Torbjorn Tyler
Pallersområdet i Åhus 2022-05-26
Taxasida
mattfibbla
Pilosella officinarum subsp. peleteriana
(Mérat) T. Tyler
mattfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
mattfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- mattfibbla
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Pilosella officinarum subsp. peleteriana
Vetenskapligt namn, fullständig form
Pilosella officinarum subsp. peleteriana (Mérat) T. Tyler
Svenskt namn
mattfibbla
norwegianBokmal
mattesveve
norwegianNynorsk
mattesvæve
Finskt namn
mäkikeltano
finlandSwedish
mattfibbla
Danskt namn
Klit-høgeurt
Foton
Torbjorn Tyler
Pallersområdet i Åhus 2022-05-26
Torbjorn Tyler
2019-07-10
Torbjorn Tyler
2019-07-10
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Mattfibbla står nära gråfibbla (se Mossberg m fl 1992). Den är inte urskild under inventeringen men sannolikt ibland rapporterad som gråfibbla. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Närke sälls. på kalkrik mark (Tyler & Schou 2001).
Örebro Ånsta S om Örebro, grustag (Lindström 2000b).
Arboga Götlunda Valen 1933 R. Morander (UPS/GSa).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
HULTÉN (1950, 1971) anser denna i regel inte uppmärksammade art förekomma i hela Västmanland.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1911 Hieracium peleteranum Merat coll.
This group of species (agamotaxa) occurs in large parts of Europe (except E).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även gråfibbla Pilosella officinarum.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(Hieracium peleterianum)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt då underarten tidigare föga uppmärksammats.
Kommentar: B, granskare TTy. Mellanformer mellan denna och föregående underart förekommer åtminstone där underarterna växer tillsammans och några sådana har studerats cytologiskt och befunnits vara triploida hybrider med apomiktisk förökning (mattfibbla är en sexuell diploid och vanlig gråfibbla en apomiktisk polyploid).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Hieracium macrolepideum, H. peleterianum, Pilosella peleteriana
Mattfibbla brukar växa på torr, solexponerad, näringsfattig mark med glest eller uppbrutet växttäcke. Genom att utlöparna är betydligt kortare än hos gråfibbla Pilosella officinarum ssp. officinarum får den ett mera sammanträngt växtsätt än denna och bildar vanligen små täta grupper. Den förefaller också vara mindre konkurrenskraftig än sin släkting och mera bunden till extrema miljöer. I Småland har den påträffats på sandmark vid havet och på klippavsatser, men också i vägskärningar och på torra backsluttningar.
Funnen i 10 rutor; tidigare uppgifter från 16 rutor. Sällsynt men med stor sannolikhet förbigången (ej urskild vid inventeringen); bör eftersökas främst längs ostkusten och i Vätterbygden. – Ursprunglig.
Mattfibbla brukar växa på torr, solexponerad, näringsfattig mark med glest eller uppbrutet växttäcke. Genom att utlöparna är betydligt kortare än hos gråfibbla Pilosella officinarum ssp. officinarum får den ett mera sammanträngt växtsätt än denna och bildar vanligen små täta grupper. Den förefaller också vara mindre konkurrenskraftig än sin släkting och mera bunden till extrema miljöer. I Småland har den påträffats på sandmark vid havet och på klippavsatser, men också i vägskärningar och på torra backsluttningar.
Funnen i 10 rutor; tidigare uppgifter från 16 rutor. Sällsynt men med stor sannolikhet förbigången (ej urskild vid inventeringen); bör eftersökas främst längs ostkusten och i Vätterbygden. – Ursprunglig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Mattfibbla växer på liknande lokaler som vanlig gråfibbla men föredrar mer kalkrika marker. Den är vanlig på alvarets stäppartade torrängar, kan växa i grusalvar, karster, på sprickrika kalkstensplatåer och klarar även uppfrysningsmark där den växer med tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum. Mattfibbla ses på klapperstensvallar, i sandstäpp och gamla stenbrott men sällan i trädesåkrar och vägkanter.
Mattfibbla har ett annat utbredningsmönster än vanlig gråfibbla med många lokaler på Stora Alvaret, småalvaren och västra stenkusten och följer därmed utbredningen av kalkrika vittringsjordar. Däremot är den söder om Borgholm ovanlig på västra Öland där marken är mer kalkfattig mätt efter öländska förhållanden. Inom Mittlandet är den också sällsynt och håller sig där till ställen med alvarpartier. Mattfibbla signalerar kalkrika områden och är fortfarande vanlig på Öland. Eventuella ändringar i utbredningsmönster är svåra att se men igenväxning och eutrofiering kan även här vara bekymmersamma på sikt.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Öppen, torr miljö på kalk: kalkhällmark, gles hällmarkstallskog, alvar och torrängar; även på klapper på strandvallar och i mjölontallskog. Mer bunden till kalk än vanlig gråfibbla ssp. officinarum. I ett kartblad utan kalk blev mattfibbla funnen endast på kalkgrus i vägkant. Mattfibbla har noterats från något färre kartblad än vanlig gråfibbla, som finns spridd även i andra miljötyper. Däremot noterades den från mer än dubbelt så många provrutor som vanlig gråfibbla. Mattfibbla angavs av Johansson (1897) med frekvensen ”Allest.”. Detta gäller även i dag, i synnerhet för Gotlands hällmarksområden.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Mattfibbla växer torrt och exponerat på klipphyllor och i skrevor i bergbranter med inslag av grönsten eller andra basrika bergarter samt i markblottor på torrbackar och vägskärningar. Ofta ser man den tillsammans med kärleksört och gulmåra.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på torr naturlig gräsmark i ogödslade betesmarker, på alvar och i hällmarker. Först under de senaste åren uppmärksammad av ett fåtal inventerare och säkerligen förbisedd. Troligen kalkgynnad. Känd från några lokaler på grönsten och kalk i låglandet längs Vänern och Göta älv. 19 lokaler i 18 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
I Sverige upp till Uppland. I Sörmland troligen tämligen sällsynt – (4%), sannolikt förbisedd. Mattfibblan är svår att skilja från gråfibblan och många övergångstyper finns. Arten har tolkats på olika sätt under inventeringen och lokaler utan belägg har därför fått lämnas åt sidan. Endast lokaler med kontrollerade och säkerställda belägg redovisas här. Mattfibbla är dock mindre vanlig i landskapet och inte alls så anspråkslös i sitt ståndortsval som gråfibbla. Mattfibblan växer helst på sandig-moig mark i gles skog, gärna i solexponerade lägen, men tycks undvika betesmarker och andra mer öppna ståndorter.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ojämnt spridd i större delen av Uppland, något vanligare mot kusten. 165 kartblad, 245 kvadranter.
Mattfibbla förekommer främst i betesmarker, på vägkanter och hällmarker, men inte lika utpräglat sandiga som för gråfibbla. Troligen underrepresenterad vid den senaste inventeringen, då den sannolikt ofta registrerats som gråfibbla.
Mattfibbla förekommer främst i betesmarker, på vägkanter och hällmarker, men inte lika utpräglat sandiga som för gråfibbla. Troligen underrepresenterad vid den senaste inventeringen, då den sannolikt ofta registrerats som gråfibbla.