Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Närke 6 socknar (Tyler 2005).
Taxasida
marmorfibbla
Hieracium porrigens
(Almq. ex Malme) Dahlst.
marmorfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
marmorfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- marmorfibbla
Taxonomi
Namn
Inga alternativa namn hittades.
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Inga aktuella fynd.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: inkommen som adventivväxt med järnvägstransporter; åtminstone ännu att betrakta som tillfällig. Endast uppgiven 2005 från ovannämnda lokal.
Kommentar: B, granskare TTy.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Marmorfibbla är känd från Blekinge till Uppland och Dalarna och är flerstädes mycket vanlig, särskilt på basrikt underlag. I Småland är den oftast funnen på vägkanter och i torra lövbackar.
Funnen i 21 rutor; tidigare uppgifter från 26 rutor. Ganska sällsynt i nordöstra hälften; sällsynt i söder. – Ursprunglig.
Funnen i 21 rutor; tidigare uppgifter från 26 rutor. Ganska sällsynt i nordöstra hälften; sällsynt i söder. – Ursprunglig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Marmorfibbla är känd från Blekinge, Gotland, norrut till Dalarna och Uppland. Ett fynd gjordes under inventeringen vilket är det första med granskat belägg. Intressant är att Rikard Sterner redan 1932 anger arten från Bäckalund i sin liggare samt i Sterner (1938). Frågetecken efter herbariet i fråga i lokallistan nedan anger att beläggen inte är lokaliserade på Riksmuseet under senare tid.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Frisk barrblandskog, skuggig ängsmark, lövskog; även strandör. Johansson (1897) angav frekvensen ”Allm., i synnerhet på n. delen”, vilket kanske skulle kunna gälla även i dag. Inventeringsrapporterna är dock så få att vi preliminärt bedömer arten som tämligen allmän på mellersta och norra Gotland.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Äldre fynd: Hyltinge. Kila. L.Malma. Näshulta. Ornö. St.Malm. Utö. Vårdinge.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd från Blekinge till Dalarna. Växer oftast på kalkklippor och kalkrik gruvvarp m.m.