majsmörblommor (sektionen)

Majsmörblommor är apomiktiska (bildar frön utan befruktning) och omfattar ett stort antal konstanta småarter, vilka inte är närmare utforskade och kartlagda i Halland. Under inventeringen har vi endast antecknat kollektivarten och vi finner det inte meningsfullt att redovisa de småarter som finns angivna i litteratur eller belagda i herbarier.

Majsmörblommor är ursprungliga men kulturgynnade. De växer på ganska näringsrik till näringsrik mark i friska/fuktiga lövskogar, lövdungar, ängs- och betesmarker, parker, bryn, vägslänter etc.

Gamla bofasta småarter.

Trivialart

Allmän på Mälarslätten, i Skogslandet och (sannolikt) i Östra BergsIagen; i V. Bergslagen av något lägre frekvens (tämligen allmän-längst i NV spridd). Också i V. Bergslagen här och var på potentiellt naturliga ståndorter (främst stränder och blottade strandbottnar). Överallt vanligast i kulturbygder. Utbredningstyp: S1.

Småarternas utforskning ligger i Västmanland i sin linda. Bäst känd är småartsfloran i Hallstahammar (MALMG. 1970, JULIN 1978). I övrigt ojämnt, huvudsakligen genom insamling av författaren och T. Sundin samt studier på spridda platser i Östra Västmanland av E. Julin (under tre dagar 1977). Antalet småarter är påtagligt högre i Östra än i Västra Västmanland.

I nedanstående redovisning svarar E. Julin för bestämningarna. Belägg finns från samtliga lokaler Då inte annat sägs, förvaras de hos Julin och/eller i UPS.

E.J. = Erik Julin. T.S. = Torsten Sundin.

Stefan Ericsson har varit behjälplig vid utformningen av detta avsnitt.

För R. bottnicus, R. crassiusculus, R. inconspectus, R. neumanii och R. pullus se dessa.

851 Ranunculus auricomus L.

This species s. lat. is mainly restricted to Europe (cf. Fl. Eur. 1/1964, p. 232). The range is preliminarily drawn. Among the taxa belonging to the R. auricomus group, R. monophyllus Ovcz. (syn.: R. auricomus subsp. sibiricus [Glehn] Korsh.) with a wide Eurasiatic distribution is tentatively presented on the map. It is at present impossible to map separately all the apomictic taxa of the group. See, however, the map of subsp. calvescens H. Sm. ex Fagerstr. & Kvist in Ann. Bot. Fenn. 17/1980, p. 300. For further information see Julin's monograph of R. auricomus taxa in E.C. Sweden and literature quoted there (Op. Bot. [Lund] 57 /1980). For recently discribed taxa see Fagerström & Kvist in Ann. Bot. Fenn. 19/1982, p. 53-64. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 165.

Majsmörblommor växer oftast på frisk, mullrik jord i gles lövskog och ängsmark men också i lövsumpskog och alkärr och någon gång till och med på torra moränbackar. De påträffas ofta i kulturpräglad vegetation, t.ex. i betesmarker och dikeskanter, på åkerrenar, vid stenrösen och i liknande miljöer. De är något näringskrävande; i väster, där de är ovanliga, brukar de bara finnas i särskilt gynnsamma miljöer.

Till skillnad från andra apomiktiska grupper, exempelvis daggkåpor Alchemilla och björnbär Rubus, är majsmörblommorna mycket ofullständigt genomarbetade. I Norden har vi 605 accepterade småarter (Ericsson i Flora Nordica 2), men eftersom småarterna ofta har liten areal och väldiga områden är outforskade är det verkliga antalet betydligt större. Södermanland, det enda landskap i Sverige där majsmörblommorna är någorlunda väl kända, har 240 småarter, av vilka de flesta (164 st) bara är kända därifrån. Från Småland är blott 22 småarter kända, och ingen av dem är uteslutande känd från landskapet. Man kan alltså gissa att endast en ringa del av alla småarter som verkligen finns i Småland ännu är funna och att flera är okända för vetenskapen. Kännedomen om de småländska majsmörblommorna är med andra ord i sin linda.

