmalhausenii agg.
sjömöja (aggregat) är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
sjömöja (aggregat) är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Taxonomi
Namn
Inga alternativa namn hittades.
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av Fristedt (1854): "Batrachium peltatum". Sannolikt innefattas arten i den R. aquatilis som uppges redan av Sjöstrand (1833).
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
872 Ranunculus peltatus Schrank
Syn.: int. al. Batrachium peltatum Presl
This species is restricted to fresh water in Europe and adjacent areas of N. Africa and Asia Minor. The distribution is partly incompletely known.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sköldmöjan är ursprunglig. Den verkar vara ungefär lika vanlig idag som under 1800-talet.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Förutom hjulmöjan, som är ganska avvikande, är arterna i sektionen Batrachium svåra att artbestämma. Sköldmöjan är den vanligaste av dem. För artbestämning är flytblad, blomma och frukt viktiga. Man finner ofta korta skott med finflikiga undervattensblad nära bottnen, utan flytblad och blommor. Sådana förekommer hos sköldmöja enligt Flora Nordica 2 (Jonsell 2001), och vi antar att det ofta är den arten vi har sett i dylika fall. I Stråsjön i Järvsö finns sköldmöja med vita stjälkar som på vitstjälksmöja, men med frukter utan vinge på ryggen.
Både undervattensblad och flytblad behåller sin gröna färg till senhösten, men vid islossningen kan det hända att man bara finner gröna undervattensblad. Sköldmöjan är med sina långa stjälkar byggd för att klara stora vattenståndsvariationer. På sensommaren kan även mängder av sköldmöjeblad av undervattenstyp komma upp i mattor av strandranunkel och nålsäv på blottlagt bottenmaterial. De är dock små och okarakteristiska och artbestämningen blir osäker. Sköldmöja blommar från ekorrbärets till mjölkens tid. Hård vind kan kasta upp skott på stranden, där en avbruten blomning kan fortsätta.