handnycklar

Kunskapen om de olika orkidéernas förekomst i Närke är mycket bristfällig. Stora problem har mött den som sökt särskilja jungfru Marie nycklar, skogsnycklar, mossnycklar, sumpnycklar och ängsnycklar. Jungfru Marie nycklar verkar ha utnyttjats som ett samlingsnamn för bl.a. hybrider där möjligen skogsnycklar och ängsnycklar är inblandade.

Vid undersökningar i alla delar av Närke på 1990-talet av rikl. förekommande ”svårbestämda jungfru Marie nycklar” har anmärkningsvärt få ”typiska” jungfru Marie nycklar setts.

[Dactylorhiza russowii]
Status: åtta insamlingar i LD har av CISa bestämts till denna art men bestämningarna torde vara kontroversiella och bör nog kontrolleras ytterligare.

Av Härjedalens orkidéer med rödaktiga blommor i ax är brudsporre Gymnadenia conopsea lätt att känna igen genom sin väldoft, sina smala blad och blommornas smala och långa sporre. Brunkulla Nigritella nigra vållar heller inga problem. Båda varierar inte mycket i utseende, och de bildar endast sällan hybrider.

De övriga rödaxiga orkidéerna förs till släktet Dactylorhiza, och här är svårigheten att särskilja arterna betydande. Det råder också oenighet om hur gränserna mellan arterna skall dras, de varierar mycket i utseende, och de bildar ofta hybrider, främst med andra Dactylorhiza-arter men också med arter i närstående släkten. Man får intrycket att artbildningsprocessen inte är avslutad: skapelsen pågår. Därför är det svårt, och kanske olämpligt, att försöka placera alla de former man möter i naturen i alltför trånga fack.

Jag har här i huvudsak tillämpat Hylanders (1966) koncept och fördelar landskapets Dactylorhiza-arter på tre, möjligen fyra, arter, inom vilka man kan urskilja underarter eller varieteter.

Då man inte säkert vet vilken nomenklatur äldre botanister tillämpade, utgår uppgifterna om första observation. Lokaluppgifterna är summariska: det är viktigt att individer ur denna evolutionära smältdegel inte elimineras genom olaglig insamling eller genom biotopförstöring.

Handnycklar Dactylorhiza är bland de svåraste växterna att lära sig artbestämma. Deras utseende varierar kraftigt. De attraherar pollinatörer utan att betala med nektar. Enligt en gammal hypotes lär sig insekten att undvika blommor med visst utseende som inte erbjuder nektar och besöker i stället blommor med annat utseende. Avvikande blommor får då större chans att föra sina ärftliga egenskaper vidare. Avvikande utseende premieras och populationen får blommor med en hel serie av olika färger, former och mönster. Det finns visst stöd för att detta hos några olika växtarter är en princip som fungerar (Ackerman m. fl. 2011).

Ytterligare en omständighet gör att Dactylorhiza-plantor eller -populationer kan se egendomliga ut. Hybrider, mest mellan skogsnycklar och ängsnycklar, uppstår lätt och på många ställen oberoende av varandra. Dessa kan genom kromosomtalsfördubbling bli fertila och utvecklas till populationer av nya taxa (Hedrén 2005). Vissa av dem får stor spridning, blir beskrivna av botanister och når artrang. Andra finns bara i litet antal inom mindre områden, antingen på grund av att de är nybildade eller därför att de är mindre framgångsrika. Dessa har undgått fackbotanisternas ögon och har inte fått någon formell beskrivning.

Genom ett litet antal undersökningar av handnycklar i Hälsingland (Delin 2002a, Hedrén 2005) har vi fått inblick i några av de arter som finns i landskapet och även fått stöd för den attityd till namngivning som vi följer i denna flora. Förutom de individer som i laboratoriet är undersökta av Mikael Hedréns for­skargrupp, och har ett säkert artnamn, finns populationer eller individer som vi uppfattar som typiska och inordnar under något av de accepterade artnamnen. Andra, mer avvikande populationer är svårare att ge artnamn. Hedrén (2005) beskrev några sådana, bland annat ”Knup­bodsnycklar” från en myr i Söderhamn Skog söder om Hamnässkorven. I ett senare arbete (Hedrén m.fl. 2012) visas dock att de avvikande populationer som insamlats från Hälsingland genetiskt faller inom ramen för sumpnycklar Dactylorhiza majalis subsp. lapponica. De noteras i lokalförteckningen för denna underart.