Taxasida

plattbladig igelknopp

Sparganium angustifolium

Michx.

plattbladig igelknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

plattbladig igelknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • plattbladig igelknopp
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sparganium angustifolium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sparganium angustifolium Michx.
Svenskt namn
plattbladig igelknopp
icelandic
Trjónubrúsi
norwegianBokmal
flotgras
norwegianNynorsk
flotgras
Finskt namn
kaitapalpakko
finlandSwedish
plattbladig igelknopp
Danskt namn
Smalbladet pindsvineknop
Foton
Katarina Stenman
Tåme skjutfält, Byske 2022-08-02
Anders Delin
Långbo, Skog 2013-07-14
Anders Delin
Hamra 2012-08-17
Patrik Engström
Mattistjärnarna, Melen 2021-07-20
Patrik Engström
Mattistjärnarna, Melen 2021-07-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

380 Sparganium angustifolium Michx

Syn.: S. afjine Schnitzl.

This variable species occurs in Europe, disjunctly in Asia and in N. America. However, the occurrence in Siberia does not seem to be sufficiently verified. The species is reported among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 214 and map 195). Further investigation may reveal a circumpolar distribution. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 23.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Plattbladig igelknopp är ursprunglig. Den växer främst i näringsfattiga vattendrag, sjöar, myrgölar och hällkar men är också något kulturgynnad och koloniserar ibland skogsdiken och dammar. I stillastående vatten utvecklar den långa, smala flytblad som kan bilda vidsträckta mattor ganska långt ut från stränderna. Den verkar vara mycket tolerant mot låga pH-värden.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Arten kan förmodas ibland vara feltolkad som flotagräs varför förekomsten är något osäker.

Vattenväxt, täml. sälls, i näringsfattiga sjöar i Skogsbygden. På Närkeslätten mkt sälls. men funnen i bl.a. Glanshammar 3 lokaler (Nilsson 1986/ThK) och i en dybäck i Ladugårdsskogen i Ånsta 1969 (T. Sundin, LD). Enl. Segerström (1932) och Berta Andersson (1975) skall den ha setts på en eller två lokaler i Vättern. Ett anmärkningsvärt fynd har meddelats från ett alkärr V om Spjutmossen i Hallsberg (Collinder & Haglund ms 1996).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

[18]; till viss del förbisedd men är av allt att döma tämligen sällsynt(-spridd?) i Nedre Bergslagen, möjligen spridd(-tämligen allmän?) i Övre Bergslagen. Några få förekomster i oligotrofa skogssjöar i Skogslåglandet. Nordlig art, i Skandinavien knuten till oligotrofområdet. Utbredningstyp: N4.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Allmän, särskilt i älvarna, här troligen flerstädes den dominerande arten i släktet men ofta omöjlig att säkert identifiera, steril, med långa smala blad. Hybridinslag utan tvivel vanliga.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Sannolikt ganska förbisedd.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Dusén (1880): Funäsdalssjön.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: totalt uppgiven från ca 25 lokaler i främst de norra urbergsbygderna, men från mitten av 1900- talet hastigt minskande och mellan 1967 och 2005 helt utan aktuella lokaler i landskapet. Förutom från den aktuella lokalen efter 1950 uppgiven 1954 från N Skärsjön i Vedby (GDg & INor 1957), 1959 från Traneröds mosse i Konga (HWei inv.) och från 600 m SV Hyltemosse i Färingtofta (JEric inv.), 1965 från 200 m SO Rössjöfors i Munka-Ljungby och 700 m OSO Övratorp i Tåstarp (BBen inv.) samt senast 1967 från mellan Långalt och Boalt i Örkelljunga (HWei inv.).
Kommentar: B, granskare TKa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Plattbladig igelknopp växer på dytäckt eller dyblandad mineralbotten i näringsfattigt, klart vatten. Man finner den framför allt i sjöar och där särskilt vid bäckutlopp och os, men även i stilla åavsnitt, och någon gång i stora diken, dammar i vattendrag eller myrgölar. Dessutom förekommer den i hällkar i den norra skärgården.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Plattbladig igelknopp växer i näringsfattiga och även sura sjöar, vattendrag, skogs- och myrgölar, ofta tillsammans med löktåg, kråkklöver och flaskstarr. Särskilt vanlig är den i större hällkar i skärgården, där dess långa, smala blad flyter parallellt med varandra i vindriktningen.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i vatten i näringsfattiga sjöar och vattendrag, ibland i hällkar, gölar och blöta dråg samt diken i fattigkärr. verkar vara den igelknopp som finns kvar i försurade vatten. Mindre vanlig till sällsynt i södra och västra delarna av landskapet, sällynt i Tiveden, saknas på lerslätterna. Säkert förbisedd och ofta rapporterad som vanlig igelknopp. Noterad från 105 lokaler i 77 rutor (9 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Plattbladig igelknopp finns i näringsfattiga vatten, främst i skogstrakternas fattigsjöar, där den vanligen växer med flytande blad på 0,5–1 meters djup. I skärgården växer den i hällkar, ofta som övervattensväxt. Arten är svårbestämd i sterilt tillstånd och ibland möjligen förväxlad med flotagräs.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Plattbladig igelknopp har de flesta av sina förekomster i hällkar med bestående vatten. Den förekommer även på grunt vatten i sjöar, diken och dammar.
Förändring + 3 %.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Plattbladig igelknopp är ursprunglig. Arten är huvudsakligen uppmärksammad först under 1900-talet. Förekomsten har troligen inte förändrats särskilt mycket under denna tid.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Det är denna art och flotagräs som bildar öar av flytblad på sjöar i skogslandet. Hur stor andel av dessa flytblad som hör till den ena och den andra arten är oklart, eftersom de ofta saknar blomma och frukt och vi oftast har sett dem på avstånd. Bladen bevaras delvis gröna långt efter höstdagjämningen, men övervintrar inte. Plattbladig igelknopp växer även i små vattensamlingar och kan vid lågvatten vila på blottlagd botten. Då har blommor och frukt kunnat studeras.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Plattbladig igelknopp är vår vanligaste långbladiga igelknoppsart. I nästan alla sjöar förekommer den eller dess hybrider med flotagräs S. gramineum och igelknopp S. emersum i bladrika kloner. Endast i små näringsfattiga skogstjärnar är den vanligen frånvarande. Arten är ofta rotad på djupt vatten, ända ned till fyra meter, men ibland kan den stå grunt bland stenar i strandkanten och blommar då vanligen. Den växer på bottnar av varierande slag, gyttja, sand eller morän men saknas på förnarika dybottnar. Utanför strandbältena eller på grund i sjöarna bildar den stora mattor på sjöytan. Den är också mycket vanlig i båda älvarna och går i mynningsområdena ut i havet. Arten verkar snarast ha gynnats av kraftverksdämningar och utjämnat vattenstånd. I djupt, strömmande vatten når bladen ofta inte upp till vattenytan, men solen kan ge den ett färgspel i vattenrörelsen. Ofta ser man den så i åar och djupa skogsbäckar. I forspartier kan den stå grundare och blomma i bakvatten.