Jungfru Marie nycklar

Tämligen allmän.

Jungfru Marie nycklar är ursprunglig men gynnas av slåtter och måttligt nötkreatursbete. Den växer i översilningskärr, vid källor och källflöden, i löv- och blandskogar av varierande fuktighetsgrad samt någon gång i alsumpskogar/alkärr. De rikaste förekomsterna finner man emellertid i någorlunda fuktiga slåtter- och naturbetesmarker. Eftersom hävdad mark av detta slag blir allt ovanligare trängs växten mer och mer undan till gläntor, bryn, stigar, skogs- och åkervägar. På dessa lokaler är den ofta fåtalig och mer eller mindre tillfällig.

Jungfru Marie nycklar hotas av igenväxning, gödsling av naturbetesmarker, dikning och granplantering. Även vägbyggen och tätorternas expansion har reducerat antalet bestånd.

Allm. i Skogsbygden i kärr, hagar, strandängar, vägkanter, vitmosseflyn, grusgropar etc. En ovanligt rik förekomst, ”enl. uppgift 1 500 ex. 1972” fanns vid Pålsboda i Sköllersta (Ekholm & Hallin (1980a). Växten är starkt formvarierande i Rockebrokärret i Ramundeboda (Bjurulf & Thorell 2005) och f.ö. i hela Närke. Ex. med skogsnyckellika blommor är vanliga.

Gammal bofast underart.

Trivialart.

Allmän ovan Mälarslätten; på dennas SV. del spridd i skogrika socknar (Kung Karl-Arboga), f.ö. i nutiden mer eller mindre sällsynt. Uppgifter saknas från Badelunda, Björksta, Dingtuna, Irsta, Lundby, Rytterne, Skerike, Ängsö. I Västeråstrakten dock förr tämligen allmän (TROILIUS 1860). Den låga frekvensen i SÖ beror på naturlig brist på lämpliga ståndorter i förening med negativa kulturyttringar (se nedan). Utbredningstyp: N1 (fdU).

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 61–75 % och merparten av de aktuella lokalerna är mycket individfattiga och ofta tillfälliga. Nationellt fridlyst.
Kommentar: även ett mindre antal uppgifter som inte preciserats till underart är inkluderade här.

Jungfru Marie nycklar växer på måttligt fuktig till våt mark. Växten anträffas i olika typer av glesa skogar, från triviala sådana med björk, asp och gran till ängsskogar med hassel. Den förekommer även i kärr, såväl ute på kärrytorna som i kanten av skogskärr. Oftast finner man den nog i mager, ogödslad, ej alltför hårt betad hagmark samt – ibland som relikt från tidigare hävd – vid stigar, på renar och i vägdiken. Förr var den vanlig i slåtterängarna.

En abnormitet utan könsdelar och med smala, vita kalkblad hopstående till ett krökt rör beskrevs under namnet Stenanthus curviflorus från Kalmar Åby av Lönnroth (1882). Den har aldrig senare setts.

Igenväxning, gödsling och dikning har gjort arten sällsyntare än förr.

Jungfru Marie nycklar växer öppet på frisk, mager och kalkfattigare mark än skogsnycklar D. maculata subsp. fuchsii. Den är funnen i kanten av björkdominerad blandskog, i kalkfattiga skogskärr, utmed diken, på betade strandängar och mindre kalkpåverkad alvarmark. Jungfru Marie nycklar uppträder mest som enstaka plantor på lokalerna.

Jungfru Marie nycklar är sparsamt förekommande på Öland och mest funnen längst i söder vid Ottenby, Ås sn. För övrigt finns spridda fynd med viss preferens för Mittlandet. Underarten kan vara förbisedd men en viss minskning konstateras ändå jämfört med Sterner (1986). Orsaken bedöms vara att magra, fuktiga marker har tillåtits växa igen under de senaste decennierna men även den eutrofiering som skett av landskapet har missgynnat orkidén. Dessutom spelade säkert Åke Lundqvists orkidéintresse in i att han lyckades notera underarten i fler socknar. Jämfört med Sterner (1986) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Se även fläcknycklar Dactylorhiza maculata

Ursprunglig.
Jungfru Marie nycklar finns i fuktig skogsmark, framför allt vid mellersta Gotlands porsmyrar, där den gärna växer på upphöjda tuvor tillsammans med ljung och vitmossor, men även i källmyrar, fuktängar och frisk ängsmark. Den saknas i uppodlade områden på märglig kalksten. Generellt föredrar Jungfru Marie nycklar mindre basiskt påverkade lokaler. Jungfru Marie nycklar påträffades t.ex. på 15 av 374 undersökta gotländska vitmosslokaler (Högström 1999). Troligen har Jungfru Marie nycklar alltid varit mindre allmän på Gotland och liksom i dag sällsynt i odlingslandskapet.

