grådunört

Växtplatsen kan ha varit någon kalkrik fuktig skräpmark eller trädgårdsland.

1362 Epilobium tetragonum L. subsp. lamyi (Schultz) Nym.

This subspecies, sometimes taken as a species (E. lamyi Schultz), is mainly restricted to Europe. Cf. also no. 1361.

Grådunört är en sent inkommen men i landskapet bofast art. Den är förmodligen ursprunglig i sydöstra Sveriges kusttrakter från Skåne till Uppland (Oredsson & Snogerup 1976). I Halland är den endast funnen i starkt kulturpåverkade miljöer. De vanligaste ståndorterna är grustagens högar med utfyllnadsjord samt ruderatmark i anslutning till järnvägar, industrier och hamnar. Några fynd har också gjorts i trädgårdar samt på väg- och åkerkanter.

I likhet med flera andra i sen tid invandrade dunörter verkar den vara under snabb spridning i landskapet.

Ny bofast art.

1; Sydöstra Mälarområdet: Björksta/Kungsåra †Grindtorp (Ängsösund; felaktigt " Grimsbo" hos SAM. 1925), " nedanför stugan i en rännil, södra sidan" (enligt odaterat belägg av A. E. Luhr, S) 1879–82 (Hj. Karlsson enligt SAM. 1925) -83 (W. Palmaer, LD, UPS, 3 exemplar) -85 (A. E. Luhr enligt SAM. 1925; S) -86 (Ag., S). Först publicerad av MURBECK (1886) efter W. P:s belägg i LD. Platsen sedan mycket länge torrlagd. - [Säkerligen felbestämd: Odensvi N: Kölsta vid Kölstaån (PLATEN 1966).]

Som E. roseum sydlig, i Sverige kustgynnad, nående upp till Uppland; calcifil. Utbredningstyp: S13.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: B, granskare AOr.

E. tetragonum ssp. lamyi
Grådunört är en i Sverige sent urskild art: de första floraförfattare som tog upp den var Neuman & Ahlfvengren (1901). Innan dess hade exemplar som var denna förts antingen till kantdunört E. tetragonum eller mörk dunört E. obscurum, något som givetvis bidragit till att även dessa två tedde sig dåligt avgränsade. De tre arterna är i själva verket skarpt skilda (se Mossberg & Stenberg 2003, Oredsson & Snogerup 1976); inte desto mindre är de fortfarande mycket förväxlade. Grådunört och kantdunört förefaller vara kalkgynnade och beroende av ett varmt klimat. De utvecklas bäst i fuktig miljö men påträffas även i gles vegetation på torr mark. I Sverige tycks de vara någorlunda vanliga bara i delar av Skåne.

Om endast helt säkra uppgifter beaktas visar sig grådunört i Småland vara bunden till trädgårdsland, gatkanter, skräpmark och liknande starkt störd mark, och den är med ett undantag bara känd från Kalmar län. Den är sannolikt en ny invandrare.

Grådunört är en kalk- och värmegynnad art som växer främst på ruderatmarker som nygjorda cykelvägar, stenbrott och jordhögar. Den är även funnen i friska betesmarker, längs markvägar och i åkerkanter.

Under 1800-talet särskildes inte grådunört från kantdunört E. tetragonum och mörk dunört E. obscurum. Först i början av 1900-talet blev den urskild som en egen art. Grådunört förefaller alltid har varit sällsynt på Öland. Under inventeringen har den hittats på ett antal lokaler spridda över ön. Endast fynd med belägg har tagits med nedan. Det finns ytterligare ett 10-tal misstänkta fynd av grådunört som inte kunnat verifierats genom belägg eller på annat sätt. Trots att den idag är funnen i fler socknar bedöms den vara ungefär oförändrad då den förr ej var urskild från närstående arter.

Gammal, bofast.

Kulturföljeslagare, bofast.
Sandiga åkrar, företrädesvis i fuktiga lägen, men även i körspår, fuktig jord på häll, störd jord. Förekommer glest spridd över Gotland, vilket den även tycks ha varit tidigare (upp till tio lokaler under ett decennium). Grådunört har sin hemvist i jordbrukslandskapet. Vi vet inte om den är en gammal art eller om den kom till Gotland under 1800-talet. Dess frekvens har knappast förändrats sedan den upptäcktes; den har alltid varit sällsynt.

Grådunört är under inventeringen påträffad på vägkanter, torrbacke och skräpmark. 

Grådunörten växer på fuktig, ofta kväverik mark i diken, vägkanter, på fuktig gräsmark och på stränder. I skärgården växer den på fågelgödslade mindre skär. Arten betraktas ibland som en underart av E. tetragonum – kantdunört och alla kontrollerbara uppgifter om denna art från landskapet har visat sig gälla grådunört. En uppgift om kantdunört från Nämdö Ånskär accepteras av Almquist & Asplund (1937), men har inte kunnat verifieras.

Europa. I Sverige upp till Mälardalen, mest i de östra delarna.