fyrkantig johannesört

Gammal bofast art.

Allmän.

1316 Hypericum maculatum Crantz

Syn.: H. quadrangulum auct.

This species is mainly restricted to Europe. The northernmost occurrences are restricted to waste places. The map includes the westerly subsp. obtusiusculum (Tourlet) Hayek (see Fl. Eur. 2/1968, p. 268 f.). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 285.

Fyrkantig johannesört är ursprunglig men mycket kulturgynnad. I naturliga miljöer som sluttningar och branter med gles lövskog, gärna bergekskog, växer den oftast sparsamt. Arten är emellertid mycket vanligare på torr till frisk kulturmark där den kan växa i mindre grupper eller ganska täta bestånd. Vanliga växtplatser är naturbetesmarker, övergivna åkrar, gläntor, bryn, skogsvägar, åker- och vägrenar, vägslänter och dikesrenar samt gräsdominerad ruderatmark. På övergiven åkermark kan den ibland uppträda mycket rikligt.

Johannesörter, släktet Hypericum

Perenna (beståndsbildande), 0,5–8 dm höga örter med upprätta, något förvedade stjälkar. Korsvis motsatta grenar och korsvis motsatta, oskaftade, mörkgröna blad med helt jämn kant. De är oftast ovala, alltid rundspetsade, har rundad eller hjärtlik bas, och framåtriktad, nästan bågböjd nervatur. I allmänhet slanka, eller vidgreniga endast i blomställningen Blommor 5-taliga, gula, med många ståndare. Mosar man en blomma blir fingrarna vinröda. Frukten är en 3-rummig kapsel som öppnas upptill.

Johannesörter har en bred spännvidd. De två vanligaste arterna (fyrkantig johannesört, Hypericum maculatum, och äkta johannesört, H. perforatum) hör till kulturlandskapet och har stor utbredning på torr ängsmark, skräpmark etc. Från Svealand och söderut finns andra arter i fuktigare miljöer, på klippor och i skog. Våtast växer kärrjohannesört, H. tetrapterum (Skåne).

Förväxlingsrisk:
Nejlikväxter (fam Caryophyllaceae) har i allmänhet spetsiga blad. De som har mest rundtoppade blad är vekare, eller håriga.
Törlar (Euphorbia) har strödda blad och mjölksaft.
Dunörter (Epilobium) har mjukare stängel och alltid mer eller mindre ojämn, eller tandad, bladkant.
Hönsbär (Cornus suecica) är lågvuxen och tuvad, med vita “blommor” (svepen) och röda bär.

Ängsväxt i gles lövblandad skog, gläntor och bryn, vägkanter m.m. Arten är betydligt vanligare än äkta johannesört, men i Hjälmartrakten ansågs den mindre vanlig än denna (Morander 1986).

Utbredd i större delen av landskapet, allmän i kustsocknarna till Arnäs. I övrigt spridd med avtagande frekvens norrut och i synnerhet inåt landet där förekomsterna är allt glesare åt nordväst. Möjligen pågår en viss spridning i dessa trakter.

Först uppgiven av Birger (1908a), som bl a citerar ett fynd i Tännäs by, där arten funnits sedan åtminstone 1884 (sagesman EN).

Allmän i hela området. Ubredningstyp: U.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: Såvitt känt förekommer endast underarten H. m. subsp. maculatum i landskapet men denna är tämligen variabel och svårtolkade övergångsformer mot äkta johannesört H. perforatum, ibland uppfattade som hybrider, ses ganska ofta.

Fyrkantig johannesört växer oftast på frisk till fuktig, öppen mark, t.ex. i naturbetesmarker och fuktängar. Den var förr en framträdande art i slåtterängarna. Lika vanlig är växten i frisk, gles löv- eller blandskog, i bryn, på åker- och dikesrenar samt på vägkanter. Den påträffas ibland även i torrängar. Arten är konkurrenskraftig och gynnas starkt vid upphörd hävd: i svagt betad hagmark och på igenlagda åkrar kan den bilda massförekomster.

Fyrkantig johannesört växer på något kalkfattig och mullrik mark. Den är vanlig i glesare löv- eller blandskogar där den hittas i bryn, gläntor och längs skogsvägar. Fyrkantig johannesört undviker hårdbetade lokaler men ses i samtliga av de få slåtterängar som ännu finns på Öland. Arten växer ibland i åkerkanter men är sällsynt som ruderatväxt.

Fyrkantig johannesört är vanlig inom Mittlandet och den västra kustskogen, från Räpplinge sn i norr till Vickleby i söder. På det skogfattiga sydöstra Öland finns få observationer. Växten saknas på Stora Alvaret frånsett några enstaka fynd från traktorvägar i kanten av skogsdungar. Troligen är alvarlokaler alltför kalkrika och näringsfattiga för att passa växten. I de fyra nordligaste socknarna ligger fynden tätt där arten växer i skogsbryn, gläntor och åkerrenar. Fyrkantig johannesört förefaller ha en tydlig minskning sedan Sterner (1938); troligen har den missgynnats av de förluster som skett av trädbärande slåtterängar och minskat skogsbete.

Fyrkantig johannesört känns igen på att stjälken har fyra lister, foderbladen är breda och trubbiga, kronbladens kant saknar glandler mot spetsen. Äkta johannesört H. perforatum har stjälk med två lister, foderbladen är smala och spetsiga, kronbladens spets har mörka glandler.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Vi har bara ett fåtal uppgifter om växtmiljöer, men gemensamt för dem är att arten finns på sandiga jordar. Den är rapporterad från öppen ängsmark och ängen (även igenvuxna) och förefaller tålig mot bete. Eftersom vi inledningsvis missbedömde artens frekvens och bara begärde in lokaluppgifter med 500 m noggrannhet har vi få exakta växtplatser. Johansson (1897) ansåg arten som ”Sälls. utom i några få socknar”. Fyrkantig johannesört har nog alltid varit en stor sällsynthet på Gotland, med undantag av socknarna Rone, Hemse, Burs och Stånga. Redan Matsson (1895 s. 19) noterade: ”I Burs allmän. Den är eljest mycket sällsynt på Gotland.”

Fyrkantig johannesört växer på torr till frisk, något näringsrik jord i naturbetesmarker, på åker- och dikesrenar, i svagt hävdad kulturmark och utefter markvägar, i vägslänter och på skräpmark av olika slag. Man finner den även i glesa bland- och lövskogar, i bryn och buskmarker.

Fyrkantig johannesört är perenn. Den kom upp på jord som blottlades vid en utgrävning av husgrund i Grannäs, Alfta, men fanns ej i vegetationen i grannskapet. Den tycks alltså finnas i fröbanken. Bete gör att den ökar. Inga gröna delar övervintrar. Fjolårsstjälkarna står eller ligger rostbruna tidigt på våren, avvikande från övrig vissen vegetation som är halmgul eller grå. Den fyrkantiga johannesörten börjar blomma i linneans tid och fortsätter till ljungens tid. Den betas inte av får och kor.