Taxasida

Ostenfelds maskros

Taraxacum ostenfeldii

Raunk.

Ostenfelds maskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

Ostenfelds maskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • Ostenfelds maskros
Taxonomi
Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Kumla Ekeby (Dahlstedt 1910).

Örebro (Dahlstedt 1910).

Arboga Götlunda (Dahlstedt 1910).

Ekeby, Götlunda, Hammar, Kvistbro, Lännäs, Skagershult, Mellösa, Tysslinge, Örebro.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Akuella fynd från 8 rutor.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(T. duplidens)

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Ostenfelds maskros är känd från hela landet. Den växer framför allt på frisk till något fuktig, mera sällan torr naturbetesmark, men den kan även förekomma i mera urban omgivning, t.ex. i villagräsmattor, på vägkanter och t.o.m. i asfaltsprickor.
Funnen i 55 rutor; tidigare uppgifter från 143 rutor. Troligen ganska vanlig i hela landskapet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Ostenfelds maskros växer i friska betesmarker, kalkfuktängar, hässlen, på kyrkogårdar, i gräsmattor, kalkrika torrängar och vägkanter. Utbredningen är ganska jämn över Öland och arten är även funnen på Stora Alvaret, utmed västra landborgen och i östra sjömarkens betesmarker. Den bedöms ha minskat något och är idag funnen i något färre antal socknar.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Betad eller slåtterhävdad ängsmark, gärna fuktig; även alvarmark. Ostenfelds maskros växer på fuktigare mark och är inte lika bunden till kulturmark som de övriga arterna inom sektionen nordmaskrosor (undantaget liten kärrmaskros T. litorale). Den är också den vanligaste arten inom sektionen (listan över uppgifter sedan 1983 får ses som ett stickprov, eftersom arten ofta inte noterats).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Ostenfelds maskros växer i kortvuxet gräs i naturbeten, hällmarker och på vägkanter. – Spridd och säkerligen förbisedd. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
48 socknar

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Allmän, 70 socknar. Arten växer i vägkanter, på ruderatmark och på gräsmark, ofta i naturbetesmark.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Arten är mer eller mindre allmän i hela landet och den vanligaste arten i många naturbetesmarker. I Uppland tämligen allmän, närmast kusten allmän i naturbetesmarker och kalkfuktängar.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Ostenfelds maskros är vanlig över hela landet. Förekommer både i naturbetesmarker och rena kulturmarker.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Collinder (1909): Flerstädes; måttligt.