Taxasida

vingloka

Smyrnium perfoliatum

L.

vingloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

vingloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vingloka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Smyrnium perfoliatum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Smyrnium perfoliatum L.
Svenskt namn
vingloka
norwegianBokmal
vingekjeks
norwegianNynorsk
vengjekjeks
Danskt namn
Lundgylden
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-05-29
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: sannolikt ursprungligen medvetet införd i parkanläggningar men lätt självsådd, etablerad och bofast. Först uppgiven 1921 från Alnarp i Lomma (ANil i LD) där den ännu förekommer.
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare KAO.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Den tvååriga vinglokan har ett unikt utseende genom de odelade, äggrunda, brett stjälkomfattande övre bladen och den kantiga, vingade stammen. Arten kommer från södra Europa och sydvästra Asien och odlas som en exklusiv prydnadsväxt, mest i större parker.
Funnen i 1 ruta (se primäruppgift); inga tidigare uppgifter. – Tillfälligt förvildad.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vingloka härstammar från Medelhavsområdet och sydvästra Asien. Den odlas främst i parker och botaniska trädgårdar och kan sprida sig ut i det fria. I Sverige är den känd som förrymd i Skåne, parken i Alnarp (1919) respektive Botaniska trädgården i Lund (1970), därifrån den rymt och naturaliserats i omgivningarna; från övriga Sverige finns några spridda uppgifter. Det finns två sentida fynd från Öland.

Tillfälligt utkommen.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tvåårig ört med naturlig utbredning i södra Europa. Odlas som prydnadsväxt och förvildas möjligen med trädgårdsavfall.