Patrik Engström
Beijershamn 2024-06-08
Taxasida
backtrift
Armeria maritima subsp. elongata
(Hoffm.) Bonnier
backtrift är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
backtrift är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- backtrift
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Armeria maritima subsp. elongata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Armeria maritima subsp. elongata (Hoffm.) Bonnier
Svenskt namn
backtrift
norwegianBokmal
stor fjærekoll
norwegianNynorsk
stor fjørekoll
Finskt namn
niittylaukkaneilikka
finlandSwedish
backtrift
Danskt namn
Vej-engelskgræs
Foton
Thomas Gunnarsson
Beijershamn,Vickleby,Mörbylånga 2019-07-07
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Tillfälligt inkommen, sannolikt med barlast. - 1 (1).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Vid Mälaren en ännu livaktig och individrik lokalgrupp på och vid Strömsholmsåsen i V. Rytterne; en nutida åslokal på Ängsö samt förr ett par förekomster på åsöar i V. Galten och en vid Ängsösund (Björksta). Sydlig, värmekrävande art, här i den nordliga utkanten av sitt utbredningsområde. Starkt sandgynnad, som bofast möjligen sandbunden. Utbredningstyp: S12.
Till skillnad frän strandtriften (subsp. maritima), vilken är en atlantisk ekotyp, har inlandstypen subsp. elongata enligt GIBBONS & LOUSLEY (1958) en huvudsakligen Sydligt kontinental totalutbredning.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: se under arten trift A. maritima.
Förändring och hot: se under arten trift A. maritima.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Backtrift växer öppet på torr jord, i allmänhet på isälvsmaterial eller på avlagringar med strandgrus. Den förekommer på grusåsar, åskullar och sandfält med glest, lågvuxet gräs, särskilt nära havet men sällsynt även i sandområden i inlandet. Växten gynnas av bete och slitage som håller marken öppen; den missgynnas av igenväxning och upphörd hävd och har troligen blivit sällsyntare under 1900-talet på naturlig gräsmark i inlandet. – I skärgården kan den även växa i klippspringor.
Under 1900-talets senare hälft har backtrift spritt sig längs de stora vägarna med transporter och kanske också genom vintersandning. Den växer där som regel i en smal bård alldeles utanför asfaltkanten, ibland tillsammans med gulkämpar Plantago maritima och grått saltgräs Puccinellia distans. Nästan samtliga nutida förekomster i inre Småland är av denna typ; någon gång är den även funnen i gräsmattor och på grusplaner. – Spridning längs vägkanterna förekom dock även i äldre tid. På ett ark från 1835 i LD (samlat på kyrkogården i Markaryd Traryd) anmärks: ´Ses vid vägen h. o. d. ända fr. Jönk. till Röstånga i Skåne´.
Funnen i 126 rutor; tidigare uppgifter från 70 rutor. Utbredning och frekvens sannolikt som arten (många fynd från inventeringen bestämdes dock ej till underart). – Ursprunglig.
Under 1900-talets senare hälft har backtrift spritt sig längs de stora vägarna med transporter och kanske också genom vintersandning. Den växer där som regel i en smal bård alldeles utanför asfaltkanten, ibland tillsammans med gulkämpar Plantago maritima och grått saltgräs Puccinellia distans. Nästan samtliga nutida förekomster i inre Småland är av denna typ; någon gång är den även funnen i gräsmattor och på grusplaner. – Spridning längs vägkanterna förekom dock även i äldre tid. På ett ark från 1835 i LD (samlat på kyrkogården i Markaryd Traryd) anmärks: ´Ses vid vägen h. o. d. ända fr. Jönk. till Röstånga i Skåne´.
Funnen i 126 rutor; tidigare uppgifter från 70 rutor. Utbredning och frekvens sannolikt som arten (många fynd från inventeringen bestämdes dock ej till underart). – Ursprunglig.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Sandfält, torrängar och betade strandängar. Förmodligen kan huvudparten av de uppgifter där underarten inte bestämts föras hit. Se om arten A. maritima, för jämförelser med Johansson (1897) och Englund (1942).
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Backtrift är under inventeringen funnen framför allt på vägkanter och torrbackar i norra delen av landskapet. Förmodligen är underarten förbisedd beroende på att det finns gott om övergångsformer till strandtrift, som dessutom är mycket vanlig.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Nordeuropa. I Sverige främst i de östra delarna. Vid kusten i Götaland växer subsp. maritima – strandtrift. I Sörmland tämligen sällsynt, främst på Södertörn och vid Mälaren – (4%). Backtrift växer i Sörmland på torr, grusig eller sandig kortväxt gräsmark på åsbackar och sandfält, ofta på sandiga torrbackar vid havet. Arten är konkurrenssvag och beroende av att gräsväxten hålls tillbaka. Den är därför gynnad av bete och slitage och kan uppträda massvis på sandiga gräsplaner. Efter vägkantsslåtterns införande uppträder den nu allt oftare på grusiga vägrenar. Arten har minskat under 1900-talet men ökar nu på vägrenar där den kan finnas utefter långa sträckor. Den förekommer där ofta tillsammans med gulkämpar och ibland med strandråg, vilket tyder på ”naturlig” spridning. Åtminstone i Danmark tycks arten även ingå i gräsfröblandningar (Calov & Odgaard 1997).