Nedan förtecknas de 22 hittills kända småländska småarterna. För var och en anges i vilket verk den först publicerades från Småland samt eventuella andra verk där ytterligare lokaler redovisas. Därutöver kan det finnas opublicerade lokaler, men vi har inte kompetens att avgöra bestämningarnas trovärdighet. Hänvisning till var arten karakteriseras (i regel med bild) kan man finna i en checklista av S. Ericsson i Flora Nordica 2 (Jonsell 2001).

Ranunculus acrifolius – Först publicerad av Julin & Nannfeldt (1967) under namnet R. auricomus ssp. acrifolius baserat på en insamling från Eksjö Höreda Smedstorp, lövkärr, 1945 (G. Haglund i S och UPS, i S bestämning J. A. Nannfeldt 1964).

Ranunculus agynophorus – Först publicerad av Julin (1965b) under namnet R. auricomus ssp. agynophorus från Hylte Femsjö vid poststationen, gräsmark vid landsvägsallén, 1950 (G. Haglund i S, bestämning E. Julin 1974). – Julin (1980) hade ytterligare 10 ej specificerade lokaler. Några av dessa är sannolikt: Jönköping Hakarp 500 m NV Fråsynen [Bäckadal], betesmark, 1967 (E. Julin i LD, bestämning E. Julin 1971). Lekeryd Uddebosjöns nordända, backkärr, 1967 (E. Julin i LD, bestämning E. Julin 1968). Öggestorp 300 m O kyrkan, igenväxande betesmark, 1967 (E. Julin i LD, bestämning E. Julin 1974); Lönnängen, betesvall, 1967 (B. Ström i LD, bestämning E. Julin 1968); Rommelsjö 200 m S om bron över järnvägen, järnvägsbank, 1967 (B. Ström i LD, bestämning E. Julin 1968); Rommelsjö, bland vitmossa i backkärr, 1967 (E. Julin i LD, bestämning E. Julin 1971).

Ranunculus amplisinus – Först publicerad av Julin (1980) under namnet R. auricomus ssp. amplisinus från tre icke namngivna lokaler (enligt kartan i trakten av Jönköping Gränna och Eksjö Eksjö). En av dessa publicerades senare av Ericsson (1992b) som R. basiotrichus: Eksjö Eksjö, gräsmark i trädgård, 1968 (T. Sundin i UME, bestämning E. Julin); tillrättaläggande hos Ericsson (1995).

Ranunculus ancorifolius – Först publicerad av Ericsson (1996) baserat på en insamling från Jönköping Lekeryd backkärr vid Uddebosjöns nordände, 1967 (E. Julin i H LD UME och UPS, i LD bestämning E. Julin 1971).

Ranunculus aurosulus – Först publicerad av Julin (1980) under namnet R. auricomus ssp. aurosulus som en kartprick, troligen baserat på följande belägg: Kalmar Kalmar Svaneberg, parken, 1964 (E. Julin i LD och S, bestämning E. Julin 1966).

Ranunculus caespitans – Först publicerad av Ericsson (1996) baserat på en insamling från Jönköping Gränna 1968 (T. Sundin i UPS, bestämning E. Julin).

Ranunculus curvicaulis – Först publicerad av Julin (1980) under namnet R. auricomus ssp. curvicaulis som en kartprick, troligen baserad på följande belägg: Jönköping Huskvarna 1 km N Vissmålen, ekbacke, 1967 (E. Julin i S, bestämning E. Julin).

Ranunculus erectus – Först publicerad av Julin (1978) under namnet R. auricomus ssp. erectus från 12 icke namngivna lokaler i trakten av Jönköping; växten anges vara vanlig där. En av lokalerna är sannolikt Jönköping Ölmstad Brötjemarks motell, hagbacke, 1968 (C.-F. Lundevall i S, bestämning E. Julin 1968).

Ranunculus fissifolius – Först publicerad av Julin & Nannfeldt (1967) baserat på en insamling från Kalmar Kalmar Teatervallen 1965 (E. Julin i LD och S, bestämning E. Julin).

Ranunculus glechomoides – Först publicerad av Ericsson (1996) baserat på en insamling från Jönköping Visingsö Kungsgården 1920 (G. Schotte i LD under namnet R. cassubicus, ombestämning S. Ericsson).

Ranunculus inconspectus – Först publicerad av Julin (1977) under namnet R. auricomus ssp. inconspectus som en kartprick, sannolikt baserad på följande belägg: Högsby Fagerhult kyrkbyn, kärr, 1968 (T. Sundin i LD och S, bestämning E. Julin 1974).

