Taxasida

äkta ängsskallra

Rhinanthus minor subsp. minor

äkta ängsskallra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjörn Tyler
Översikt
Översikt

äkta ängsskallra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • äkta ängsskallra
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Rhinanthus minor subsp. minor
Vetenskapligt namn, fullständig form
Rhinanthus minor subsp. minor
Svenskt namn
äkta ängsskallra
icelandic
Lokasjóður
norwegianBokmal
slåttekall
norwegianNynorsk
slåttekall
Finskt namn
kesäpikkulaukku
finlandSwedish
äkta ängsskallra
Danskt namn
Bredbladet skjaller
Foton
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2025-06-26
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Hudiksvall Bjuråker Friggesund vid bäcken, 6864 1538, 1943 (MEN i S); Hälsingtuna nära Forsnäs (okänd lokal) 1904 (CWE i S); Ljusdal Järvsö 1879 (FLÖ i S); Los 1895 (RTH i S); 1932 (NSJ, USJ i S); Söderhamn Ljusne Vallvik, 6786 1573,1930 (EMÖ i S).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se även ängsskallra Rhinanthus minor.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart, karaktärsväxt på havsstrandängar, ofta även riklig på gamla kulturängsmarker och vägkanter. Troligen förr allmän på slåttervallar.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1702 Rhinanthus minor L.

This mainly European species has several ecotypic variations (Fl. Eur. 3/1972, p. 277). It is not probable that this species is native in Asia and N. America. It is, however, recorded among the amphi-atlantic plants by Hultén, Amphi-atl., p. 138 and map 119). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 409.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Uppgifterna från våra inventeringar anger bara arten ängsskallra. Samma gäller herbarieuppgifterna, med undantag av S, som har tio ark, av vilka åtta är ssp. minor och två ssp. stenophyllus (det. T. Karlsson 1998).

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Äkta ängsskallra hittar man på magra och helst något fuktiga gräsmarker. Den är trogen i lågvuxen, ogödslad ängsmark – både slåtter- och betesäng – och i gamla, övergivna lägdor, gärna i försumpade kanter. Främst växer den på lättare, surare jordar i skogsbygderna, helst i halvöppna växttäcken. Den är också mycket karaktäristisk längs små körvägar, t.ex. bland gräs i mittfältet, eller på halvöppna väg- och åkerrenar. Den sprids längs skogsbilvägar och finns på avlägg, grusplaner, industriplaner och liknande, följer basvägar i skogen och går in på gräsbevuxna hyggen. Man finner den även på kulturpåverkade gräsytor vid stränder och andra ej skötta gräsmattskanter. Däremot är den ovanlig i nyare tätortsbebyggelse och stadsmiljöer.
En naturlig växtplats för ängsskallran tycks vara moränstränder vid havet. Den förekommer där i mellangeolittoral på örtrika, halvöppna strandängar vid mer skyddade stränder.