kärlväxter/tvåhjärtbladiga blomväxter/malpigiaordningen/törelväxter/törlar/bredbladig vargtörel

Taxasida

bredbladig vargtörel

Euphorbia esula

bredbladig vargtörel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström

Översikt

bredbladig vargtörel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer

bredbladig vargtörel

Taxonomi

Klass

Ordning

Familj

Släkte

Art

Namn

Vetenskapligt namn

Euphorbia esula subsp. esula

Vetenskapligt namn, fullständig form

Euphorbia esula subsp. esula

Svenskt namn

bredbladig vargtörel

norwegianBokmal

brei veivortemelk

norwegianNynorsk

brei vegvortemjølk

Danskt namn

Langbladet vortemælk

Foton

Patrik Engström

Ystad 2021-06-25

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Det enda fyndet av arten gjordes 1990 i Sveg: Herrö (16E 5d 4- 0-, BD i UPS). Arten växer i ett litet bestånd nära ett par äldre hus i byns nordligaste del. Av bladformen att döma tillhör beståndet subsp. esula. Lokalen ligger på 400 m höjd.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Kumla Kumla Hällabrottet 554 671, kalkrik gräsmark 1990 Nilsson (OREB).

Lekeberg Hidinge Sällven 1891 G. Göthlin (LD, Ostenfeld 1903). SV om Lanna 1940 (Broddeson ms). Lanna hållplats, havreåkerkant 1940 (Broddeson ms). Hagabrottet 681 488, vägren vid gård, spars, brottbotten, flerstädes spars, 1989 ! (OREB). Vreta 688 486, hage 1990 ! (OREB). Lannabrottet 692 495, 1989 !. Lanna 695 494, 696 495, gräsäng, täml. rikl. 1990, 1991 ! (OREB).

Örebro N om Örebro 1901 G. A. Ringselle (LD, Ostenfeld 1903). Eker Barnmossen 750 614, 1989 ! (OREB). Kil Rosenlund, jordhög i grustag 1989 Asklund (UPS). Tysslinge Latorp 1899 E. Ordell (OREB). Latorp, grustag 1936 A. Jansson (S). Vintrosa Västra Via 695 508, 1991 ! (OREB). Hagalund 717 513, 1989 ! (OREB).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Mälarslätten: Arboga 1 Stadens område nära Dragmansg. (före) 1974 (G. Persson enligt LÖFG. 1977b) -77 (LÖFG. & !: stigren mellan berg och åker, sparsam). Hallstahammar S 2 Åkerren mellan Vallberga och Förunda sparsam 1907 (Strandberg enligt SAM. 1925) -67- 70 (MALMG. 1970; nu ett ca 3 m långt bestånd längs dike och dikesrenar mellan landsvägen och åker). Västerås S 3 †Hamnen 1938 (Hedberg. UPS) -40 (Holmström) -41 (Hedberg, LD). 4 †Viksäng 1913 (Woll., VÄ) -27 lÖberg).

Skogslåglandet: Sala 5–6 †Vid Hyttan (HARTM. flora 1838 och senare). Sist sedd där 1890 (Dan., S). Enligt Hedbom manuskript [1800-talets slut] "nu mera ej vid Hyttan men vid Gudmundstorpet. Troligen ditförd med 'after' från Hyttan". Sistnämnda lokal publicerad av DAHLG. (1911): "--- ditkommen vid midten af 1870-talet enligt meddelande af doktor K. Hedbom". Ej återfunnen under 1970-talet i landsvägens omgivning m.m.(!).

[Kvarstående och tillväxande efter odling: Lundby: Bäckby ödeträdgård (övergiven under 1970-talet) 1977(!, UPS).]

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: troligen bofast. Sällan urskild i äldre tid varför detaljinformation kring invandringen saknas.
Förändring och hot: se under arten vargtörel.
Kommentar: B, granskare PLa & KAO.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Första till underart bestämda belägg kommer från Kalmar Kalmar Karlsberg 1859 (F. Sandéen i OHN).

