Taxasida

dvärgdunört

Epilobium anagallidifolium

Lam.

dvärgdunört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

dvärgdunört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • dvärgdunört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Epilobium anagallidifolium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Epilobium anagallidifolium Lam.
Svenskt namn
dvärgdunört
icelandic
Fjalladúnurt
norwegianBokmal
dvergmjølke
norwegianNynorsk
dvergmjølke
Finskt namn
tunturihorsma
finlandSwedish
dvärgdunört
Foton
Patrik Engström
Nuolja, Abisko 2011-07-25
Patrik Engström
Gearbiljohke 2021-07-26
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Fjäll-levande dunörter Epilobium sp. (delvis)
(fjälldunört Epilobium hornemanni, mjölkdunört E. lacteum, källdunört E. alsinifolium och dvärgdunört E. annagallidifolium)

En grupp nordliga dunörter som är typiska för våta lokaler i fjällen. Dessa fleråriga arter har det gemensamt att den upprätta köttiga stjälken är trind och kal så när som på två rader med vitaktiga hår. Den senare karaktären är viktig då den skiljer dem från övriga dunörter. Gruppen har även i allmänhet ovanjordiska utlöpare Blommorna som kan vara både vita och skära är för släktet typiska, fyrtaliga med urnupna hylleblad De vita märkena är oflikade och klubblika. Bladen är kala och i alla fall nedtill motsatta samt ovala till brett lansettlika och ojämnt tandade. Frukterna är avlånga skidor som spricker upp i flera delar och blottar de vithåriga vindspridda fröna.

Denna grupp dunörter är karaktärsarter för fjällens lutande källkärr med mossan källnicka Pohlia wahlenbergii. De hittas dessutom ofta i bäckkanter, snölegor och andra fuktiga fjällmiljöer. De flesta av arterna är allmänna i hela fjällkedjan och en del av dem går även att hitta i skogslandet, dock ej ända ned till kusten, söderut till Dalarna och Värmland.

Förväxlingsrisk:
Alla övriga arter dunörter har stjälkar som är runtom gleshåriga eller kala och saknar alltid hår i tydliga rader.
Kärrdunört (E. palustre), lappdunört (E. laestadii) samt smaldunört (E. davuricum) (som är den av övriga dunörter man oftast finner i fjällen) har smalt lansettlika blad och ganska tunna, ej så köttiga stjälkar. Smaldunört saknar dessutom alltid utlöpare.
Bergdunört (E. montanum) och backdunört (E. collinum) växer på torra lokaler och kan också hittas i fjällområdet. De har blommor med fyrflikigt märke, gleshåriga blad och stjälkar som dessutom är något kantiga.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven under detta namn av Birger (1908a). Belägg finns från 1842: Tännäs: "Flottafjället" (= Flåten), (17C 8e–f, TH i S).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Försåvitt Joh. Afz. (Afz. manuskript 1700-talets slut) med E. alpinum avsåg denna ("wid Sahlbergs grufwor på flera ställen"), var bestämningen givetvis felaktig. E. collinum?]

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1367 Epilobium anagallidifolium Lam.

This arctic-montane species is widely but disjunctly distributed in Eurasia and N. America. Its occurrence, especially in the arctic and E. Siberia, is incompletely known. It has, on the whole, a circumpolar distribution. It is, however, recorded among the amphi-atlantic plants by Hultén, Amphi-atl., p. 240 and map 221. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 300.