rubusar

Av arterna i detta släkte, bildar björnbären (krypbjörnbär Rubus sektion Corylifolii och äkta björnbär R. sektion Rubus) frön utan befruktning (s.k. apomixi). Detta medför att många snarlika arter kan uppstå. Krypbjörnbären anses vara uppkomna genom hybridisering mellan äkta björnbär, blåhallon och hallon (jfr. Gustafsson 1942). Både de äkta björnbären och krypbjörnbären är representerade med ett tiotal arter.

[Rubus idaeus × plicatus – hallon × sötbjörnbär]
[Uppgiven från KH Karlshamn nära Bellevue, i tämligen stor mängd bland föräldrarna i en solig backe, 1907 KNm (LD, Nordström 1907); ej uppgiven i Holmgren (1942). Svåravgränsad från hallonbjörnbär R. pruinosus; ej accepterad i Karlsson (1998).]

Björnbären behandlas under två sektionsrubriker efter släktets övriga arter.

I släktet ingår den besvärliga björnbärsgruppen. Endast skogsbjörnbär är mera vittspridd, bara en liten del av landskapet har klimat-mässiga förutsättningar för att andra arter än denna skall trivas. Vi tror därför att vi har någorlunda kontroll av vad som finns tack vare intresserat arbete av E. Ljungstrand och O. Janson. Alla har dock inte så goda kunskaper och många har nog gått förbi björnbären. Beträffande krypbjörnbär Rubus sect. Corylifolii har många artbestämts (se under de olika arterna), men cirka 40 lokaler framför allt i Mark och vid Vänern, har aldrig blivit kontrollerade. Herbarierna gicks igenom av oss på 1980-talet. Efterhand har de uppordnats överallt men endast GB har gåtts igenom den senaste tiden. Äldre belägg, kontrollerade av A. Pedersen, är därför endast noterade därifrån samt för några arter även från LD.