broskmålla

698 Atriplex glabriuscula Edmonst.

Syn.: A. babingtonii Woods

This coastal species belongs to a critical group. Thus, its distribution is incompletely known. It is native in Europe and N. America and consequently amphiatlantic (Hultén, Amphi-atl., p. 284 and map 266). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 134.

Broskmålla är ursprunglig på sandiga/steniga havsstränder där den främst växer i anslutning till uppspolad tång.

Gammal bofast art.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert till följd av av inkonsekvent taxonomisk behandling.
Kommentar: B, granskare MGu.

Broskmålla växer på exponerade steniga, grusiga eller sandiga havsstränder, ofta tillsammans med spjutmålla A. prostrata och ibland med sodaört Salsola kali. Notabelt är att på de två kända öländska lokalerna för näbbtrampört Polygonum oxyspermum har även broskmålla noterats. Broskmålla växer både på betade och ohävdade stränder.

Broskmålla har få äldre fynd då den först på senare tid uppmärksammats. Det går därför inte att dra några slutsatser om eventuell ökning eller minskning i utbredningen. Under inventeringen har spridda fynd noterats utefter både östra och västra kusten. På utbredningskartan har fynd med belägg eller rapporterade av inventerare med dokumenterad god kännedom om arten tagits med.

Broskmålla har blad som är tjocka, köttiga och som unga påtagligt mjöliga; upptill på stjälken är bladen kortskaftade. Förbladen är släta eller med någon enstaka nerv och hopväxta till mitten. De är hårda, köttiga och uppdrivna mot basen men örtartade mot spetsen. Fröets rotämne sitter lateralt och grodden pekar uppåt. Hos förväxlingsbara mållor sitter rotämnet vid fröets bas och grodden pekar därför utåt. Dessutom är deras förblad örtartade, hopväxta endast vid basen och har ofta en tydlig nervatur (Jonsell 2001).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Havsstrand, på tånggödslad sand eller sandblandat grus, någon gång på stenstrand, klapper eller liknande (stenskoning). Enligt Englund (1942) fåtalig på de fem lokaler han hade funnit vid sina inventeringar 1928–36. Englunds fynd låg nära hamnplatser, varför han inte uteslöt att broskmålla kommit in med sjöfarten, men han påpekade samtidigt att arten inte var en barlastväxt. Möjligen var förekomsterna på Fårö, vilka rapporterades under våra inventeringar, rikare än Englunds lokaler. Arten uppträder sporadiskt; i Visby är den funnen vid blott fem tillfällen under 75 år. Englund (1942) noterade att den försvann från hans lokaler i Ardre och Klinte; lokalen i Ardre sopades ren av stormar.

Broskmålla förekommer exponerat på tånggödslade stränder vid havet, framför allt bland block och stenar men även på grusiga och sandiga stränder och havsstrandängar samt på schaktmassor i kulturmarker och på tippar. Troligen har man i den tidigare inventeringen inte uppmärksammat arten tillräckligt. Intressant är att vi funnit den långt in i fjordarna, där det inte finns några gamla fynd.

Broskmållan tillhör den grupp av ettåriga havsstrandväxter, representerade av sodaört och näbbtrampört som förekom i området fram till i början av 1900-talet, men som sedan inte kunnat återfinnas. Ett belägg från Dalarö Fåglarön 1869 hör möjligen till denna art (K.F. Thedenius S). Bestämningar gjorda av Å. Gustafson.

Europas och Nordamerikas atlantkuster. I Sverige utmed kusten från Bohuslän till Öland och Gotland, Sörmland.