gulyxne

Ett av okända skäl ej tidigare omtalat ark av denna art, innehållande 2 ex., förvaras i SBG: " Westmanland Frösåker i Kärrbo s:n i Wretbo skog." [1800-talet] (Carl Edelstam så som Sturmia loeselii). - Utbredningstyp: S13.

586 Liparis loeselii (L.) L. C. M. Rich. •

This calciphilous species occurs mainly in C. Europe, partly in coastal fens, and infrequently in Siberia and also in N. America, mainly in the eastern part. It may be extinct in several localities. The species is reported among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 60 and map 41). In S. Sakhalin a closely related species, L. sachalinensis Nakai, occurs circle on the map). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 111.

Gulyxne växer på blöt, kalkrik och näringsfattig mark. De flesta öländska lokaler är måttligt hävdade genom bete men samtidigt kan alltför hårt betestryck skada gulyxne. På Öland ses arten i extremrikkärr, tuviga kalkfuktängar samt utmed källflöden där den växer i kanten av tuvorna som gränsar mot den rena kalkgyttjan; bottenskiktet utgörs av olika brunmossor, ofta i släktet skorpionmossor Scorpidium. På en lokal växer orkidén på ett gungfly där källvatten rinner fram. Gulyxne är beroende av god vattentillgång under hela växtsäsongen. Ofta växer axag Schoenus ferrugineus i närheten, ett tecken på rörligt grundvatten med källflöden. Andra vanliga följeväxter är honungsblomster Herminium monorchis som växer högre upp på tuvorna än vad gulyxne gör, kärrknipprot Epipactis palustris, majviva Primula farinosa, tätört Pinguicula vulgaris, ängsstarr Carex hostiana, loppstarr C. pulicaris, tagelsäv Eleocharis quinqueflora, kärrspira Pedicularis palustris, strandmaskrosor Taraxacum sect. Palustria och gräsull Eriophorum latifolium.

Gulyxne noterades endast från två lokaler i Sterner (1938). Dagens skenbara ökning är ett resultat av riktade eftersök i lämpliga växtmiljöer. Åke Lundqvist fann orkidén i åtta socknar mellan 1955 och 1986. Idag har gulyxne försvunnit från flera av de lokaler som finns nedtecknande i Lundqvists liggare. Å andra sidan har den upptäckts på fyra nya lokaler under inventeringen. Statistiska analyser visar ingen minskning (Frescalo och Telfer) men vår bedömning är att orkdén minskat; bland annat har den försvunnit från Hornsjöns östra strand, Djurstad träsk och Petgärde träsk (Högby, Alböke och Löt sn). Den fortgående dränering som skett av flera lokaler har skadat förekomsterna liksom den igenväxning, ofta med ag Cladium mariscus, som sker när betet upphört. Flera av de aktuella lokalerna hyser små bestånd varför framtiden ser mörk ut för gulyxne. Eftersom arten är skyddad på Artportalen ges inga namn eller koordinater för lokalerna. Antalet blommande exemplar skiftar påtagligt mellan åren och under flera säsonger kan orkidén till synes vara borta från en lokal. Men den kan fortleva med små, vegetativa skott som är svårfunna.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Gulyxne växer i gungflyn och blöta källmyrar, på mossklädda tuvor i agmyrar och sekundärt i gamla grustag. Den vill ha ett försiktigt bete och gärna tramp av betesdjur i källmyrarna. Förutom minskat bete och överbete hotas den av utdikningar eller vattenståndshöjningar.

Gulyxne inventerades på Gotland 1984 (Sturevik & Högström 1984), med kompletteringar främst 1989 (Högström & Sturevik 1990), 1992 (M. Löfroth, Naturvårdsverket, material hos ArtDatabanken), 2006 (Paulsen & Petersson 2007) och 2008 (Paulsen 2008). Högst antal plantor (fertila + sterila) noterades 1984 (8 563); sedan dess ses en minskande trend, 1992 räknades 4 258 ex.och 2006 1 974 ex. Glädjande nog hade antalet ökat till 3 869 år 2008. Orkidéer är kända för stora variationer i antal mellan olika år, vilket kan förklara en del av skillnaderna. Den stora förändringen utgörs dock främst av en enskild lokal, Millumträsk, där hela 8 298 ex. räknades 1984 och 3 150 plantor noterades 1992, men där gulyxne inte sågs alls vid de senaste inventeringarna. Orsaken här var dels igenväxning men framför allt ett senare insatt alltför hårt bete. I andra fall har skogsdikning och igenväxning påverkat växtplatserna negativt.

Gulyxne är rödlistad som Nära hotad (NT) 2015 samt upptagen inom EU:s art- och habitatdirektiv.

Gulyxne växer i blöta kalkkärr vid sjöar, t.ex. Igelsjön och tidigare vid Nimmen, eller källor som i Sandstugukärren, Bärstakärret och Sandemarkärren. De båda senare massförekomsterna har uppkommit i tämligen sen tid på översilade stränder som blottats genom sjösänkning respektive landhöjning. I Sörmland mycket sårbar. De kända lokalerna är naturreservat. Skötseln bör anpassas så att lokalerna inte växer igen och vattentillströmningen till de källpåverkade avsnitten inte stryps.

Ingår i EU:s habitatdirektiv som en art Sverige förbinder sig att skydda i det ekologiska nätverket Natura 2000.

Svensk nordgräns i Gästrikland, förekommer även på Åland. Huvuddelen av de svenska bestånden finns i norra Uppland och södra Gästrikland. Utanför dessa landskap är endast ca 30 nutida lokaler kända i landet. Rödlistad och upptagen i EU:s habitatdirektiv. Gulyxne växer i blöta, öppna rikkärr, i norra Uppland ofta på tuvor av axag. Flera lokaler utgörs av kärr och gungflyn i anslutning till små skogssjöar eller ibland bruksdammar. På vissa lokaler kan den tolerera att växa i ganska täta bestånd av bladvass. Arten är känslig för dränering och utdikning. Gulyxne har ansetts gynnas av ett måttligt bete. Kreaturstrampet underlättar etablering av nya individer samtidigt som betet i sig kan vara förödande för arten. Slåtter har visat sig gynnsamt. En lokal på Väddö hävdas numera årligen genom slåtter och där har arten ökat kraftigt. På en och samma lokal kan antalet individer variera mycket mellan olika år.
Förändring + 4 %. – Den statistiska analysen ger en ökning för arten framför allt inom de tidigare kända områdena. Ökningen är dock inte signifikant, och beror säkerligen på att otillgängliga myrmarker besökts i högre grad under den aktuella inventeringen. Utbredningen fram till 1990 i Norrtälje kommun redovisas i Ekman (1991). Arten har minskat kraftigt i landet som helhet. Samtliga lokaler i landskapet bör skyddas i någon form och åtgärder mot igenväxning samt bevarande av hydrologin vidtas.