kaukasiskt fetblad

Ny bofast art; odlad som prydnadsväxt, och kvarstående eller förvildad nära bebyggelse bl.a. på hällmarker, stenmurar och ruderatmarker; sannolikt etablerad vid Västeråkra i Nättraby (Holmgren 1942).

Kaukasiskt fetblad är införd som prydnadsväxt men har förvildats och naturaliserats. Den växer på de flesta kyrkogårdsmurar men också på andra typer av stenmurar, på berghällar intill bebyggelse, i stenbrott, grustag och sandiga gräsmattor.

Arten härstammar från Kaukasus och angränsande områden i söder. Den är känd som förvildad i Sverige sedan 1870.

Kaukasiskt fetblad är en populär stenpartiväxt, ofta utplanterad och lokalt spridd, men tycks också spri­da sig med frö. Vanliga växtplatser är övergivna sten­partier, berghällar, murar och vägskärningar samt torr gräsmark med gles och låg vegetation. Särskilt vanlig är den på kyrkogårdsmurar. Den kan ibland förekomma ganska långt från bebyggelse.

Kaukasus. I Sverige odlad och förvildad.

I Sverige prydnadsodlad sedan 1870-talet, numera täml. allmänt förvildad i Närke. Enl. Sernander (1933) odlades den vid Sörgården i Ekeby redan vid mitten av 1800-talet men odlades i Sverige sällan utanför kyrkogårdarna enl. Neuman (1901). Under 1900-talet blev den allt oftare vildväxande och i exempelvis Viby, är den idag allm. (Nilsson 1978).

Växtplatser är bl.a. ödetomter, hällmarker, vägrenar, tippar, kalkbrott och grustag. Ett stort bestånd om 10 m² sågs på åsen N om Mosjö kyrka 1990. Några förekomster är kända från torvtak i bl.a. Kvistbro ”Tolhyttan, vägkant, torvtak och på många rösen” 1932 (Broddeson ms) och Vekhyttan, ”ännu kvar sedan torvtaket revs för 35 år sedan”, 1934 (Broddeson ms) liksom vid Askersund Nordhult 1989.

Tämligen allmän på Mälarslätten; spridd i östligaste Skogslåglandet; för övrigt tämligen sällsynt funnen i alla regioner. Som vildväxande möjligen härdig ännu i Övre Bergslagens lågtrakter. Den för nuvarande lägre frekvensen i Norra och Västra Västmanland sammanhänger troligen till en del med lägre odlingsfrekvens där. Gynnas troligen av Sydöstra Västmanlands kontinentala temperaturklimat. Trolig utbredningstyp: S2 (pS1?).

Hård 1928.

(Sedum spurium)
Status: ofta odlad prydnadsväxt; ofta länge kvarstående och vegetativt spridd men troligen även någon gång fröspridd och sannolikt bofast. Först uppgiven 1862 från Lund (Bern det. TTy i LD), men odlad sedan början av 1800- talet (KLun 2007).
Förändring och hot: sannolikt ökande till följd av pågående förvildning och först i senaste tid betraktad som bofast.

”Sedum ciliare”
Status: av Lilja (1870) uppgiven som förvildad från Bara, Billinge och Malmö men belägg saknas och enligt Hyla (1970) avser uppgiften troligen Phedimus spurius.

Sedum spurium

Denna prydnadsväxt härstammar från Kaukasus, nordöstra Turkiet och nordvästra Iran. Den omnämns inte i litteraturen från början och mitten av 1800-talet och kan knappast ha kommit i odling förrän mot slutet av 1800-talet. Dess spridning bör sedan ha skett ganska raskt; redan i början av 1900-talet var arten känd från större delen av landskapet. Den påträffas som kvarstående och förvildad vid torpruiner och i gårdsmiljöer, på kyrkogårdar, berghällar, stenmurar och stengärdesgårdar, men den är fullt konkurrenskraftig även i sluten gräsvegetation, t.ex. på betesmark eller i gräsmattor. Genom sitt reviga växtsätt förmår den sprida sig över stora ytor.

Kaukasiskt fetblad härstammar från Turkiet, norra Iran, Kaukasus och Armenien. Den har odlats under lång tid och överlever länge både på ställen där det ursprungligen planterats, exempelvis på stenmurar, samt i stenrösen och vägkanter m.m. där plantor kastats ut. Arten kan etablera sig i naturlig alvarvegetation och har till exempel rika förekomster i kanten av Vickleby alvar; den bedöms därför som bofast. Förmågan till fröspridning verkar dock vara begränsad och än så länge är kaukasiskt fetblad knappast att betrakta som en invasiv art på Öland.

Kaukasiskt fetblad är spridd över en stor del av Öland, speciellt frekvent vid kyrkorna i de västliga socknarna, från Borgholm och söderut.

Blomfärgen varierar från vit till mörkt rödlila. Former med ljust rosa blommor är överlägset vanligast.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, kvarstående, bofast.
Kvarstående vid torp och vid kyrkogårdar i gräsmattor och på murar; från planteringar ofta utvecklande stora, utbredda bestånd. Även spridd med utkast till hällmark nära gårdar, skräp- och stenhögar, sand- och grustag, vägkanter samt i mer naturlig miljö på strandklapper och sandhed. Under Projekt Gotlands flora hittad från Hamra och Vamlingbo till Fleringe. Arten ökade med all säkerhet under 1900-talet (jfr Johanssons utsaga ovan).

Planterad eller insådd 2006 på jordkällarens tak i Fyrbyn på Gotska Sandön, Fårö, noterad 2007 (GI) och 2009 (JP).

Kaukasiskt fetblad är en ofta och sedan länge odlad prydnadsväxt från Kaukasus. Man finner den kvarstående och förvildad i gamla trädgårdar, på kyrkogårdar och murar, i vägkanter samt i hällmark.

Kaukasiskt fetblad är en förvildad träd­gårdsväxt som under vår inventering noterats på sex lokaler, mest på jordtippar.