blodvallmo

Blodvallmon växer på liknande lokaler som rågvall­mon men tycks föredra torrare, sandigare växt ­platser. Liksom rågvallmo är den bofast, antagligen sedan länge.

Södra Europa, Medelhavsområdet. I Sverige främst i Götaland och Svealand.

I Sverige funnen vildväxande närmast i Östergötland, Södermanland och Västmanland (Flora Nordica 2).

Status: först i sen tid uppmärksammad underart vars historia i landskapet är okänd; dock troligen endast en tillfällig inkomling. Endast uppgiven 1991 från lokalen ovan.
Kommentar: B, granskare TKa.

Blodvallmo liknar vanlig rågvallmo P. dubium ssp. dubium, men är starkare hårig, har smalflikigare blad samt ljusare blommor med smalare kronblad, av vilka ett par ofta har en liten svart fläck nära mitten. Mjölksaften blir gul i luften, mörkröd vid intorkning. Underarten är vanlig på Öland och Gotland och spridd i Mälarlandskapen samt på Östgötaslätten.

Blodvallmo har en begränsad utbredning i Sverige och växer främst på Öland, Gotland och i de östliga landskapen Östergötland–Uppland. Den är kalkälskande och gynnas av ett varmt och torrt sommarklimat.

Blodvallmo är vanlig främst inom Mittlandet och i Torslunda sn. Norr om Borgholm finns få fynd trots att många rapporter från dessa atlasrutor är bestämda till underart. Kanske finns en skillnad i utbredningsmönster av underarterna på Öland?

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Kulturföljeslagare.
Blodvallmo har i stort samma biotopval som vanlig rågvallmo ssp. dubium. Denna underart ses kanske oftare än vanlig rågvallmo i mer naturliga miljöer på torrbackar, kalkklippor och liknande. Den börjar blomma något tidigare än vanlig rågvallmo och har även kortare blomningstid.