Torbjorn Tyler
Anneklev i Höör socken 2011-10-09
kärlväxter/ormbunksväxter/stensöteordningen/svartbräkenväxter/svartbräknar/svartbräken/vanlig svartbräken
Taxasida
vanlig svartbräken
Asplenium trichomanes subsp. trichomanes
vanlig svartbräken är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
vanlig svartbräken är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig svartbräken
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Asplenium trichomanes subsp. trichomanes
Vetenskapligt namn, fullständig form
Asplenium trichomanes subsp. trichomanes
Svenskt namn
vanlig svartbräken
norwegianBokmal
bergsvartburkne
norwegianNynorsk
bergsvartburkne
Finskt namn
kalliotummaraunioinen
finlandSwedish
vanlig svartbräken
Danskt namn
Rundfinnet radeløv
Foton
Peter Ståhl
Bärrek, Österfärnebo 2012-07-29
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2014-06-29
Calle Ljungberg
Ryningen, Fågelforsvägen, Sm 2015-01-01
Nicklas Strömberg
Ryningsnäs, Sm 2008-03-15
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se svartbräken Asplenium trichomanes
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Denna underart, med långsamt avsmalnande blad, rundade småbladssidor och rödbruna bladskaftfjäll, är den dominerande i landskapet. De belägg som J. D. Lovis på 1970-talet bestämt till denna underart har i lokaluppgifterna under arten märkts *, jfr Lovis (1964).
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Av 400 meddelade svartbräkenlokaler är de flesta utan kalkpåverkan. Vanlig svartbräken, den enda underarten i sådana berg, kan därför antas vara åtminstone täml. allm. i Närke.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 61–75 %.
Kommentar: även uppgifter som inte preciserats till underart är inkluderade här men från en stor del av lokalerna finns expertgranskade belägg (vidi TTy).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Insamlat herbariematerial visar att detta är den dominerande underarten i Småland liksom på svenska fastlandet i stort. Miljöbeskrivningen för arten kan därför anses gälla för underarten.
Fynd Specifika uppgifter föreligger från 19 rutor; äldre belägg (i GB och S) från 45 rutor har bestämts till vanlig svartbräken, främst av J. D. Lovis men även av E. Tigerschiöld och ThK.
Fynd Specifika uppgifter föreligger från 19 rutor; äldre belägg (i GB och S) från 45 rutor har bestämts till vanlig svartbräken, främst av J. D. Lovis men även av E. Tigerschiöld och ThK.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Uppgiven från Västerhejde, Hallbrosslott (Söderkvist 1982), som osäkert bestämd. Troligen en felbestämning.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Ekologiskt är svartbräken mycket lik gaffelbräken, och tycks liksom denna föredra kalkfattig miljö. Vanlig svartbräken förekommer dock även ganska ofta i skuggiga branter. I den mån arten noterats på kalkbergen tycks den, liksom gaffelbräken, föredra de svårvittrade, sura leptitstråken.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Svartbräken är en sydlig och värmefordrande art, som i inlandet är nästan helt bunden till de stora sydbergsbranterna. Vid kusten uppträder den även i små stup på mindre bergknallar och klippformationer. Den växer företrädesvis i fuktiga och föga solexponerade lägen. Svartbräken är rotad i bergssprickor och har förkärlek för mörka skrevor och hörn under överhäng. Den finns både på surt och basiskt underlag, men tycks ymnigare på det senare – amfibolitberg vid kusten eller diabasberg i väster.