Ranunculus inextricabilis – Först publicerad av Ericsson (1996) baserat på två insamlingar: Jönköping Lekeryd Kviarp, vägkant vid gård, 1981 (E. Julin i C GB H LD S UME och UPS, i LD bestämning E. Julin 1981). Öggestorp Ulvsnäs, björk-aspskog vid norra allén mot Ulvsnäs, 1981 (E. Julin i H UME och UPS).

Ranunculus lacer – Först publicerad av Julin (1980) under namnet R. auricomus ssp. lacer som en kartprick, sannolikt baserad på följande belägg: Kalmar Ryssby Nöbble 1979 (B. Pettersson i LD, bestämning E. Julin 1979).

Ranunculus latifrons – Först publicerad av Ericsson (1996) baserat på en insamling från Vimmerby Djursdala vid kyrkan 1962 (E. Julin i LD UME och UPS, bestämning i LD E. Julin).

Ranunculus linkolae – Först publicerad av Julin (1980) under namnet R. auricomus ssp. linkolae som en kartprick. Den är sannolikt baserad på följande belägg: Vetlanda Myresjö SO om Torp, aspdunge, 1945 (G. Haglund i LD och S, i S bestämnng E. Julin 1964).

Ranunculus marklundii – Först publicerad av Julin (1965b) under namnet R. auricomus ssp. marklundii från tre lokaler: Vimmerby Södra Vi Ålhult, park, 1962 (E. Julin). Vimmerby prästgård, alkärr, 1962 (E. Julin). Växjö Ör lövskog 1 km N Örsholm, 1955 (B. Saarsoo i H). Belägg från de båda första platserna, bekräftade av G. Marklund, finns i LD och S.
Julin (1980) hade ytterligare 7 lokaler som dock ej specificerades (enligt karta i trakten av Eksjö, Nässjö, Växjö Växjö och i nodost). Några av dessa är sannolikt: Aneby Lommaryd Bäckaskog 1969 (R. Carlsson i LD och S, bestämning E. Julin 1971). Västervik Överum Överums bruk, lundbacke V om järnvägsstationen, 1966 (E. Almquist i S, bstämning E. Julin 1967). Åtvidaberg Gärdserum Stora Löpgöl, Lugnet, planterad bokdunge, 1968 (E. Julin i S, bestämning E. Julin).

Ranunculus megalodon – Först publicerad av Julin (1980) under namnet R. auricomus ssp. megalodon som en kartprick, sannolikt baserad på följande belägg: Vimmerby Södra Vi Brännebo kraftverk 1962 (E. Julin i LD och S, bestämning E. Julin 1974).

Ranunculus obscurans – Först publicerad av Julin (1977) under namnet R. auricomus ssp. obscurans som en kartprick, sannolikt baserat på följande belägg: Åtvidaberg Gärdserum Stora Löpgöl, beteshage, 1968 (E. Julin i LD och S, bestämning E. Julin).

Ranunculus obtusulus – Först publicerad av Julin & Nannfeldt (1967) under namnet R. auricomus ssp. obtusulus från 40 specificerade lokaler. Julin (1980) hade ytterligare 16 lokaler som dock ej angavs (kartan visar tämligen jämn förekomst över hela landskapet). Kanske den mest vittspridda nordiska småarten och i alla händelser den vanligaste i Småland.

Ranunculus pullus – Först publicerad av Julin (1980) under namnet R. auricomus ssp. pullus, sannolikt baserad på följande belägg: Nässjö Nässjö Hanskeryd, sumpmark, 1909 (A. Hülphers i S, bestämning E. Julin 1974).

Ranunculus rectiangulus – Först publicerad av Julin (1978) under namnet R. auricomus ssp. rectiangulus som två kartprickar, den ena i trakten av Huskvarna Huskvarna, den andra troligen baserad på följande belägg: Vimmerby Södra Vi Ålhult, parken, 1962 (E. Julin i LD och S, bestämning E. Julin 1974).

Ranunculus reniger – Först publicerad av Ericsson (1992b) baserat på en insamling från Kalmar Kalmar Esso motorhotell, 1974 (E. Evers i GB och UME, bestämning E. Julin). Ett duplikat, bestämt av Julin, finns även i LD.