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen (ev. förvildad), bofast.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vargtörel är inkommen från södra Europa med gräsfrö och kanske spridd från odling som prydnadsväxt. Den sprider sig vegetativt och kan bilda stora bestånd. Under inventeringen är den funnen på vägkanter och havsstränder. Vi har inte kunnat upprätthålla skillnaderna mellan underarterna bredbladig vargtörel ssp. esula och smalbladig vargtörel ssp. tommasiniana. Båda behandlas därför här under huvudarten. Harald Fries (1945) skriver om arten att det är en ny synantrop som ”synes vara stadd i ökning”. De flesta lokaler som anges är från västgötadelen av Göteborgsområdet.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.

Inkommen med gräsfrö från kontinentala Europa, växer på banvallar, åkerkanter och vägkanter. Vargtöreln har två underarter, bredbladig vargtörel E. esula ssp. esula och smalbladig vargtörel E. esula ssp. tommasiniana (E. virgata). Dessa har inte skilts åt under inventeringen, ej heller har äldre belägg bestämts till underart. Mindre vanlig på södra och centrala Falbygden, på andra håll sällsynt. 42 lokaler i 26 rutor (3 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sydeuropa, västra Asien. I Sverige inkommen främst i Götaland, Svealand och i Norrlands kustland. I Sörmland sällsynt men spridd över hela landskapet – (38 rutor). Vargtöreln är flerårig och växer i gräsmark på vägkanter och åkerrenar. Ursprungligen är den införd med utländskt vallfrö och bildar på sina växtplatser stora bestånd genom underjordiska utlöpare, ofta kvarstående mycket länge. Förekomsten i Nacka vid ”Nacka badställe” vid Källtorpssjön existerar fortfarande efter nära 200 år och vid Tanto i Stockholm har den funnits nästan lika länge (Thedenius 1850). I Sörmland förekommer förutom subsp. esula – bredbladig vargtörel, också subsp. tommasiniana – smalbladig vargtörel. De båda formerna har vanligen inte beaktats vid inventeringen men båda tycks ha ungefär samma utbredning och frekvens.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Ursprunglig i Central- och Sydeuropa, men spridd till stora delar av Europa och även etablerad i Sverige. I Uppland tämligen sällsynt. 76 kartblad, 87 kvadranter.
Almq. Tämligen sällsynt (omkr. 50 lokaler), nordligast i Älvkarleby.
Vargtörel förekommer främst på åkerkanter, åkerholmar, vägslänter och banvallar, i kanten av grusplaner, på jordhögar och soptippar.
Arten sprider sig alltmer och bildar stora bestånd som successivt växer till och kan bli länge bestående.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Vargtöreln har troligen förts in med vallfrö. Arnell (1902) angav den som sparsamt förvildad och numer ej odlad, men det är tveksamt om den verkligen odlats aktivt. Den först kända lokalen är Hillevik där den växte i åkrar vid bruket. Härifrån noterades den första gången 1833 av K.F. Thedenius. Detta är också den enda lokalen som anges i Gävletraktens växter 1848 och 1863. Från Hillevik försvann arten omkring år 1900 men flera nya lokaler har hittats.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala

Vargtörel har i äldre tid nästan uteslutande hittats i Sundsvall. Kring förra sekelskiftet fanns ett bestånd på Västermalm i Sundsvall, där den blev samlad många gånger. Dessutom hittades den på barlast i staden. Vid mitten av 1900-talet tycks en ny expansion ha skett och under 1970och 1980-talen har arten oväntat hittats på många avsides belägna platser, spridda i landskapet. Vargtörel uppträder i enstaka, vegetativa kloner och står gärna i torra, varma lägen på rikare mark. Den har hittats på igenväxande eller obrukade gräsmarker som vägkanter, lägdkanter, vägslänt vid kraftverk och gräsytor intill parkeringsplatser och timmeravlägg, dessutom i en grässlänt vid järnvägen i Sundsvall. Arten kan ha kommit in med gräseller vallfrö, men man får också intryck av att den har spritts längs vägar med fordon, jordrester eller liknande. På flera av 1970-talets lokaler är den utgången eller minskande.