sandbrodd

I Europa förekommer sandbrodd i Medelhavsområdet, främst i dess östra del, men även längst västerut i Spanien och Frankrike med enstaka förekomster i Nederländerna och England. Gräset är mycket sällsynt i Norden och endast känt från Öland och Gotland.

På Öland upptäcktes sandbrodd redan 1974 nära Horns kungsgård, Högby sn, men kunde då inte artbestämmas och belägget försvann sedermera. Sandbrodd återfanns 2005 av Jerry Skoglund, samma person som hade upptäckt gräset på lokalen drygt 30 år tidigare. Anledningen till eftersöket var att han läste en artikel i Svensk Botanisk Tidskrift om fyndet av sandbrodd på Gotland och kände igen sitt dittills obestämda gräs från norra Öland. När han besökte Horns kungsgård 2005 återfann han sandbrodd bara 30 meter från den ursprungliga växtplatsen. Biotopen utgörs av en betad, stäppartad torräng med delvis tunt jordtäcke där kalkflisan går i dagen och med insprängda, lite mäktigare moränstråk. Torrängen har ett ganska högt betestryck av nöt och det är tydligt hur gräset växer i skydd nära enbuskar eller snår med vildrosor dit djurens mular inte når.

Sandbrodd är ettårig, endast 1–2 dm hög och blommar redan i mitten av maj. Lägg därtill att antalet plantor varierar mellan åren från noll (2012) till flera tusen (2020), så förstår man att det lätt undgår upptäckt. Kanske finns ytterligare oupptäckta lokaler på Öland? Nyligen hittades ytterligare en lokal på Gotland. Sandbrodd vissnar snabbt ner, småaxen faller av och redan i mitten av juni brukar arten vara omöjlig att finna. Dessutom försvinner de små stråna lätt bland andra gräs som den delar lokal med. Ett bra knep för att skilja ut arten är att känna försiktigt på strået precis under axet där sandbrodd är tydligt sträv.

Inkommen, bofast.

Ursprunglig (?).
Öppen betad ängsmark på kalkrik sand över kalk. I Vamlingbo är sandbrodd rikligast efter fuktiga vårar. Den växer här på kanterna av en torr åsrygg. I denna miljö är det något mindre torrt (Petersson & Ingmansson 2007).

Hur sandbrodd nått Sverige är höljt i dunkel, men en andra växtplats i Sverige har hittats på Öland (Skoglund 2007), varför det inte är omöjligt att den är ursprunglig. I övrigt finns detta gräs som närmast 90 mil mot sydväst, på den västfrisiska ön Terschelling i Nederländerna.