glandelögontröst

Se även lila ögontröst Euphrasia stricta.

Allm. i alla skogstrakter. Meddelade lokaler är bl.a. skogsväg, vägdike, hage, fuktig gräsmark och kalkhällmark.

Arten sågs i massförekomster i Askersund på flera lokaler 1928 (Broddeson ms). Vid Hemsjön 848 425 i Tysslinge växte den 1988 på en fuktäng tillsammans med bl.a. åkerbär (Asklund). Den är samlad på Vinön i Lännäs 1990 (S/ThK).

Kulturmarkernas ögontröst, som står för majoriteten av markeringarna på utbredningskartan för obestämd ögontröst, har visat sig mest vara glandelögontröst Euphrasia stricta var. brevipila, grå ögontröst E. nemorosa eller hybriden mellan dessa (hybridögontröst).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 61–75 %.
Kommentar: B, granskare TKa.

Glandelögontröst växer på ganska kalkfattig och sandig mark, främst i betade torrängar och vägkanter. Ibland återfinns den i glesa tallskogar, på trädesåkrar och sandstränder.

De flesta fynd är gjorda längst i norr, Böda och Högby sn. Utmed västra kusten finns några fynd från sandiga betesmarker nära havet. På Stora Alvaret saknas den nästan helt. Endast godkända fynd av glandelögontröst finns med på utbredningskartan. För att fynd ska godkännas har projektet krävt granskade belägg eller dokumenterad god kännedom om denna varietet. Rimligen har glandelögontröst minskat på Öland eftersom sandiga marker tillåtits växa igen eller planterats med tall. Den ökade näringsbelastningen av landskapet har också varit ogynnsam. Rikard Sterner skriver om E. brevipila, betänk dock att dåtidens avgränsning mot E. stricta är något osäker. "På torrängar, gräshedar och dvärgbuskhedar på alvaren, på sandfält och torra åsar, starkt hemerofil." Hemerofil = växter som gynnas av kulturåtgärder som uppodling och betesdrift.

Som namnet antyder har glandelögontröst blad vars undersida har korta glandelhår. Plantan är ofta grenad med många ledstycken (10–15) under den nedersta blomman.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Denna varietet, som på södra Sveriges fastland är den vanligaste ögontrösten, är sällsynt på Gotland och växer bara inom de sandigaste områdena. Den har uppmärksammats dåligt under våra inventeringar. Bara ett fåtal noteringar har gjorts, och dessa har inte kunnat verifieras (belägg saknas, i några fall är dessutom biotopen osannolik). Thomas Karlsson eftersökte vanlig ögontröst på flera av de klassiska lokalerna omkring 1980 och återfann den på två platser, i Sproge och i Västerhejde. Det är troligt att den minskade under 1900-talet, kanske beroende på allmän igenväxning.

Vanlig ögontröst växer oftast exponerat på torr till frisk, öppen gräsmark i natur- och kulturbeten, hagar, torrbackar, kusthedar, gräsbevuxen restmark i byar och samhällen, på vägkanter, skogsvägar och stigar men också i grustag och på grusplaner.