Gotlands flora
Ursprunglig.
Gotländsk nunneört förefaller trivas såväl i lätta sandjordar som i mullrik trädgårdsjord. Den föredrar jordblottor, exempelvis i häckar och snår. I skugga kan man tidigt på våren se gröna mattor av småplantor. De rikaste lokalerna finns i odlingslandskapet söder om Paviken, där arten växer i kanten av åkrar eller körvägar, gärna i skydd av snår. På några platser kan arten ha planterats i trädgårdar och sedan spritt sig.
Gotländsk nunneört förmodas ha uppkommit genom kromosomtalsfördubbling av en hybrid mellan smånunneört C. intermedia och stor nunneört C. solida (Lidén 1991a, Qvillberg & Sandqvist 1992). När och var detta ska ha skett är inte helt klarlagt, möjligen på någon av Karlsöarna i Eksta, där föräldrarna förekommer tillsammans (jfr Hallenfur 2009). Gotländsk nunneört från kastalen vid kyrkan i Västergarn har samma variation hos vissa DNA-se-kvenser som stor nunneört från St. Karlsö (Qvillberg & Sandqvist 1992).
Arten finns mycket rikligt omkring kyrkan i Västergarn; i angränsande trädgårdar sticker tusentals småplantor upp om våren. Den har också rika bestånd runt Paviken. Av allt att döma är den under spridning på Gotland, då den redan hunnit få starka fästen på några platser i socknar runt Västergarn. Nya lokaler har även upptäckts längre söderut på ön. Efter inventeringarna 2008 bedömdes den sammantagna populationen för denna endemiska art uppgå till över 10 000 exemplar (Hallenfur 2009).
Gotländsk nunneört är upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv och är fridlyst.