Thomas Gunnarsson
Bräcke skalbankar,Uddevalla,Uddevalla 2006-07-13
Taxasida
kalkdån
Galeopsis angustifolia
Ehrh. ex Hoffm.
kalkdån är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Thomas Gunnarsson
Översikt
Översikt
kalkdån är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- kalkdån
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Galeopsis angustifolia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Galeopsis angustifolia Ehrh. ex Hoffm.
Svenskt namn
kalkdån
norwegianBokmal
smaldå
norwegianNynorsk
smaldå
Finskt namn
kaitapillike
finlandSwedish
kalkdån
Danskt namn
Smalbladet hanekro
Foton
Thomas Gunnarsson
Ar,Fleringe,Gotland 2023-08-05
Thomas Gunnarsson
Bräcke skalbankar,Uddevalla,Uddevalla 2006-07-13
Torbjorn Tyler
Ar i Fleringe socken 2019-07-11
Torbjorn Tyler
Ar i Fleringe socken 2019-07-11
Torbjorn Tyler
Ar i Fleringe socken 2019-07-11
Torbjorn Tyler
Ar i Fleringe socken 2019-07-11
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Uppgiven från KK Kristianopel, 1887 Nordv (GB, Holmgren 1942). Kalkdån växer på kalkrikt underlag och förekomsten i Blekinge förefaller orimlig; belägget kan eventuellt härstamma från odlat material (arten fanns inte med bland Nordvaegers rapporteringar av växtfynd i Svanlund 1889a).
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1584 Galeopsis angustifolia Ehrh.
This European species is closely related to G. ladanum (subsp. angustifolia Gaud.). It has spread as a weed from its original range (in the south and southeast?). The limits of distribution are tentatively drawn on the map. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 377.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: någon gång odlad som kuriositet och då lokalt förvildad och självförökad under några år. Endast uppgiven 1969 från Tofta (SBx i LD). Dessutom uppgiven 1867 från Kattarp (BJön enl. HWei 1963) men grunden för denna uppgift är okänd och något belägg har ej påträffats.
Förändring och hot: nationellt rödlistad (EN) och fridlyst.
Förändring och hot: nationellt rödlistad (EN) och fridlyst.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Kalkdån är en väst- och centraleuropeisk art som har kommit in i sen tid till Norden, åtminstone delvis med utländsk spannmål.
Arten betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Arten betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Kalkdån är troligen ursprunglig i södra och sydöstra Europa och spridd med hjälp av kulturen vidare norrut. I Sverige finns aktuella fynd från Bohuslän, Gotland, Södermanland och Uppland. Kalkdån är vid ett tillfälle funnen på Öland. Den växte på en grusig klapperstenstrand norr om Sandviks camping, S. Möckleby socken. Tyvärr ödelades lokalen genom grustäkt 1981. Frön togs tillvara och odlades i en trädgård i närbelägna Hammarby fram till åtminstone 1993.
På norra Öland finns en del lämpliga lokaler för kalkdån speciellt på västra kusten från Byxelkrok och söderut. Miljön där påminner mycket om de lokaler för kalkdån som finns på norra Gotland där den växer på kalkrika klapperstensvallar nära havet. Kanske kan växten återkomma på Öland?
Inkommen, förr tillfällig, numera utgången.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, troligen omkring år 1900, bofast.
Kalkdån är funnen på ett fåtal strandnära lokaler, nu som tidigare i steniga åkrar eller i strandklapper (förutom en förekomst i Fårösunds samhälle). Den är ofta mycket riklig. På lokalen vid Ar i Fleringe finns även plantor med vita blommor (Larsson 1994).
Kalkdån är fridlyst.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Kalkdån är förmodligen inkommen till Uddevalla med barlast någon gång strax före 1884, då första belägget togs. Den nämns inte i Kroks anteckningar som han förde från 1852 och framåt, vilket tyder på att arten kommit in efter 1865. Fram till dess samlade Krok nämligen mycket flitigt växter från Uddevalla, senare blev det mera sporadiskt. Den kalkberoende arten har sedan den kommit in funnits på skaljord i Uddevallatrakten och dök åtminstone förr upp utefter vägar, gator och järnvägar, där man använde skalgrus till bygget och dessutom då och då på skräpmarker, när jorden rörts om. Numera ser man den, oftast mycket talrikt, i skalbankarna runt dammen vid skalbanksmuseet i Bräcke och Kuröd.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Enligt Rudberg 1902 som citerar Östergren 1891 ”flerstädes” på Kinnekulle. Troligen felaktiga uppgifter, även om Skårman (1931) säger sig ha sett en form som torde föras hit vid Källby Gum och Husaby Blomberg.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Kalkdån är en ettårig art som förekommer i grusgropsbranter, på vägslänter och obesprutade åkerkanter. I Sörmland finns den endast inom ett begränsat område vid Mälaren. Den är nyckfull i sitt uppträdande men har en långlivad fröreserv och har möjligen en större utbredning på Selaön än fynden utvisar. Arten har säkert en gång kommit in med utländskt vallfrö. På Selaön har den funnits kvar under hela 1900-talet.
Ursprungligen från Centraleuropa. I Sverige i enstaka landskap upp till Uppland. Nationellt fridlyst sedan 1999.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
En i Sverige mycket sällsynt art med enstaka förekomster på Öland och Gotland, i Bohuslän och Sörmland. Från Uppland har den inte rapporterats sedan 1964. Fridlyst, rödlistad. Ej funnen efter 1990.