Majsmörblomma är vanlig i skogsmiljöer som ädellövskogar, hässlen (gärna betade), bland- och tallskogar. Den kan också växa öppet i betade torr- eller friskängar, slåtterängar, vägrenar, åkerkanter och gräsmattor. I ruderatmiljöer hittas majsmörblomma på jordtippar och i stenbrott.

Majsmörblomma är vanlig över i stort sett hela Öland. Även på det skogfattiga sydöstra Öland finns en hel del fynd. På Stora Alvaret är det ganska glest med noteringarna; där växer den i mindre skogsdungar och nära alvarbyarna. Majsmörblomma gynnas av viss igenväxning av landskapet och är tydligt kulturgynnad.

Majsmörblomma är ett artkomplex av apomiktiska arter. De öländska majsmörblommorna har tidigare behandlats med lokalförteckning och kartor (Julin 1967). Under respektive art förtecknas de belägg som finns i de offentliga herbarierna och finns tillgängliga på nätet via Virtuella herbariet. Under inventeringen har en del belägg samlats in men de har ännu inte granskats av expert. Signaturer som används flitigt är EEv = Erik Evers, EJu = Erik Julin och Hld = Gustaf Haglund.

Majsmörblommor är ett komplex av apomiktiska småarter, som vi inte gjort några försök att skilja ut under inventeringen. De växer på ganska näringsrik mark i öppna lövskogar, bryn, gräsmarker av olika slag, som vallar och ängar, men också i gräsmattor, på dikeskanter och vägrenar.

De nordiska majsmörblommorna delades tidigare in i fyra grupper, vilka betraktades som arter. Tre av dessa ansågs vara representerade i Västergötland: Egentliga majsmörblommor Ranunculus auricomus, lundsmörblommor R. cassubicus och slidsmörblommor R. monophyllus. De enskilda småarterna ordnades därefter in som underarter till dessa arter. Det stora flertalet av Västergötlands småarter hör till det som tidigare räknades till R. auricomus. Två småarter (varav en beskriven) räknades dock till R. cassubicus och en (obeskriven) till R. monophyllus. Grupperna var dock inga naturliga enheter, varför detta system har förkastats. Numera räknas istället de enskilda småarterna som arter (Ericsson 1992, 1995, 2001).

Dessa grupper hör till södra Sveriges vanligare vår/försommarväxter. Allmänna inom större delen av Uppland, men mellansmörblommor är inskränkta till de västra delarna österut till Uppsalatrakten. Mindre frekvent noterade i skärgården och västligaste Uppland. Detta kan delvis bero på att inventeringen inom dessa områden främst gjorts under högsommaren, då majsmörblommorna redan vissnat och är lätta att missa. 652 kartblad, 2102 kvadranter.
Majsmörblommor och mellansmörblommor förekommer i allehanda miljöer med bra ljusinsläpp under vår–försommar, som ängsmark, strandängar, skogbryn, vägkanter, gles lövskog, lundartade miljöer och torrbackar, men även ren kulturmark som gräsmattor och parker.

78 småarter är kända från Uppland. Av dessa räknas två (R. platycolpoides och R. uplandicus) tillsammans med 5–6 obeskrivna småarter till mellansmörblommorna.

Majsmörblommor är ett aggregat av närstående och svårskilda arter. Från landskapet är 18 arter kända, men det verkliga artantalet måste vara betydligt större, eftersom gruppen inte studerats närmare här. Arterna skiljs åt bland annat på de basala bladens form och delning. Många olika utseenden har observerats, men ingen typ har setts knuten till någon särskild miljö eller trakt. Bara få plantor har insamlats för artbestämning av specialist.

Fröspridning och frögroning torde vara viktiga delar i majsmörblommans livsmönster. Plantor ses på fuktig mark nere mellan högre arter vid älvstränder, men de kan etablera sig även uppe i tuvor av styltstarr. Bladrosetten övervintrar grön. Blomningen inträffar i vitsippans eller skogsstjärnans tid, före smörblomma och revsmörblomma. Det är också den tid då granpollen samlar sig i drivor vid stranden. Blommorna är alltid dåligt utvecklade, med växlande antal och utseende på kronbladen. Ofta finns bara ett fåtal kronblad med tämligen normal utveckling, medan övriga är förkrympta, missformade eller saknas helt. I sydligare delar av Europa har närstående arter ibland stora regelbundna blommor.