vildpäron

Status: bofast men av osäker ålder. Troligen ursprungligen odlad som ympunderlag för ädlare fruktträd; ofta rikligt rotskottsbildande och därigenom vegetativt spridd och bofast, men troligen ibland även fröspridd. Möjligen kan även spontana förekomster finns i Skåne, men arten har aldrig tidigare uppmärksammats.
Förändring och hot: okänt då arten tidigare aldrig uppmärksammats.
Kommentar: B, granskare KAO. Till denna art har rikligt rotskottsbildande, rikligt långtorniga och småfruktiga former räknats; emellertid är avgränsningen mot vissa ålderdomliga kultursorter av päron P. communis inte helt utredd.

Troligen kvarstående eller förvildad, bofast.
De två äldsta lokalerna, Smiss Storäng i Hörsne och Hammars i Norrlanda, var belägna i ängesmark. Vid Hammars samlades den 1850 (K.J. Lönnroth i OHN, UPS) och 1853 (Wö i VI). Här håller den sig ännu kvar i ett mindre bestånd av små, knotiga buskar – av allt att döma förnyar beståndet sig med rotskott som ersätter bortdöende småträd. Beståndet blommar och ger (liten, trähård) frukt, om än inte varje år. Det är inte omöjligt att dessa förekomster har sitt ursprung i planterade päronträd som ympats på vildpäron, där grundstammen senare tagit makten. För två andra lokaler, på ödetomter, i Sanda och i Hellvi, är detta ännu troligare. I Hellvi finns det i dag en hel dunge av vildpäronträd, rikt blommande, som ger små, klotrunda, hårda päron. De övriga sex lokalerna kan inte på samma sätt knytas till kulturen, och vi vet inte hur vildpäron tagit sig dit. Det kan inte uteslutas att några av de rapporterade buskarna kanske är torniga ungplantor av päron P. communis.

Vildpäron är ett troligen från början odlat, litet tornbärande fruktträd, som förmodligen även varit grundstam för andra päronsorter. Funnen kvarstående och kanske även fröspridd.