Taxasida

japansk andmat

Lemna japonica

Landolt

japansk andmat är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

japansk andmat är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • japansk andmat
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lemna japonica
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lemna japonica Landolt
Svenskt namn
japansk andmat
norwegianBokmal
japanandemat
norwegianNynorsk
japanandemat
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Andmat (flytande arter) Lemna spp. (utom L. trisulca)

Mycket små, skivlika, fritt flytande vattenväxter bestående av ett eller några rundade, 2–7 mm stora blad i små grupper. Från bladen hänger tunna rötter.
Andmat förekommer söderut allmänt i lugna sötvatten, men norrut är de ovanligare och ofta tillfälliga. Förökning sker genom delning, de blommar ytterst sällan.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännliga.
Flytande rosetter av lånkar (Callitriche) kan på håll vara mycket lika andmat, men avslöjar sig genom rotade stänglar med korvis motsatta blad.
Vattenstjärna (Ricciocarpus natans) (södra och mellersta Sverige, vanligast kring Mälaren) är en flytande levermossa med en läderartad bål som har grenade nerver på översidan och långa, purpurfärgade, rotliknande fjäll på undersidan.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Funnen två gånger på öar i Stockholms ytterskärgård. Inga andra kända förekomster i Sverige.

Japansk andmat beskrevs ursprungligen från Sydostasien. En genomgång av herbariematerial från Norge har visat att den där förekommer på åtskilliga lokaler (Ljungstrand 2010). Arten står morfologiskt mellan liten och röd andmat, och det råder viss oklarhet om hur de skandinaviska fynden skall behandlas taxonomiskt. I Sverige är den endast känd från Uppland, men svenskt herbariematerial är inte genomgånget. De uppländska fynden är från hällkar på ytterskärgårdsöar och en rimlig spridningsväg kan antas vara via rastande flyttfåglar.