blåtåg

I S finns ett av E. Lindh 1942 samlat belägg från Laholm Mellbystrand. Även om det inte är uteslutet att arten kan ha funnits vid t ex någon märgelgrav, måste förekomsten ifrågasattas. Kanske rör det sig om en etikettförväxling.

Arten finns närmast i södra Skåne och Danmark, där den växer på fuktig, kalkrik mark (Mossberg m fl 1992).

Nyinkommen, men sannolikt ännu ej bofast art. 

197 Juncus inflexus L.

Syn.: J. glaucus Ehrh.

This species has a wide distribution in Europe (except N), N. Africa and parts of W. and C. Asia. The occurrence in Asia is incompletely known. It has been introduced into N. America, probably more extensively than shown on the map. Cf. also world map in Meusel et al. 1965, p. 83.

Blåtåg förekommer i vårt land i Skåne samt på Öland och Gotland. Den växer på fuktig–våt, kalkrik mark som är sandig eller lerig. På Öland är den ursprunglig i bäckar och strandnära kalkkärr. Blåtåg anses betesgynnad, på flera av de öländska lokalerna är tuvorna hårt nedbetade men växten överlever. Växtmiljöerna idag är beskrivna som diken, dammar samt betade fuktängar och kärr som däms upp av gamla strandvallar.

Blåtåg har en begränsad utbredning på sydvästra Öland i Kastlösa och Smedby sn, samma områden där Rikard Sterner noterade den på 1930-talet. Ett nyfynd har gjorts ute på Stora Alvaret någon km öster om Penåsadungen. Sammantaget håller blåtåg ställningarna, främst på de lokaler som betas, men spridning till nya lokaler är närmast obefintlig. Varför blåtåg har en så begränsad utbredning på Öland är svårt att förklara. En annan art med ett liknande utbredningsmönster är skånskt mannagräs Glyceria notata.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Växer i kärr, fuktmarker, diken, kanaler och grustag; även noterad från sjöstrand och bäck. 17 av lokalerna ligger längs Dede å (numera kanaliserad) och i dess ”dalgång” från Kvie i Endre över Follingbo och Akebäck till Älnemyr i Dalhem/Roma/Barlingbo. Huvudförekomsterna är desamma som i slutet av 1800-talet (jfr Johansson 1897).