Katarina Stenman
Dagshög 2022-07-01
Taxasida
klittviol
Viola tricolor subsp. curtisii
(E. Forst.) Syme
klittviol är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt
klittviol är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- klittviol
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Viola tricolor subsp. curtisii
Vetenskapligt namn, fullständig form
Viola tricolor subsp. curtisii (E. Forst.) Syme
Svenskt namn
klittviol
norwegianBokmal
sandstemorsblom
norwegianNynorsk
sandstemorsblom
Finskt namn
dyyniketo-orvokki
finlandSwedish
klittviol
Danskt namn
Klit-stedmoderblomst
Foton
Thomas Gunnarsson
Gårdby sandhed,Gårdby,Mörbylånga 2013-05-22
Thomas Gunnarsson
Gårdby sandhed,Gårdby,Mörbylånga 2025-05-11
Thomas Gunnarsson
Gårdby sandhed,Gårdby,Mörbylånga 2025-05-11
Thomas Gunnarsson
Gårdby sandhed,Gårdby,Mörbylånga 2017-06-22
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Klittviol är en flerårig styvmorsviol med förgrenade, underjordiska stammar och ganska små, oftast nästan enfärgat blekblå kronblad och något köttiga blad. Den växer på sanddyner utmed kusten.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även styvmorsviol Viola tricolor.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt då underarten är otillräckligt uppmärksammad; äldre belägg föreligger dock från ca 25 lokaler.
Kommentar: B, granskare TKa och KAO.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Styvmorsviol företräds på Öland av två underarter: vanlig styvmorsviol subsp. tricolor och klittviol subsp. curtisii. Vanlig styvmorsviol är 1–2-årig med en stjälk som endast är förgrenad ovan markytan. Bladen är tunna och sporren något längre än foderbihanget. Klittviol är perenn och anpassad för att tåla översandning. Plantorna har stjälkar som är rikt förgrenade under marken och blad som är tjocka, nästan köttartade. Sporren är vanligen dubbelt så lång som foderbihanget.
Klittviol växer som namnet antyder i sanddyner men också på betade sandgräshedar med öppna partier och i gamla sandtag. Det finns några fynd utmed östra kusten samt från några små relikter med betad sandstäpp i de östra socknarna.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Sanddyner, i det inre av Gotland på sandiga fält. Klittviol är, till skillnad från vanlig styvmorsviol, flerårig (men relativt kortlivad) med ett väl utvecklat rotsystem. Från sandområdena på Avanäset på Fårö beskrev Wittrock en form, anpassad till att växa i sanddyner, tålig mot översandning, som han gav namnet coniophila. Den andra formen, som utmärktes av smalare kronblad i starkt violett samt av något mer hårighet, fick namnet stenochila. Enligt vår bedömning är variationen så pass stor att det knappast går att dela upp den gotländska populationen i två skilda enheter. I dag förekommer det knappast någon större sanddrift, men klittviol finns fortfarande kvar på dynerna vid Prästvägen och vid Varvsbukten på Gotska Sandön, Fårö. I det inre av Gotland har den gått tillbaka; den kräver troligen öppna sandytor för att kunna förökas.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Klittviol växer på havsstränder och är bara funnen en gång under inventeringen. I Skåne (Tyler 2007) och Halland (Georgson 1997) uppges den växa på sandstränder och dyner och anses vara förbisedd. Förmodligen är underarten förbisedd också i Bohuslän, även om det är mer ont om lämpliga miljöer här.