sandtimotej

Tillfälligt inkommen på en ö utanför Sölvesborg.

Tillfälligt införd med barlast. - 1 (1).

Sandtimotej är eventuellt ursprunglig i området. Det ettåriga, lågvuxna gräset växer på torr, sandig mark vid havet.

358 Phleum arenarium L.

This sea-shore species also occurs occasionally on sandy soil inland. The occurrences in N. Fennoscandia are casual. It has been introduced into New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 55.

Sandtimotej växer på öppen sand vid och nära kusten från Bohuslän till Blekinge och på Öland och Gotland. I Skåne växer den gärna sekundärt på banvallar, och till Småland är den helt säkert trafikspridd.

Sandtimotej är ett sällsynt, ettårigt gräs som förekommer kustnära i de sydligaste delarna av landet. På Öland växer gräset på ställen där bar sand exponeras, som betade sandgräshedar och sandstäpp, sandtag, gamla banvallar och sandstränder. Ofta dyker sandtimotej upp i traktorspår, där kreaturen sparkat upp sandgropar eller grävningar skett. Gemensamt för de aktuella lokalerna är att de är störda med blottade barmarksfläckar på sandig grund, idealisk grogrund för ettåriga, torktåliga och tidigblommande växter. Följeväxter är ofta sandstarr Carex arenaria, sandsvingel Festuca polesica och grådådra Alyssum allysoides. De sandiga trädesåkrar där Rikard Sterner noterade arten på 1930-talet är däremot i princip försvunna på dagens Öland. Märkligt kan tyckas att Sjöstrand (1863) slår fast "aldrig på hafsstränder"; idag är sandstränder en viktig växtmiljö för sandtimotej. Däremot växer gräset inte i mognande sanddyner, en miljö som lyfts fram som särskilt viktig för sandtimotej i vårt grannland Danmark (Schou m.fl. 2009).

Sandtimotej är sällsynt på Öland och noterad på knappt 30 lokaler. Flera av dem ligger nära östra landsvägen, från Bredsättra sn i norr till Hulterstad i söder, i relikta fläckar av sandstäpp på rester av Ancylusvallen. Om man jämför utbredningen nu med Sterner (1986) känns huvuddragen igen men sandtimotej är försvunnen från sju socknar vilket inte fullt kompenseras av nyfynd i ett par. På sikt är arten hotad och är för sin fortsatta existens beroende av att lämpliga sandiga miljöer bevaras genom bete, röjning, harvning eller andra riktade naturvårdsinsatser. Kvävenedfall som leder till igenväxning av sandiga betesmarker är ogynnsamt liksom tallplantering av sandiga marker. Alltför hårt slitage på populära badstränder kan möjligen skada förekomster om gräset inte hinner sätta frukt innan säsongen börjar. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser; vår bedömning är ändå att sandtimotej haft en tydlig minskning under 1900-talet.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Oftast i blottad sand i dyner, på sandhed, i sandgropar; även på annan öppen sand, t.ex. på sandig kanalvall, vid kaninhål. Enligt Englund (1942) på stränderna särskilt i små, bara sandfläckar som troligen uppkommit genom vinderosion eller tramp. Något märkligt är att denna sandart saknas på de mest extrema sandområdena ute på Avanäset och på Gotska Sandön. Möjligen kräver sandtimotej ett visst kalkinnehåll i sanden (L. Jonsell 2000), vilket delvis inte uppfylls i dessa områden.

Johanssons (1897) ”H. o. d. på sandiga stränder” motsvarar tämligen allmän. Sammantaget drygt 60 lokaler var kända före våra inventeringar. Av dessa avsåg åtta sandfält inne på ön. Vi har nu något fler noteringar. Utbredningsbilden stämmer mycket bra med den på Englunds (1942) karta, men fynd vid S:t Olofsholm i Hellvi samt Sudersand och Ajkesvik på Fårö har tillkommit. Sex nutida växtplatser är kända från öns inre. Sandtimotej på Gotland har troligen ungefär samma frekvens i dag som tidigare; möjligen kan en viss spridning ha skett till nya växtplatser. Jämfört med Englunds karta ligger växtplatserna tätare i dag längs vissa kuststräckor.

Sandtimotej växer på oftast vidsträckta sandstränder och sandhedar vid havet. Vi har bara funnit den i norr, där de stora sandstränderna finns.

Tillfälligt inkommen med barlast.