pricknattljus

Pricknattljus, som står nära föregående art, samlades i Sverige redan 1841 men blev ordentligt uppmärksammad först 1994 (Kraft 1994). Hur länge arten funnits i Halmstad är ovisst. Troligen är den en ganska sen invandrare eftersom den inte ingår i landskapets ganska rika herbariematerial av nattljusarter. Den växer bl a rikligt på några ruderatplatser i Halmstad och bör betraktas som bofast i landskapet.

Sent uppmärksammad och bristfälligt känd. Uppgifter om ”Oenothera biennis” utan beläggex. innefattar delvis pricknattljus som länge var misskänd. Den anses vara den vanligaste nattljusväxten i Närke idag (Flora Nordica 6).

Utom nedan angivna fynd finns ett 30-tal noteringar och insamlingar av troligen rätt bestämda ex.

Ny bofast art; en sannolikt sentida inkomling; möjligen är den även förvildad från odling (jfr. Kraft 1994).

Status: bofast men troligen en sentida inkomling även om dess historia är något oklar då den först i sen tid uppmärksammats i landskapet. I dag dock fullt naturaliserad. Det äldsta kända belägget är från 1915 från Hofterup (JFrö det. KRo i LD). Under synonymen O. parviflora upptar Hyla (1970) dock fynd även från 1913 i Kristianstad.
Förändring och hot: okänt då arten tidigare knappast urskilts i landskapet; se vidare under nattljusarter O. biennis spp..
Kommentar: B, granskare KRo och KAO. Dock endast delvis urskild under inventeringen – se vidare under nattljusarter O. biennis spp..

O. parviflora fel använt
Pricknattljus har troligen uppkommit genom hybridisering i Europa. Arten skiljer sig från nattljus O. biennis genom att stjälken är rödanlupen och genom att en stor del av stjälkens och frukternas hår sitter på en röd vårta. Dessutom är blommorna något mindre och något blekare, kronbladen täcker inte varandra i sidled, och kronpipen är kortare. En bra presentation med instruktivt bildmaterial finns hos Kraft (1994). Liksom nattljus växer den på öppen, torr, störd, sandig och grusig mark, särskilt banvallar, vägkanter och grusplaner.

Pricknattljus har inte samma invandringshistoria som nattljus O. biennis. Den verkar inte ha odlats som prydnadsväxt utan tycks helt och hållet vara trafikspridd. Det är uppenbart att arten har börjat spridas i Småland betydligt senare än O. biennis, och den är troligen ännu under stark ökning. Möjligt är, att den om några år är det vanligaste nattljuset i Småland, liksom den har blivit det i östra Mellansverige (Rydberg & Wanntorp 2001). Tyvärr kan vi inte se de första stegen i ökningsprocessen tydligt, eftersom pricknattljuset inte var allmänt känt före 1994. Många av inventeringsuppgifterna om ´nattljus´ kan avse pricknattljus.

Pricknattljus har uppstått i Europa och är inte känt från Nordamerika. Växten har förekommit i odling i Sverige sedan mitten av 1700-talet (Uppsala). Först under senare delen av 1900-talet spreds den i södra Sverige, främst via trafiken (Edqvist & Karlsson 2007).

Pricknattljus växer idag på Öland främst i ruderatmiljöer: avfallsanläggningar, dammvallar, grusgropar och annan skräpmark. Växten är även funnen i vägrenar, trädgårdsland och åkerkanter. Eftersom pricknattljus kan sammanblandas med andra arter i släktet har endast fynd med belägg tagits med i lokalförteckningen. Det finns ytterligare fynd utan belägg från drygt ett 15-tal lokaler. Med tanke på fyndens spridning i landskapet bedöms den som bofast.

Pricknattljus skiljs från pipnattljus O. rubricauloides på sitt något kortare hypanthium (15–25 mm) medan det hos pipnattljus mäter 25–35 mm. Dessutom är pistillen omgiven av ståndare hos pricknattljus medan hos pipnattljus höjer sig pistillen något över ståndarna. Båda arterna har gröna foderblad som saknar röda teckningar och stjälkens hår har en tydlig röd bas.

Inkommen och kulturflykting, bofast.

Inkommen, tillfällig.
Öppen, sandig mark. På Gotska Sandön växer arten på stranddyner.

Pricknattljus är förmodligen det vanligaste nattljuset i Bohuslän. Fynd med belägg som är kontrollerade eller bestämda av Rostanski tas upp nedan, men många fler av de ej belagda fynden hänför sig säkert till denna art. 

Pricknattljus är vanligast utmed järnvägarna. I bangårdsgruset kan den ibland vara riklig. Arten befinner sig på spridning och ses nu allt oftare även i andra kulturskapade miljöer, exempelvis vägkanter, grustag, grushögar, soptippar och andra avfallsplatser. Arten dyker ofta upp längs nya grusvägar och har då sannolikt spritts med grus då vägen anlades. Åtskilliga belägg har samlats mellan 1994 och 1997.

Kanske uppkommen i Europa. I Sverige är utbredningen dåligt känd.

Pricknattljus är en sent uppmärksammad art i den svenska floran (Kraft 1994). Den förekommer vildväxande närmast i Centraleuropa, men synes vara väl etablerad i vårt land. 73 kartblad, 108 kvadranter.
Pricknattljus förekommer på störd mark och skräpmark i grustag, på jordtippar, banvallar, bangårdar, vägslänter, vägkanter och industriområden.
Pricknattljus är en art som har ökat jämfört med tidigare år.

Arten är sannolikt underrepresenterad i inventeringen särskilt i rapporteringen från de första åren.

Ov, Kungsgården, mellan påfart till E16 och cykelbana 2000 (PST, !ThK); Va, Bomhus, sågverksområde, virkesavlägg 2001 (GUJ, !ThK); Gä, Nynäs, bangård och industriområde, flera förekomster, totalt över 50 ex 2006 (GBA), 2007 (BHE & GOD i S, !ThK).