Calle Ljungberg
Virserum, Dackestop, Virserum, Sm 2016-06-08
Taxasida
råttsvingel
Vulpia myuros
(L.) C. C. Gmel.
råttsvingel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Calle Ljungberg
Översikt
Översikt
råttsvingel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- råttsvingel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Vulpia myuros
Vetenskapligt namn, fullständig form
Vulpia myuros (L.) C. C. Gmel.
Svenskt namn
råttsvingel
norwegianBokmal
musesvingel
norwegianNynorsk
musesvingel
Finskt namn
hiirenhäntänata
finlandSwedish
råttsvingel
Danskt namn
Stor væselhale
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-06-26
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-06-26
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Ett fynd: Hede: nära bron över Ljusnan 6,5 km V om Långå (17D 5c 4- 2-, 450 m, 1986, BD i UPS). Fyndet är publicerat av Danielsson & Nilsson (1988). Arten blommade rikligt i en vägslänt, som besåtts med en artrik gräsfröblandning. Vid besök 1987–91 kunde gräset inte återfinnas. Bestämningen har bekräftats av Thomas Karlsson. Exemplar från lokalen är avbildade i Mossberg m fl (1992).
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Ett par tillfälliga förekomster under inventeringen.
Den ettåriga arten är kosmopolitisk och uppmärksammades i Sverige första gången 1841.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Gräsfröinkomling.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Ny bofast art.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ursprungligen inkommen med bland annat ull och gräsfrö, men efter mitten av 1900-talet etablerad och i dag åtminstone lokalt bofast även om den ofta är obeständig på enskilda lokaler. Först uppgiven 1920 från Malmö (Blom i LD).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare KAO och SSp.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Råttsvingel förekommer som spontan norrut till södra England och södra Tyskland. Tidigare var den en sällsynt inkomling i Sverige, om än etablerad på enstaka lokaler, men från och med 1990-talet har den blivit ett vanligt men oftast tillfälligt inslag i nyanlagda gräsmattor och insådder längs nyanlagda vägar. Den förekommer också på ren sand mellan gatsten och i andra anläggningar där grus använts. Sannolikt sprids arten både med gräsfrö och med grus.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Råttsvingel växer i de södra delarna av Sverige på torr, öppen och grusig mark. Arten anses ursprunglig i bland annat England och Tyskland och är troligen inkommen i vårt land med gräsfrö. De öländska fynden är gjorda i gräsmattor, på grusplaner, grusiga vägkanter, åkerkant, trädgård och ruderatmark.
Ölands första fynd av råttsvingel gjordes så sent som 1995 och under inventeringen är den noterad från 19 lokaler. Ofta är råttsvingel tillfällig på sina lokaler men vid Saxnäs golfbana är den noterad över 10 år och får därför anses som bofast. Råttsvingel bedöms som tydligt ökande.
Sent inommen, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, tillfällig. Spridd som fröförorening till trädgård.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Råttsvingel är funnen tillfälligt i grustag, på grusplaner och vägkanter.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Sentida inkomling. Finns i större delen av Europa och inkommit som förorening i gräsfrö, förr även med barlast. Fortfarande under spridning med gräsfrö. Etablerad i landskapet åtminstone i Gustav Adolf, men de flesta lokalerna är tillfälliga. Sällsynt. 8 lokaler i 8 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Råttsvingel är ett ettårigt gräs som allt oftare kortvarigt dyker upp i nysådda gräsmattor, och i insåningar på nya vägslänter införd med utländskt gräsfrö. Tidigare tycks den även ha spritts med importerad säd.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tillfällig inkomling med ursprunglig utbredning i södra och centrala Europa, Medelhavsområdet och sydvästra Asien. Arten sprids numera mest som fröförorening i gräsfrö, men har tidigare även kommit in med spannmål och ull. Den förekom rätt mycket som inkommen med de gräsfröblandningar som användes i början av 1990-talet tillsammans med bl.a. hönsgullört. Råttsvingeln har sedan dess minskat något under 2000-talet. 22 kartblad, 26 kvadranter.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen med barlast eller handelsvaror, nu även med importerat gräsfrö. Arten härstammar från Syd- och Centraleuropa. Uppgiften i Flora Gevaliensis 1848 är den första publicerade för Sverige (Hylander 1971).