Taxasida

sallatsfibblor

Hieracium sect. Prenanthoidea

W.D.J.Koch

sallatsfibblor är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

sallatsfibblor är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Taxonomi
Ordning
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Hieracium sect Prenanthoidea
Vetenskapligt namn, fullständig form
Hieracium_sect._Prenanthoidea W. D. J. Koch
Svenskt namn
sallatsfibblor
norwegianBokmal
salatsveve-gruppa
norwegianNynorsk
salatsvæve-gruppa
Finskt namn
syyskeltanot
finlandSwedish
sallatsfibblor
Danskt namn
Hjertebladet høgeurt coll.
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Kusten Nätra Näske fäbod 1882 (V. F. Holm UPS det H. Dahlstedt "H. thulense Dahlst." jfr Lindman 1926). V inlandet Viksjö Nordanå 1868 (Arn. S UPS). Tåsjö 1863 (F. Kempe UPS det H. Dahlstedt).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Dessa senblommande arter växer t.ex. i rasbranter, ängsbjörkskog, vägslänter och älvbrinkar.

H. basileion Dt - Jmt
H. furvescens Dt - Jmt
H. librocephalum Dt
H. prenanthoides Vill.
H. spicatulum Dt

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1906 Hieracium, the group Prenanthoidea Arv. Touv.

This large, mainly arctic-montane group of species (agamotaxa) occurs in N. Europe and in Greenland. The occurrences in northeastern N. America are probably adventive.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Nordlig grupp av fibblor som endast förekommit som förvildade i Uppland. Ej funna efter 1990. En art känd från Uppland.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sallatsfibblor har bara hittats lokalt i kalkområdet sydost om Gävle. De växer här i fuktig örtrik skog och avviker starkt från andra former av fibblor. Sallatsfibblor från kalkområdet uppgavs redan av Robert Hartman i Gävletraktens växter 1863.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Sallatsfibblor förekommer från Dalarna till Torne lappmark med huvudutbredning i Härjedalen, Jämtland och Medelpad. Femton till tjugo arter har beskrivits, varav tre är kända från Hälsingland och en enbart härifrån. Någon expertis finns för närvarande inte på denna sektion varför någon artbestämning av aktuella fynd inte har varit möjlig och inte heller en kritisk genomgång av tidigare fynd. Sallatsfibblor kan vara svåra att skilja från norrlandsfibblor (se denna sektion) och under landskapsinventeringen kan möjligen en sammanblandning av sektionerna ha skett ibland. Att sallatsfibblor noterats på 14 gånger så många lokaler under inventeringen som tidigare medan norrlandsfibblor hittats på mindre än hälften så många lokaler som tidigare kan tala för detta.
Sallatsfibblor växer främst på gamla kulturmarker kring nedlagda gårdar, torp och fäbodvallar. De flesta lokaler är mer eller mindre igenvuxna före detta slåtterängar och beteshagar. De påträffas också i barr- och blandskog och då främst efter stränder av större bäckar, vid källor och i sydsluttningar samt efter skogsvägskanter.
Sallatsfibblor har under landskapsinventeringen noterats på 99 lokaler i 13 församlingar, tidigare uppgifter från 7 lokaler i 4 församlingar. Tämligen vanlig i norra delen av landskapet men saknas helt i södra delen.
Lokaler för äldre fynd med belägg i S och UPS. Arternas utbredning grundar sig på vad som finns belagt i S. Svenska namn saknas.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sallatsfibblorna är en nordlig grupp av fibblor som hos oss har sin huvudförekomst i höjdområdena i väster. I naturlig vegetation kan man träffa på dem i rik högörtsgranskog, främst i kalkområdet i norra Borgsjö, eller i lundvegetation vid forssträckor och rikbäckar. De finns också på fäbodar och i höjdområdenas bosättningar, där de ofta står i näringsrika ängskanter och skogsbryn. Man ser dem även i kulturnära näringsrik skog, t.ex. bland grova granar eller i gles igenväxande lövskog. De är mycket senblommande.