Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2018-07-08
kärlväxter/tvåhjärtbladiga blomväxter/förgätmigejordningen/förgätmigejväxter/förgätmigejer/sumpförgätmigej/vanlig sumpförgätmigej
Taxasida
vanlig sumpförgätmigej
Myosotis laxa subsp. caespitosa
(Schultz) Hyl. ex Nordh.
vanlig sumpförgätmigej är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
vanlig sumpförgätmigej är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig sumpförgätmigej
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Myosotis laxa subsp. caespitosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Myosotis laxa subsp. caespitosa (Schultz) Hyl. ex Nordh.
Svenskt namn
vanlig sumpförgätmigej
norwegianBokmal
dikeforglemmegei
norwegianNynorsk
dikeminneblom
Finskt namn
rantalemmikki
finlandSwedish
sumpförgätmigej
Danskt namn
Sump-forglemmigej
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
Myosotis laxa Lehm. subsp. caespitosa (Schultz) Hyl.
This subspecies covers large boreal areas of the Eurasiatic continent. The distribution of subsp. laxa in N. America is also mapped.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Sumpförgätmigej är ursprunglig men kulturgynnad. Den ett- till tvååriga växten föredrar ganska näringsrik och fuktig mark - stränder vid hav och inlandsvatten, källflöden, alkärr, fuktstråk och kärrpölar i betesmarker, märgelhålor och diken.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Kärr- och fuktängsväxt, täml. allm.–allm. på Närkeslätten, spridd i Skogsbygden. Växer vid stränder, i bäckraviner, diken, fuktiga trädor och hagvägar etc.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Allmän i varje fall i S. och Ö. Västmanland; i Bergslagens övre delar otillräckligt känd, sannolikt Överallt tämligen allmän-spridd i lågtrakter (längs dalarna, i sjöbäcken osv.). Utbredningstyp: U.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Sumpiga stränder vid sjöar och vattendrag, bäckoch fuktstråk i sumpskog, även skyddade sötvattenpåverkade havsstränder, mest på näringsrikt underlag. - 59 (26).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.
Kommentar: här inklusive den nyligen urskiljda och föga uppmärksammade falsk strandförgätmigej M. l. subsp. laxa. Äldre belägg som blivit bestämda till denna senare underart av KApe föreligger i S från Malmö, Brunnby, Torekov och V. Karup.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
M. caespitosa, M. laxa var. caespitosa
Sumpförgätmigej växer på fuktig, näringsrik mark med rörligt grundvatten. Den är särskilt vanlig i sänkor och källdrag i betesmark, där den gynnas av tramp och bete, liksom vid diken och dammar. På stränder finns den såväl vid havet som vid sötvatten, oftast på betad mark eller vid bryggor. Den växer även – om än sparsamt – i skogsmark vid källkanter och fuktstråk, både i lövskog och granskog. Dessutom förekommer den i alkärr.
Funnen i 1225 rutor; tidigare uppgifter från 142 rutor. Vanlig men med lägre frekvens i västligaste Småland och i fattigområdet. – Ursprunglig.
Sumpförgätmigej växer på fuktig, näringsrik mark med rörligt grundvatten. Den är särskilt vanlig i sänkor och källdrag i betesmark, där den gynnas av tramp och bete, liksom vid diken och dammar. På stränder finns den såväl vid havet som vid sötvatten, oftast på betad mark eller vid bryggor. Den växer även – om än sparsamt – i skogsmark vid källkanter och fuktstråk, både i lövskog och granskog. Dessutom förekommer den i alkärr.
Funnen i 1225 rutor; tidigare uppgifter från 142 rutor. Vanlig men med lägre frekvens i västligaste Småland och i fattigområdet. – Ursprunglig.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Öppen till halvöppen, fuktig till blöt miljö: bäckar, åar, källmyrar, sumpområden, fuktängar och strandängar; även grustag, diken och kanaler. Sumpförgätmigej är på Gotland omkring tre gånger så vanlig som äkta förgätmigej M. scorpioides. Johansson (1897) angav arten som förekommande ”H. o. d.”, ungefär motsvarande tämligen allmän, det vill säga dagens frekvens.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Nordafrika, Nordasien. I Sverige hela landet. I Sörmland allmän – (56%). Sumpförgätmigej växer på fuktig, helst näringsrik mark med rörligt grundvatten, t.ex. i strömmande diken och andra vattendrag. Särskilt ofta växer den på markblottor i betesmarkernas fuktstråk, där den gynnas av tramp och i viss mån även bete. Den uppträder också, om än sparsamt, i skogarnas örtrika bäckstråk.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sumpförgätmigej tillhör älvarnas och åarnas zonerade stränder. Den växer där på sediment eller mellan block på moränsträndernas nedre del. Den är anpassad till vårhögvatten och blommar under högsommarens lägre vattenstånd, ofta småvuxen och enstaka i gles vegetation. Följeväxter är bl.a. dyveronika Veronica scutellata och knappsäv Eleocharis palustris. Denna biotop har till stor del försvunnit p.g.a. vattenregleringarna. Sannolikt förekom den tidigare längs hela Indalsälven men är nu nästan borta där. Den växer också på zonerade sjöstränder, särskilt vid större medelrika sjöar på fast morän eller ibland på fuktig sand, t.ex. Stöde Viggesjön. Man kan även finna den vid havet, då i skyddade lägen på sötvattenpåverkade mineralstränder. Någon gång står den i ljusöppna bäckar, i källflöden eller i översilad skog. Den uppträder mindre ofta på kulturskapade lokaler än äkta förgätmigej M. scorpioides men kan någon gång ses på rörd mark i diken, vid kulturbäckar och t.o.m. i kraftledningsgator i Haverö och Hässjö. Mer märkligt är att sumpförgätmigej någon gång setts i rikkärrsmiljö.