Torbjorn Tyler
Ivösjön vid Bäckaskog i Kiaby socken 2020-06-15
Taxasida
kal stenros
Rosa canina
L.
kal stenros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
kal stenros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- kal stenros
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Rosa canina subsp. canina
Vetenskapligt namn, fullständig form
Rosa canina subsp. canina
Svenskt namn
kal stenros
norwegianBokmal
steinnype
norwegianNynorsk
steinnype
Finskt namn
koiranruusu
finlandSwedish
stenros
Danskt namn
Glat hunde-rose
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se stenros (aggregat) Rosa canina agg.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Se under stenros (aggregat) Rosa canina agg.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1076 Rosa canina L.
This rather widespread species belongs to a group of closely related species, for instance R. corymbifera Borkh. which is included on this map. Like R. majalis, this species s. lat. is cultivated and naturalized within and outside its original range (most of Europe and adjacent parts of Africa and Asia). It has been introduced into N. America. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 226.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Askersund Hammar Dalmark, kalkbrott 1920 A. L. Segerström (GB/TEl).
Örebro (Hartman 1861). Almby/Mellösa Hjälmarbaden 1915 H. Lundelius (S/UMa). Axberg 100 m NNV om Sveaborg 851 663, 1989 Sundkvist (OREB/UMa). Lännäs Vinön 627 941, V om färjehamnen 1991 ! (OREB/TEl). Nifsand 577 947, 1992 ! (OREB/UMa). Mellösa Grundholmens mellersta del, landvinning 1933 R. Johansson (S/UMa). Tysslinge Latorp 1909 H. Lundelius (OREB/RMa). Örebro Kruthuset 1902 E. Adlerz (OREB/RMa).
Arboga Götlunda Valen, västra delen, ”Davids”, landvinning 1933 R. Johansson (S/UMa). Valen, gräns mellan västra och östra delen, vägens norra sida 1933 R. Johansson (S/UMa). Valen, östra delen vid södra hamnen 1933 R. Johansson (S/UMa). Hästnäs, NÖ-delen, åkerholme 1986 ! (OREB/UMa).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert till följd av inkonsekvent taxonomisk behandling.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Kal stenros växer på allehanda varm, gärna stenig mark, och föredrar solöppna lägen. Den är spridd på alvarmarkens torrängar men är framför allt funnen i alvarkarst. Kal stenros är även noterad i vägrenar, åkerkanter, skogsbryn och glesare tallskogar. Den har en förkärlek till gamla stenbrott, klapperstensvallar vid havet och är funnen på moränöarna norr om Ölandsbron.
Kal stenros är Ölands vanligaste art i släktet Rosa. Stora Alvaret, Mittlandet och utmed steniga kuststräckor är ställen där den ofta förekommer. Även längst ut på den två km långa piren vid Beijershamn, Vickleby sn, har en buske slagit sig ner. Ibland kan den klättra flera meter upp när lämpliga träd finns i närheten att ta stöd emot.
Av Sterner 1938 och 1986 ej urskild men stenros R. canina som då inkluderar både kal och hårig nyponros anges i Sterner 1938 som allestädes = 33 socknar (i liggaren antecknad från 30 socknar).
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
– Ursprunglig. Allmän, (36 kartblad). Provrutor: 2,7 %.
Under Projekt Gotlands flora noterades underarterna bara från ett fåtal kartblad, men troligen avsåg större delen av uppgifterna för arten kal stenros ssp. canina. Denna underart är betydligt vanligare på Gotland än hårig stenros ssp. dumetorum. K. Johansson (1897) bedömde kal stenros som ”Allm.”, och vi gör samma bedömning i dag. Se vidare under hårig stenros ssp. dumetorum.
Under Projekt Gotlands flora noterades underarterna bara från ett fåtal kartblad, men troligen avsåg större delen av uppgifterna för arten kal stenros ssp. canina. Denna underart är betydligt vanligare på Gotland än hårig stenros ssp. dumetorum. K. Johansson (1897) bedömde kal stenros som ”Allm.”, och vi gör samma bedömning i dag. Se vidare under hårig stenros ssp. dumetorum.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Kal stenros är, även om endast ett fåtal fynd är bestämda till underarten, den i särklass vanligaste av underarterna.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på torr till frisk mark i skrevor i hällmarker, skogsbryn, betesmarker och gräsmarksrester som renar och skogsbryn. Ljuskrävande och kräver lång vegetationsperiod. Två underarter finns i landskapet: Kal stenros R. canina ssp. canina och hårig stenros R. canina ssp. dumetorum, men dessa har lite uppmärksammats under inventeringen. Stenros är troligen ganska vanlig i västligaste delen samt i närheten av Vänern och Vättern, sällsynt i övrigt. 200 lokaler i 105 rutor (13 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige främst i Götalands och Svealands kusttrakter. I Sörmland allmän till tämligen allmän vid Mälaren och i kustnära områden, sällsynt i inlandet samt i yttre skärgården – (34%). Frekvensen möjligen överskattad beroende på sammanblandning med följande. Stenrosen är mer värmekrävande än nyponrosen. Vid Mälaren liksom vid kusten växer den i bryn, vägkanter och hagmarker. I inlandet finner man den bara i de varmaste sydslänterna. I skärgården växer den i klippskrevor. Liksom nyponrosen har den ökat starkt under 1900-talet genom hagmarkernas igenväxning.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Stenrosen är ursprunglig. Den har tidigare varit sammanslagen med den snarlika men betydligt vanligare nyponrosen. Även i nyare litteratur saknas tydliga uppgifter om vilken av rosorna som avses. I Vegetationen vid Gästrikekusten (Ericson 1973a) anges att båda förekommer i kustens strandsnår. Under inventeringen har bara enstaka säkra fynd av stenros gjorts, men arten är troligen förbisedd. Den skiljs från nyponros på blommornas stift eller hellre på de stenhårda och mycket sent mognande nyponen.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Stenros odlas som stamros och ses någon gång förvildad.