Taxasida

kavelhirs

Setaria viridis

(L.) P. Beauv.

kavelhirs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

kavelhirs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • kavelhirs
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Setaria viridis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Setaria viridis (L.) P. Beauv.
Svenskt namn
kavelhirs
norwegianBokmal
grønn busthirse
norwegianNynorsk
grøn busthirse
Finskt namn
viherpantaheinä
finlandSwedish
grön kavelhirs
Danskt namn
Grøn skærmaks
Foton
Patrik Engström
Säby gård, Färingsö 2008-08-03
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2010-08-29
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Grön kavelhirs varierar kraftigt i storlek. På torr, sandig kulturmark, oftast vårsädesåkrar, blir stråna ibland bara några cm höga, medan den ettåriga arten i t ex majsfält, trädgårdsland, grustag, på järnvägsområden och ödetomter kan bli halvmeterhög.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Trädgårdsogräs.

Så även: stor kavelhirs Setaria viridis var. major och vanlig kavelhirs Setaria viridis var. viridis

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Tillfällig, sannolikt införd med barlast. - 1 (1).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

369 Setaria viridis (L.) Beauv.

This species has been widely spread as a weed, for instance to N. Europe, S. Africa, parts of Asia, N. and S. America and New Zealand. It is reported among the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 224 and map 214).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Kavelhirs är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Se även stor kavelhirs Setaria viridis var. major.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson 1859.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

5; senast sedd 1959.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

(grön kavelhirs)
Status: gammal och bofast. Därtill inkommen som adventivväxt med diverse frövaror.
Förändring och hot: generell minskning med 45–60 % men ojämnt spridd och lokalt sannolikt ökande. Nationellt rödlistad (NT).
Kommentar: mångformig art; den adventiva kulturväxten stor kavelhirs S. v. var. major har noterats på en handfull lokaler men har inte urskilts konsekvent under inventeringen.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Grön kavelhirs
Kavelhirs växer på torr, öppen, näringsfattig mark. Den förekommer huvudsakligen i trädgårdsland på lätt jord och – troligen mera förr än nu – i sandiga åkrar. Någon gång påträffas den på små klipphällar i odlingsbygden, kanske som rest av tidigare förekomster på odlad jord. Dessutom ser man arten som en sentida och tillfällig inkomling i hamnar, på gator och utfyllnader. – I slutet av 1900-talet blev kavelhirs ett karakteristiskt ogräs i majs i de delar av landskapet, där denna gröda odlas.

Tidigare var arten mera spridd i centrala Småland. Även om en del av dessa förekomster varit tillfälliga får man intrycket att arten gått tillbaka. Delvis kan detta ha att göra med åkerarealens minskning.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Kavelhirs är en sydeuropeisk art som inkommit till Sverige som fröförorening med utsäde och är som sådan känd sedan slutet av 1600-talet. Det ettåriga gräset växer främst på sandiga marker och var förr vanligt som åkerogräs. Idag hittas växten främst i olika ruderatmiljöer såsom komposter, jord- och stentippar, gamla sandtag och vid gödselbrunnar. Kavelhirs är även funnen som ogräs i trädgårdar där den inkommit med fågelfrö eller finns kvar i fröbanken efter tidigare markanvändning. I åkermiljöer klarar den att växa tillsammans med fodermajs. Sällsynt är den funnen i sandiga betesmarker med glesare växttäcke. I dagsläget påträffas kavelhirs betydligt oftare i miljöer av ruderatkaraktär än som åkerogräs.

Kavelhirs har gammal hemvist på ön och betecknades av Sterner (1938) som möjligen ursprunglig då den hittades på alvarmark vid Skogsby och Lenstad, Torslunda sn. I Sterner (1986) kännetecknas förekomster av kavelhirs som "av gammalt begränsad till ett smalt bälte nedom öns midja." Under inventeringen är tyngdpunkten av fynden gjorda på västra sidan av ön, i området mellan Högsrum sn och söderut till Mörbylånga, dvs i stort sett inom samma område som tidigare. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser; vår bedömning är att kavelhirs minskat som åkerogräs men ökat i ruderatmiljöer.

Gammal och inkommen, bofast.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

De två varieteterna stor kavelhirs och vanlig kavelhirs har särskilts först under inventeringens senare del. Det är därför möjligt att några fynd av stor kavelhirs smugit sig in bland fynden av vanlig kavelhirs.

Se även stor kavelhirs Setaria viridis var. major och vanlig kavelhirs Setaria viridis var. viridis

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.

Se stor kavelhirs Setaria viridis var. major och vanlig kavelhirs Setaria viridis var. viridis

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Kavelhirs är ett ettårigt gräs som förekommer i sandiga trädgårdsland, främst i sydvästra delen av landskapet neremot östgötagränsen. Dessa förekomster ansluter till det östgötska och sydsvenska utbredningsområdet, där arten förmodligen sedan mycket gammal tid följt odlingen (Karlsson 1987). På flera håll, t.ex. i Stockholmstrakten och på Mörkö, är den också sedan länge etablerad och konstant på berghällar i odlingslandskapet. På alla de nämnda lokalerna förekommer arten i en småväxt form. Denna form förekommer också här och där på skräpmark i städerna. I denna miljö uppträder också en mer storväxt form, tillfälligt införd med frövaror.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Inhemsk art, som förekommer på öppen sandig mark och i åkrar i södra och mellersta Sverige. Tillfälligt uppträder arten på störd mark även i trädgårdar, på bangårdar, vägkanter och tippar. Rödlistad. 32 kartblad, 36 kvadranter.
Almq. Tillfälligt adventiv (mest med gräsfrö).
Stor kavelhirs är en storväxt bredbladig form av kavelhirs som används som fågelfrö eller förekommer som fröförorening i fröblandningar till fågelfoder. Den växer oftast på tippar och jordhögar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Tillfälligt inkommen – först med barlast, senare med frövaror. 

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Fem gamla fynd finns noterade.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förr på barlast; i senare tid funnen på soptipp, gammalt sandtag och i industriområde.