myskmåra

Uppgiften hos Larsson (1868), Ånimskog Näs, synes ganska osäker. Belägg saknas och arten är ej senare observerad.

1525 Galium triflorum Michx

This boreal, partly boreal-montane species occurs disjunctly in Eurasia and more continuously in N. America. It belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 260 and map 241). The distribution in Eurasia is discontinuous, with isolated occurrences for instance in the Alps and Asia Minor. The closely related G. trifloriforme Kom. in E. Asia and other related species in the Himalayas and SW. China are also mapped tentatively.

Nordlig växt i blockrik ravin.

Utbredningen är ojämn med anmärkningsvärda luckor t ex vid stora delar av Höga Kusten. - 50 (26).

5; endast i V. Bergslagen, delvis på kalk- och grönstenspåverkad mark (4, 5, troligen 2). Boreal-cirkumpolär art med mycket få lokaler S Västmanlands nivå. Begränsning till Bergslagen förmodligen klimatbetingad. Sällsyntheten där något gåtfull. Sent invandrad och ofullständigt spridd? Utbredningstyp: N6.

Myskmårans frön har krokhår som fastnar i djurpäls och alltså kan spridas lång väg (Bild i Natur och vegetation, sid 205). Frön sådda i fuktig mylla på hösten grodde nästa vår och gav upphov till många plantor. Inte på någon av de lokaler som vi har sett finns dock tecken på att växten har kommit dit nyligen. Den växer, blommar och sätter frukt i gammal skog med slutet trädtäcke, vanligen gran. Där kan den växa även under hultbräken och nordbräken, som den dock strävar att komma upp över med sina långa skott. På hygge ökar den, men i 10-årig slyskog med rönn, björk och gråal klarar den inte konkurrensen med piprör, däremot med mjölke och hallon, under vilka den utvecklas väl. På en relativt stor andel av myskmårans lokaler observeras den på block i blockmarker, men har sällan sina rötter på blocken. Den rotar sig i mullrik mark mellan block och i blockkontakter och sänder långa rankor över blocken. Den har aldrig setts på block vars växt­täcke saknar kontakt med omgivande skogsmark. På undersidan av bladens mittnerv sitter en rad kroktaggar med spetsarna riktade mot bladbasen. Dessa hjälper växten att hålla sig kvar ovanpå annan vegetation. På översidan finns två rader av kroktaggar, en intill vardera bladkanten, medan själva bladkanten är fri. I dessa rader är taggarnas spetsar riktade mot bladspetsen. Hela den gröna växten har en doft som liksom doften från vårbrodd, myskgräs, sötgräs och myskmadra brukar beskrivas som kumarin­liknande. Den blir starkare när växten torkar. På hösten ser man nästa års skott under löv och vissna ormbunksblad. De är cirka 3 cm långa, med ٤–5 kransar av gröna blad, varje krans ungefär 6 mm i diameter. Dessa övervintrar åtminstone under gynnsamma vintrar i det skicket.
Fröplantor av myskmåra kan blomma under sin andra växtsäsong efter sådden. Blomningen börjar i linneans tid och fortsätter till ljungens. Blommor utvecklas i takt med att det långa skottet ­växer. Pollenbildningen är svag. Nästan alla blommor ger trots det upphov till frukter, som i ljungens tid kan vara fullt utvuxna men fortfarande gröna. Senare på hösten blir de svarta.