Jungfru Marie nycklar är den i särklass vanligaste orkidén i det orkidéfattiga landskapet Bohuslän. Den växer på frisk till fuktig jord i betesmarker, fuktängar, måttligt igenväxande fuktiga gräsmarker och framför allt i fuktiga sänkor i hällmark både vid kusten och i inlandet, där man också finner den i myrmarker och i blåtåtelfukthed. Under inventeringen har vi inte lagt vikt vid att söka några underarter, men några osäkra rapporter om skogsnycklar ssp. fuchsii finns.

Hednycklar: Ej funnen under inventeringen. – Inga fynd utöver primäruppgifterna.

Jungfru Marie nycklar växer mest i fuktig skogsmark, både ängsskog och hedskog, särskilt kring skogskärr och i bäckdråg, i regel fåtalig. Ibland växer den också ute på myrarnas tuvor och fastmattor. Arten förekommer också ofta som kolonisatör på bar mineraljord i nyanlagda skogsvägsdiken. Den är slåttergynnad och betesgynnad, men känslig för intensivt bete. Någon gång förekommer den i praktfulla, skyddsvärda massförekomster i fuktiga, svagt betade hagmarker, exempelvis vid Väsby i Vårdinge och på Sundbykullen intill Malmköping. Arten har minskat betydligt under 1900-talet på grund av igenväxning efter minskad hävd. Blomningen varierar starkt mellan olika år. Vissa år är den knappt synlig, andra år visar den sig nästan överallt.

Jungfru Marie nycklar växer i skogar, både barrskog och lövskog, kärr och hagmarker, ofta näringsfattigare än skogsnycklar. Den är en karaktärsart i tallmossar, om än oftast fåtalig. På myrmarker kan den förekomma ute på de öppna myrytorna liksom invid laggen runt dessa. Jungfru Marie nycklar växer även på vägrenar av skogsbilvägar och mindre vägar, i diken och sandtag.

Jungfru Marie nycklar tycks för nyetablering kräva dels att det ibland finns naken jord att kolonisera, dels att mosstäcket inte är för tjockt. I skogskärr ser man inte så mycket naken jord, men djurens tramp tycks räcka för att nya plantor ska komma upp. Där arten finns i omgivande natur kommer den ofta upp även i diket till en intilliggande väg. Den mycket rika förekomsten av både denna art och nattviol i björkdominerad gles skog sextio år efter en stor skogsbrand vid Skålvallen i Färila torde bero på att kolonisation och etablering gynnades av att branden var hård och efterlämnade en vegetationsfri yta av aska och mineraljord, samt att jordstammarna av lingon och blåbär var dödade så att fältet var fritt för nykolonisatörerna. Anmärkningsvärt är att denna tillfälliga konkurrensfördel ännu efter så lång tid ger sig till känna. Trots artens tendens att komma upp på ytor som har varit vegetationsfria ser man den aldrig i urbana miljöer, där nakna markytor är vanliga. Ett tjockt och ständigt växande täcke av mossor, i skog eller på myr, är till nackdel eftersom den nya handflikiga ”knölen” anläggs bara lite ovan den gamla, så att plantan har svårt att hinna med upp när mosstäcket tillväxer.

Jungfru Marie nycklar börjar blomma i ekorrbärets tid, men huvudblomningen är i linneans tid. Blommorna varierar starkt både i form och färg. I genomsnitt är de ljusare än på skogsnycklar. De går från rent vitt, via tunna rödvioletta streck på vit botten och mer utvecklade rödvioletta mönster till sådana som är lika mörka som ordinära skogsnycklar. En lika stor variation finns bland skogsnycklar. Även bladens form och fläckighet varierar starkt, men Jungfru Marie nycklar har nästan alltid fläckar, till skillnad från skogsnycklarna, som ofta har ofläckade blad. Frökapslarna är mogna och öppnar sig i lingonens tid. De är då bruna, men stödbladen behålls gröna. Se mer om kapslarna under ängsnycklar.