vanlig timotej

Timotej är ett gammalt, kulturberoende gräs som sedan länge också är en allmänt odlad vallväxt. Den förekommer på många kulturpräglade växtplatser som betesmarker, övergiven åkermark, renar och diverse vildvuxna gräsytor.

Allm. förvildad på kulturpåverkad mark i hela området, gynnad av en omfattande odling som vallgräs fr.o.m. 1800-talet.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Timotej föredrar torr till frisk, näringsrik mark och förekommer i alla slags kulturpräglade miljöer, särskilt vägkanter och åkerrenar, gårdsområden, övergivna åkrar och kulturbetesmarker. Flera uppgifter från tidigt 1800-tal antyder att gräset då även förekom som ett inslag i naturlig ängsmark. Men timotej är också ett av våra äldsta vallgräs, odlat från utländskt frö sedan senare hälften av 1700-talet, och det är nu ogörligt att skilja mera ursprungliga bestånd från odlade och förvildade. En mycket stor del av dagens timotejförekomster torde dock ha sitt ursprung i odling.

Timotej gynnas starkt av den allmänna igenväxningen och kväveberikningen.

Vanlig timotej är ett allmänt insått fodergräs och som sådant spritt över hela landet. Det har odlats som vallväxt sedan slutet av 1700-talet men är troligen även ursprungligt i något friskare ängsmarker. Idag förekommer vanlig timotej på Öland i all slags näringspåverkad kulturmark som vallar, betesmarker, åkerkanter, vägrenar och ruderatmarker. Arten betecknas av Sterner (1986) som "gammal medlöpare" och den fanns redan vid 1800-talets början i odling på ön (Ahlqvist 1815–17).

Vanlig timotej är spridd över hela Öland men ovanlig på Stora alvaret. Där är den funnen runt alvarbyarna, i vägkanter och kan också dyka upp efter röjningar. Barrskogarna längst i norr gapar tomma på fynd. För övrigt är den väl spridd i landskapet men den expansion som skett under 1900-talet förefaller nu vara avslutad.

Gammal och inkommen kulturföljeslagare, bofast.

Kulturföljeslagare, även förvildad.
Främst i starkt kulturpåverkade miljöer, t.ex. åkrar, åker-, dikes- och vägrenar, beten, jord- och skräptippar; även i mer naturliga gräsmarker, någon gång i lövskog; ofta antecknad i ängen.

Denna underart bör ha ökat i frekvens eftersom den använts som vallväxt sedan början av 1800-talet (Johansson 1998).

Vanlig timotej är ett gammalt kulturberoende gräs, som förutom att det förekommer naturligt, allmänt odlats i vall och därifrån spritt sig till torr till frisk, näringsrik kulturmark av alla slag. Man finner gräset i betesmarker, på åkerrenar, i övergiven odlingsmark och på gräsmarksrester samt vägkanter.

Timotej är det vanligaste odlade vallgräset i Sörmland och förekommer allmänt kvarstående på igenväxande eller betade vallar samt självspridd i all slags ohävdad odlingsnära och näringsrik gräsmark på dikeskanter, vägrenar, i igenväxande betes- och slåttermarker. I hur hög utsträckning timotejen ursprungligen varit vild i landskapet är oklart, då den alltsedan 1700-talet odlats som vallväxt från utländskt frö (Bergius 1769). Den var emellertid allmän i Sverige redan dessförinnan (Linné 1745b) och enligt Ekström (1828) fanns den på Mörkö i ”de fruktbarare ängarna”. Han hävdar att den då ännu odlades föga av allmogen ”utom hvad som utsås på svedjeland till betets befordrande”. Det är inget tvivel om att timotejen har vallodlingen och den allmänna eutrofieringen att tacka för sin nuvarande ymniga förekomst i hela landskapet.