Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Ganska vanliga i naturbetesmarker.
Taxasida
kärrmaskrosor
Taraxacum sect. Celtica
A. J. Richards
kärrmaskrosor är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
kärrmaskrosor är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Taraxacum sect Celtica
Vetenskapligt namn, fullständig form
Taraxacum_sect._Celtica A. J. Richards
Svenskt namn
kärrmaskrosor
norwegianBokmal
beiteløvetann-gruppa
norwegianNynorsk
beiteløvetann-gruppa
Danskt namn
kærmælkebøtte
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Kärrmaskrosorna är oftast funna på fuktiga ställen i ogödslade och välhävdade betade gräsmarker, vilket gör att de är ganska sällsynta.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gamla bofasta småarter.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Komplex av apomiktiska arter av vilka de fyra följande säkert påträffats i landskapet. Sektionstillhörigheten för arterna tåtmaskros T. bracteatum, svarttandad maskros T. duplidentifrons och Gelerts maskros T. gelertii är dock omdiskuterad.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Sektionen, som beskrevs under inventeringsperioden (Richards 1985), representeras i Småland av fem arter. De förekommer framför allt i friska till fuktiga naturbetesmarker (sektionens svenska namn är oegentligt, då arterna knappast förekommer i kärr – i så fall endast i fuktängskanterna till dessa eller på tuvor). Två av arterna, Gelerts maskros T. gelertii och svarttandad maskros T. duplidentifrons (som endast provisoriskt förts till denna sektion), uppträder även på mer ordinära betesmarker eller ibland på vägkanter i närheten av beten.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Kärrmaskrosor växer knappast i kärr utan främst i friska till fuktiga naturliga gräsmarker och i viss mån även lövskog. De har mer eller mindre uppåtriktade yttre holkfjäll. Två arter är funna på Öland. Troligen är de minskande liksom flera andra växter knutna till friska naturbetesmarker. Igenväxning när hävden upphört och eutrofiering av växtmiljöerna har varit ogynnsamma faktorer.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Sektionen kärrmaskrosor, beskriven 1985, innehåller tre arter på Gotland, vilka ursprungligen fördes till ogräsmaskrosor sect. Taraxacum eller atlantmaskrosor sect. Spectabilia. De växer i fuktig till blöt ängsmark, och alla är sällsynta. En art, gotlandsmaskros T. polium, är känd bara från Gotland, men den är inte sedd sedan 1964.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Sektionen innehåller 2 eller kanske 3 arter. De växer på något fuktig, naturlig gräsmark i ogödslade betesmarker (ej i kärr) och hör alltså till de ”ädla” maskrosorna.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Arterna växer helst på kalkrika, välhävdade fuktängar.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Kärrmaskrosorna är en heterogen grupp arter där flera är svåra att placera i sektion. Det svenska namnet är missvisande, då arterna sällan växer i kärr, utan på ogödslade fuktängar och andra naturbetesmarker. Flertalet arter har snett uppåtriktade yttre holkfjäll, blommor utan pollen, bladskaft och nerver utan rödgröna strimmor samt ofläckade blad.
Tre småarter är kända från Uppland. 3 kartblad, 3 kvadranter.
Tre småarter är kända från Uppland. 3 kartblad, 3 kvadranter.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Denna sydliga sektion företräds av en art i landskapet. Den är mycket sällsynt så här långt norrut i landet, men är även funnen i Norrbotten. Den föredrar normalt ogödslade betesmarker, men verkar i Gävle kommit in med kulturen.