Taxasida

flytsäv

Isolepis fluitans

(L.) R. Br.

flytsäv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

flytsäv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • flytsäv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Isolepis fluitans
Vetenskapligt namn, fullständig form
Isolepis fluitans (L.) R. Br.
Svenskt namn
flytsäv
norwegianBokmal
flytesivaks
norwegianNynorsk
flytesivaks
Danskt namn
Flydende kogleaks
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

393 Scirpus fluitans L.

Syn.: Isolepis fluitans (L.) R. Br., Heleogiton fluitans (L.) Link

This mainly European species is restricted to W. and W. C. Europe. It also occurs, at least partly, as an introduced plant, in C. and S. Africa, SE. Asia, Australia and other remote places. World map in Meusel et al. 1965, p. 61.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Flytsäv är ursprunglig. Den växer främst i näringsfattiga sjöar och vattendrag, dels förankrad i bottnen, vanligen på en halv till en meters djup, dels på sandiga/dyiga stränder i vattenbrynet eller mellan stenar i strömmande vatten. Ganska ofta förekommer också fritt flytande exemplar. Enstaka förekomster är kända i grunda gölar nära havet. Arten är något kulturgynnad såtillvida att den tycks ha lätt för att kolonisera kulturskapade vattensamlingar.

Flytsäven är ganska lätt att upptäcka tack vare dess karakteristiska, ljusgröna färg, vilken också minskar risken för förväxling med sterila exemplar av den snarlika men mörkt gröna/rödbruna flytformen av löktåg Juncus bulbosus ssp. bulbosus, som den ofta växer tillsammans med. De något sicksackböjda, flera decimeter långa skotten bildar ibland ganska stora mattor i eller strax under vattenytan. Den är något periodisk i sitt uppträdande.

Artens utbredning och frekvens har snarare ökat än minskat under 1900-talet. Detta kan eventuellt bero på att dess tolerans mot låga pH-värden ger konkurrensfördelar i vår tids försurade vatten (jfr löktåg).

Flytsäv är en atlantisk art som i Sverige också finns i södra Västergötland, västra Småland och norra Skåne.

Exempel på lättillgängliga flytsävlokaler är Slissån nedströms bron i Bjärnared och Käringsjön, båda i Asige, Fågeldammen i Lindberg och en liten göl i Ölmevalla (se nedan).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(Eleogiton fluitans)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: förutom från Skeingesjön vid förra inventeringen även uppgiven från Osbysjön och anslutande delar av Helgeå (nedströms till Östanå i Ö. Broby, senast 1961 SSp inv.) samt från Fjällramsjön i Röke och Oderljunga (senast 1960, MSon m.fl. i LD, senare förgäves eftersökt av TTy), och i ännu äldre tid även från Brodda i Slimminge (1906, FNiB i LD), Fedingesjön i Fagerhult (ca 1920, Hård inv.) samt från Mörarp i Bjuv (1907 JGGu i S); se vidare THm & KAO (1998). Nationellt rödlistad (NT).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Eleogiton fluitans, Scirpus fluitans
Flytsäv är en sydvästlig art, som i Sverige endast finns i norra Skåne, Halland, sydöstligaste Västergötland och västligaste Småland. Den växer i gles vegetation på stränderna av näringsfattiga sjöar, åar och bäckar, från vattenbrynet ner till en meters djup. Arten föredrar klart vatten och botten av sand eller dyblandad sand. Någon gång påträffas den i dammar och diken. Den kan bilda stora, flytande eller något nedsänkta mattor, som är lätta att få syn på genom deras bjärt ljusgröna färg. Utom med hjälp av frukterna sprids den genom att delar av plantor slits loss och förs av strömmen i åar och bäckar till nya stränder.

Det största hotet mot flytsäven är eutrofiering med bl.a. grumling som följd (Wahlström 1995). Troligen är beskuggning från igenväxande stränder också negativt.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i vatten och på moränstränder vid näringsfattiga sjöar och åar. Rödlistad art (NT missgynnad), som finns i ett begränsat område, i sydligaste Västergötland, inre Halland, västra Småland och norra Skåne. Hotas av eutrofiering och igenväxning, kanske även av försurning och skogsdikningar som humusberikar och förmörkar vattnet. Ganska vanlig i den sydligaste delen av landskapet. 35 lokaler i 19 rutor (2 %).