johannesnycklar

574 Orchis militaris L.

This Eurasiatic species is rare or lacking in same parts of the range. It may be extinct in same localities. The knowledge of its distribution eastwards is incomplete. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 109.

Gammal bofast art, nu utgången. 

Johannesnycklar förekommer i Sverige främst på Öland, Gotland och i nordöstra Skåne. Den växer på frisk, kalkrik mark och klarar både solöppna och lätt beskuggade lägen. Den missgynnas av hårt betestryck men klarar slåtter, speciellt om den inte sker alltför tidigt på säsongen. Den högväxta och kraftiga orkidén står även ut med ett visst mått av igenväxning. Vanliga växtmiljöer är måttligt betade friskängar, kanten av skogskärr, skogsgläntor och den ses även i Ölands få kvarvarande slåtterängar. Johannesnycklar är inte främmande för starkt kulturpåverkade miljöer och dyker upp vid grävda bevattningsdammar, i diken, vägrenar, gamla sandtag och stenbrott, åkerkanter och nyligen övergivna åkrar, nyröjda betesmarker och naturtomter.

Johannesnycklar har många förekomster inom Mittlandet med dess mosaik av växtmiljöer som passar växten som hand i handske. Även östra sjömarken och västra stenkusten hyser en hel del lokaler. Fläckvis är den också vanlig på Stora Alvaret där den undviker områden med fårbete. Johannesnycklar saknas i de kalkfattiga barrskogarna längst i norr, Böda och Högby sn. Som lite av en opportunist är den snabb på att utnyttja lämpliga lokaler i odlingslandskapet. Rikard Sterner hade få lokaler på Stora Alvaret som då troligen var alltför hårdbetat för orkidén. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd minskning i statistiska analyser (Frescalo) medan vår bedömning är i princip oförändrad.

Ibland förekommer johannesnycklar med helvita blommor utan någon som helst färgteckning.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Johannesnycklar växer framför allt i inte alltför torra ängen, även på strandängar, i vätar och i frisk gräsmark, ofta i diken utmed vägarna. Arten trivs med hävd men verkar klara viss igenväxning. Den kan kolonisera f.d. åkrar tämligen snabbt.

Exemplar med helt vit eller grårosa blomfärg förekommer sällsynt, liksom blekrosa med röda stänk och tvåfärgade med antingen hjälmen eller läppen vit.

Johansson (1897) bedömde arten som tämligen allmän. I dag bedömer vi den som allmän, p.g.a. att dess totala utbredning på Gotland är relativt stor. Johannesnycklar kräver emellertid en ljus och inte alltför torr växtplats, vilket innebär att den inte alls är lika utbredd som exempelvis Sankt Pers nycklar (funnen i 7 provrutor; Sankt Pers nycklar påträffades i 61). Funnen från Sundre till Fårö, med några smärre utbredningsluckor i ren jordbruksbygd. Liksom Sankt Pers nycklar saknas den på Avanäset, och på den enda kända lokalen på Gotska Sandön, en dynsänka på Bredsand, verkar den vara utgången sedan år 2000.

På Öland och Gotland sprider sig johannesnycklar starkt sedan några årtionden. De gynnas av igenväxning och koloniserar ofta vägkanter och nedlagda åkrar. Nyligen hittades arten för första gången i Uppland (Nilsson 1988). Till Utö kan arten säkert ha vindspritts direkt från Gotland. Möjligen kommer den att dyka upp på fler ställen i skärgårdens kalktrakter på samma sätt som Sankt Pers nycklar gjort under senare år.

Svensk nordgräns. Förekommer även på Åland.
Johannesnycklar har på den aktuella lokalen sannolikt inkommit genom långdistansspridning eller med frön i importerat kalkstensmaterial. Den har dykt upp på liknande lokaler i södra Finland (Nilsson, Ö. 1988). På Åland växer den i ett landsvägsdike (Hæggström & Hæggström 2008). En tillfällig förekomst finns i Södermanland (Rydberg & Wanntorp 2001). De närmaste svenska lokalerna är annars belägna på Gotland.